Första februari idag och på motionsrundan upptäckte jag denna fantastiska naturskapelse. Jag som just sagt att det finns inget att fota i det här gråtrista men det fick jag äta upp när jag hittade denna samling sidentickor som helt tagit över den fallna gamla trädstammen. Nya saker att förundras över varje dag i gammelskogen och som får mig att känna tacksamhet mot livet som är här och nu. 

Sidentickan, även kallad Turkey tail är en mycket vanlig svamp som växer nästan överallt.  Den växer oftast i skiftade lager i grupper på stockar och stubbar av lövträd. Sidentickan är ingen matsvamp men anses av många ha intressanta medicinska egenskaper och används för att göra te och tinkturer. Det går även att odla sidenticka, Svamphuset vet hur man gör.

Harsyran sover fortfarande med sina hopslagna blad men den ljuvliga gröna färgen påminner om att snart är det vår. Som jag längtar!

Ha en fortsatt fin vecka & kramen

Söndagen kom med underbart väder och det blev en motionsrunda efter middan. Vi var många som hade samma tanke men i skogen är det lätt att hålla avstånden. Motionsspåret går genom gammal kulturmark med höga träd och vacker natur. En liten porlande bäck rinner genom landskapet och en bit in i skogen ligger två magiska tjärnar. Det här är en liten grön oas som tack och lov är bevarad mellan E6:an och bostadsområdet. 

- motionsspåret -

- de höga träden -

Snart är september slut och hösten är obevekligen här, det känns också att luften är högre och krispigare. Brytningstiden är inne. Naturen står med ena benet kvar i sommaren och det andra i hösten.

- höstinstallation -

- den lilla bäcken -

 
- speglingar i tjärnen -

 
- naturens konstverk -

- kan detta vara stolt fjällskivling? -

- maskrosen -

- vildapeln levererar - 

Dagen går mot sitt slut och solens sista strålar silas genom lövverket när jag styr stegen hemåt med en skön känsla i kroppen.

Ha en fin början på den nya veckan och varma höstkramar 🌿🍁

Alla foton är tagna med Huawei P30 Pro. 

… det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Den här diktstrofen av Gustaf Fröding speglar känslan jag får när jag står vid Stensjön i Mölndal och tittar ut över vattnet. Sakta glider en kanot förbi och delar den blanka vattenspegeln. Här finns många aktiviteter att välja på och kanotuthyrningen går på högvarv. Minigolf, bad och den fina grillstugan lockar säkert många nu när vi semestrar på hemmaplan. 

Naturen har klätt sig i sin finaste stass och inbjuder oss till fest. Jag är inte sen att anta inbjudan och vandrar runt Stensjöns stränder i timmar. Det är så vackert att det är svårt att greppa allt det sköna. Sätter oss på den gröna ängen och njuter av medhavd lunchkorg. Vi sitter kvar länge och vilar i den sköna sommarkänslan. Humlor som surrar och fågelsång i buskar och snår och jag tänker vilken lycka att få uppleva detta ännu en gång.

Motionsspåret lockar mer än någonsin när solen skiner och den varma vinden smeker kinden. Vi har sån tur att spåret går genom en fin skog och gamla kulturmarker. Här finns en hassellund som naturminnesförklarades 1925. Genom området går en skyltad promenadstig omgiven av trädstora hasslar och stora ekar. Utmed stigen kan man läsa om traditioner och folktro kring en del av våra vanliga växter som bland andra ask, rönn och vitsippa.

Under promenaden kommer man förbi platsen där det förut låg en gård som varit både prästgård och lantbruk. Man kan se spåren av gården genom terassmuren, rester av husgrunder och rester av trädgårdsväxter från den gamla trädgården. Man kan fortfarande hitta buskar som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea. Det är en vacker och rogivande plats med en liten porlande bäck som rinner förbi. Över bäcken leder en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften har används till att driva kvarnar och på 1800-talet fanns här två kvarnar för husbehov. Runt om i området finns rester av mossbelupna stengärdsgårdar och stora gamla ekar. Området är ett naturreservat så skogen har fått stå orörd och träden har fått växa sig stora. En underbar känsla att vandra under dessa gamla knotiga träd som säkert har mycket att berätta, om de bara kunde. Det finns så mycket historia här och det känns att man beträder mark där så många andra gått före mig …

Ett av mina favoritställen är Fjärås Bräcka inte långt från Kungsbacka i Halland. Underbart ställe med fina promenadvägar i backig terräng. Hit kommer jag gärna under hela året, alla årstider har sin tjusning. Som nu när vi fått lite snö som lyser upp i januari mörkret. 

Det ger mig sån sinnesro att vandra i naturen som här bjuder på så många skiftande intryck. Stora träd, övergivna betesmarker där hästar och andra djur brukar gå under sommaren och sjön Lygnern där vågorna rullar in mot den snötäckta sandstranden. Vindpinade träd vid den gamla kolerakyrkogården. Ljuset är speciellt nu och himlen är oändlig ...

Stannar till på café Bräckan för gott fika eller en värmande soppa. 

Ett tidigare inlägg om platsen från i somras finns här.