Ett av mina smultronställen är Tjolöholms slott och jag har varit här många gånger men jag har bara besökt slottet och trädgården. När jag nu läste en broschyr upptäckte jag att det finns så mycket mer som är outforskat för mig. Alla dessa gångstigar som går i alla riktningar runt slottet. Så spännande!!!

De olika stigarna i Slottsskogen och Riddaråsen har fått namn efter sagofigurer som finns skulpterade i slottet. Fabeldjuren återfinns dessutom någonstans längst varje stig. Frågan är om man kan upptäcka fabeldjuren.

Vi bestämde oss för att ta stigen som heter Den kloka ugglans havspromenad. Den börjar vid Slottsbutiken och går  till att börja med genom skogen. Vi kom fram till Grindstugan som är en sagolik korsvirkesstuga vackert belägen vid slottets huvudgrindar. Huset är inrett i engelsk cottagestil med vackra jugendmöbler och textilier av William Morris. Stugan går att hyra och har utsikt över hav och strandängar.

"Ett slotts grindstuga bör icke vara en stuga vid en grind vilken som helst vid en väg vilken som helst", skrev arkitekten Lars israel Wahlman 1903.

Vandringen fortsatte genom blomstrande strandängar och det var så vackert med det solglittrande havet i blickfånget. Stigen fortsatte upp på klipporna och vi kom till de vindpiskade trädens portal. Här böjer sig ek, rönn och tall för havsvindarna och bildar en växtportal över stigen. Denna skogstyp med krokiga och kortvuxna träd kallas krattskog. Det var så magiskt att jag har svårt att finna ord för känslan. 

Lite växter och bär mitt bland alla vindpiskade träd. Kan den rosa blomman vara en vildorkidé av något slag? Jag var inne på jungfru Marias nycklar men har ingen aning. Ett liggande spindelnät såg lite otäckt ut och jag är glad att spindeln inte visade sig. Kan det vara en skogsande som jag tyckte mig se i nätet som bor där? ;)

Stigarna på Tjolöholmshalvön anlades runt sekelskiftet 1900. Det berättas att Blanche Dickson, som lät bygga Tjolöholms Slott, fick så många smycken av sin make James Fredrik att hon bad att få pengar istället. Pengarna använde hon till att anlägga de milslånga promenadvägarna och skogsstigarna som finns över hela egendomen. Varhelst det är brant finns det trappor byggda i sten, vilket gör det lätt att gå även i kuperad terräng. 





Vi blev länge sittande på klipporna och njöt av lugnet och vågornas kluckande mot stranden. Tankarna kommer och går om de människor som levt sina liv här. Beger oss hemåt efter en härlig dag och med den sköna känslan av hur värdefull naturen är för oss människor.  Något som även Blanche Dickson hade tagit till sig och gjort möjligt för oss att ta del av så här 100 år senare. Naturromantik när den är som bäst. 

Ännu ett slottsbesök denna vecka. Jag dras till dessa historiska byggnadsverk som berättar om en tid som varit. Så fint att de finns kvar och att vi kan fortsätta beundra och förundras över byggnationerna och trädgårdarna. Tjolöholms Slott ligger naturskönt vid Kungsbackafjorden. 

"Tjolöholms Slott är Sveriges främsta Arts and Craftsanläggning. Slottet byggdes 1898-1904 och är en spännande blandning av engelskt 1500-tal, jugend och dåtidens mest moderna innovationer. Runt slottet ligger den hårt tuktade trädgården som sakta övergår i en fritt formad, engelsk park. Egendomen ligger på en egen halvö med promenadstigar bland ekskogar och strandängar. Unikt för Tjolöholm att hela godset byggdes som ett idealsamhälle. Innanför slottsgrindarna finns förutom huvudbyggnaden även Allmogebyn med de forna arbetarbostäderna och Slottskyrkan. Allmogebyn är ett exempel på förra sekelskiftes nationalromantik och några av husen har restaurerats till sitt ursprungliga skick och hyrs ut som hotell- och semesterboende." Jag tycker att det liknar ett slumrande Törnrosa slott.

Den ståtliga växten med vita och lila blommor tror jag hör till akantusväxter men är inte säker om det kan vara en taggakantus?





Jag har så undrat vad denna vackra blåa blomma heter men så såg jag den hos en bloggvän och nu vet jag att det är en praktmartorn. 











Tistlar och rosor är lika vackra men på olika sätt …











Vildhästar av konstnären Per Josephson ger en illusion om hästar på bete.




Avslutade med picknick på stranden och badtemperaturen var helt ok för ett dopp ...

Augusti går mot sitt slut men varken sommaren eller jag har gett upp. Än finns det tid att njuta av sol och värme som när vi häromdan besökte Tjolöholms slott. Vi var många som sökte oss ut till den här rofyllda platsen. I den vackra trädgården blommar det för fullt och vita fjärilar flyger omkring i den doftande lavendeln. Humlesurr och barnskratt i skön harmoni gör tillvaron så njutningsfull. 

Tjolöholms Slott, öppet för allmänheten under hela året, sägs vara en av Sveriges märkligaste byggnader. Det påkostade slottet stod klart 1904 och i enlighet med dåtidens tankeströmningar ritade slottsarkitekten Lars Israel Wahlman inte bara slottet utan även den intilliggande parken. Närmast slottet är trädgården stram och tuktad för att sedan gradvis anpassas till det omgivande landskapet så att slottet ser ut att växa upp ur sin omgivning.

Badlivet på Tjolöholm har långa traditioner. I många generationer har besökare njutit av salta bad nedanför slottet. De stora gräsytorna är perfekta för en solig picknick vid havet. Under heta sommardagar och fortfarande i slutet av augusti är det många som svalkar sig under gammelträdens väldiga lövkronor.

Nu ser jag fram emot skördefesten i oktober, som annonseras så här finurligt på ensilageplastbalar. Och då mina vänner har jag säkerligen anammat hösten fullt ut. 

Sensommarkramar 

  Evas foto

Jag gillar att man låtit ängsmarken breda ut sig istället för välklippta gräsmattor. Här på ängen finns en vacker och annorlunda installation av Per Josephson som heter "Vildhästar". Skulpturerna är gjorda i Corten, en speciell plåt som antar en brunröd rostton och har ett naturligt rostskydd som gör att de håller sig intakta i många år.

"I dag har vildhästens existens nästintill utraderats. Det fria tänkandet, den spontana irrfärden, att röra sig med vinden har ramats in och slutits. De stora fälten, de oändliga vidderna där tankarna rör sig obehindrat krymper".

Evas foto