... hälsar mig med sitt glada budskap om en underbar tid som nu står för dörren. Påskliljor och krokusar har haft sin blomningstid och nu är det vitsipporna som tar över under en försvinnande kort tid. Blommorna breder ut sin grönvita matta under skogens träd och bland mossbelupna stengärdsgårdar. 

En vitsippa

Det är så naturligt för en blomma att vrida sig mot ljuset.
Har du någonsin sett en vitsippa vägra vända sig mot solen?
Nej, för den vet att det är den den fått sitt liv ifrån.
Den tackar genom att sträcka på sig lite extra och dallra till.
Den vet inombords, att utan solen kan den inte existera.
Tackar du?

Fri vers av Chorin Raphael

Blåstjärnan och vintergrönan blommar också under dessa förunderliga vårdagar. Blåsippan lyser dock med sin frånvaro i mina trakter.

Nästan omöjlig att upptäcka från stigen hittade jag denna vackra blommande växt som jag tror är en rosenrips. Den är en art inom vinbärssläktet som man kan se på bladen som är friskt mörkgröna och påminner om en vinbärsbuskes. Vacker och ovanlig växt i skogen men den har säkert spridit sig från någons trädgård.

Allt sker så fort nu i naturen när allt väcks till liv igen. Det grönskar och gror som aldrig förr. I det gamla knotiga trädet lyste helt oväntat en tuva grönt gräs. Kan man annat än känna lycka och tacksamhet över naturens rikedom och att få vara med ännu en gång.

 Önskar er alla en fin & glädjefull Valborg 💚

Bilderna har jag tagit med min mobil, Huawei p30 pro.

 ... vårblommor som himlens stjärnor och solgult ljus står där vitsipporna och svalörten. 

Allt är så magiskt vackert och jag slår mig ner en stund för stilla kontemplation.  Våren är verkligen här och jag önskar er alla en underbar fortsättning på sköna maj.

I dessa tider av avskildhet är jag så tacksam över att jag har naturen så nära inpå. Det är en grön lunga som skänker ro när allt runt omkring är ett förvirrande kaos. Jag gör mina strövtåg här varje dag och upptäcker nya saker jag inte sett förr. Blev glad över denna hälsning från någon okänd som värmde mitt hjärta. Tack, du gjorde min dag lite bättre.

Stannade till vid den lilla tjärnen där vitsippan (Anemone nemorosa) har slagit ut och bildar en stjärnbeströdd bädd under träden. Även Svalörten (Ranculus ficaria) är vanligt förekommande här.

Jag svänger av efter en liten skogsstig och kommer fram till en plats där det på 1800-talet låg en gård som hette Peppared. Man kan se spåren efter gården genom terrassmuren, rester av husgrunder och genom att en del trädgårdsväxter som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea finns kvar.  Om man går upp för den lilla trappan i terrassmuren kommer man upp till den plats där bostadshusen låg. Inom området har funnits två gårdar. Den förste kände ägaren till den större gården är kommunister C P Millberg som ägde gården i mitten av 1800-talet. Bönderna i Fässberg och Eklanda klagade på att det var långt till prästbostaden då de hade något ärende dit. De hade ingen framgång med sina klagomål. Efter Millberg ägdes gården av bönder som drev jordbruk.

Varje år skar någon av bönderna som bodde här bort alla kvistar utom en från de spirande hasselbuskarna. Denna enda kvist växte sig då desto kraftigare. Genom att upprepa detta år efter år åstadkom bonden en lund av stora, höga träd med raka stammar. Dessa upptäcktes av några naturvårdare som trodde att de stött på en mycket sällsynt trädsort, hasselträd eller pelarhassel. Peppareds gårds hassellund hade ett stort bestånd av pelarhassel som naturminnesförklarades 1925. Dessvärre förbjöds bonden att fortsätta beskära skotten eftersom naturen skulle sköta sig själv. Resultatet av beslutet blev att de spirande hasselbuskarna kvävde snart pelarhasslarna, som dog, föll och förmultnade.  

År 1936 köptes gården av James Svensson. Han var inte lantbrukare, men drev gården i egen regi med anställd rättare. Jordbruksdriften lades ner i början på 1960-talet och ladugården hyrdes ut för industriändamål. 

Den mindre gården kan ha varit avstyckad från den större. I varje fall har vi uppgifter om ägarna från 1848. Beda Zackrisson och dottern Tekla flyttade från gården 1904 och bosatte sig i Kvarnbyn. Detta hus fick namnet "Peppar-Bedas". Denna gård såldes också till James Svensson 1936. Den sista lantbrukaren, Clas Johansson, bodde kvar på gården tills han avled 1948.

Mölndals stad köpte båda gårdarna 1967 och rev alla byggnader 1979 och 1982.

Här känner man historiens vingslag och tankarna går till de människor som bott och verkat här. Ser på trappen och önskar att man bara för en sekund kunde få se hur det såg ut då. Tänk att de hållit i samma räcke som jag gör nu, svindlande tanke. Varför lämnades inte husen kvar som bar på så mycket historia?

Det är flera stora träd som blommar så vackert. Kan det vara vildkörsbär (sötkörsbär, skogskörsbär)?

Strax söder om gårdsplatsen rinner en bäck. Över bäcken leder en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften i bäcken har använts till att driva kvarnar. På 1800-talet fanns här två vattenkvarnar för husbehov. Det finns en del lämningar vid bäcken som antagligen hörde till dessa kvarnar.

Källa: Mölndals Hembygdsförening


Glad fortsättning på påsken 💛

Detta är årets skönaste tid: hopp och också delvis uppfyllelse. Längtan är över, man vilar i nuet och är lycklig. Naturens skiftningar ändras dag för dag. Bland fjolårslöven och det torra gräset kommer de vackra vårblommorna, först de försiktiga och sen bara fler och fler. I skogen lyser marken vit som om alla himlens stjärnor ramlat ner bland mossorna. Vitsipporna som bildar vidsträckta mattor under träden och skänker mig sån glädje. De är tusen små mirakler som bär budskapet att nu är det vår.








De är vackrast där de växer men jag kunde inte motstå frestelsen att plocka en liten bukett att ta med hem. Nu står den och sprider goda energier på mitt skrivbord. 

I ett annat av mina smultronställen, naturreservatet vid sjön, växer en av mina favoritblommor, den fridlysta backsippan. Den är så anspråkslös men så vacker med sin ludna uppenbarelse.

Med dessa små blomsterbetraktelser vill jag önska er alla en underbar påskvecka. 

Som kommer till oss med budskapet att nu är det äntligen vår ... Som jag har längtat.  Varje ledig minut är jag ute och vandrar i naturen. Njuter av den tropiska värmen som vi har fått. Ofattbara 29 grader idag och jag har redan badat 3 gånger. Uppfriskande är rätta ordet när vattentemperaturen ligger runt 14 grader.

Nu slår blommorna ut i alla regnbågens färger och här är ett litet axplock ur den gångna veckans skörd.  Min skog är full av vitsippor som om alla himlens stjärnor ramlat ner i mossan och fjolårsgräset. De små prästkragsliknande blommorna hittade jag på väg till havet i Onsala och även de små blåa växte där. På vandring i Fjärås Bräcka blommade den fridlysta och sårbara backsippan som är en av mina favoritblommor. Övriga foton tog jag i Botaniska Trädgården i Göteborg.


Ha en fin helg  & kramen