Första september är här och även om det räknas som en höstmånad känns det som skön sensommar med blå himmel och sol om än med en liten bitig höstton i luften.  Som att ha ett ben kvar i sommaren och det andra benet på väg mot höst. Bilderna har jag tagit vid havet på en skön plats i Halland där ljungen blommar bland klippskrevorna. Det är så vackert med den ljunglila färgen som komplement till höstens "torrmilda" fårger och trädens än så länge frodiga grönska. Här vid havsbandet är det inga ljunghedar direkt även om det kan finnas vissa stråk av sammanhängande ljungblomning här och var.

Ljungheden är ett av våra äldsta kulturlandskap med en historiskt stor utbredning i södra Sverige. Men de senaste 100–150 åren har 99,5 procent av all ljunghed försvunnit genom igenplantering, uppodling eller spontan igenväxning.

Tillbakagången har medfört att många av de arter som är knutna till dessa miljöer är hotade. Naturvårdsverket har fastställt ett nytt åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper. Åtgärdsprogrammet för ljunghed innehåller en kunskapsöversikt och presentation av åtgärder för att förbättra bevarandestatusen för ljunghed och dess arter i Sverige. I åtgärdsprogrammet pekas 77 rödlistade, alltså hotade, arter ut som starkt knutna till ljunghed. Ytterligare 159 arter förekommer på hedarna.

Jag hoppas att våra ljunghedar som finns kvar ska kunna räddas och ge nektar till insekter och inte minst våra bin som behöver pollen under hösten för att klara vintern bättre.  Ljunghonung är en av de mest populära honungssorterna. Den är god,  har hög kvalitet och är även näringsrik.

En av våra stora naturdiktare Erik Axel Karlfeldt skriver så här om ljungen;  ”Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst. Nu blommar heden röd av ljungen”.  Hans dikter är också tidsdokument, levande och vackert formulerade minnesbilder av ett landskap som inte längre finns kvar. 

...har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.

Jag hör den här vackra sommarpsalmen i mitt inre när jag vandrar i naturen. Grönskan är så otroligt grön, blommor av alla de slag slår ut och fåglarna fyller rymden med sin hyllningssång. För mig är sommarängen som lyser i gult av alla smörblommor sinnebilden för sommaren. Allt är så intensivt nu och det går så fort. Vilken lycka att i dessa tider ha tillgång till naturen som fyller mitt hjärta med tacksamhet varje dag. 

Hur vacker är inte en vitvissnad maskros i närbild som står redo att släppa ifrån sig sina fröställningar? Förstår att de som kämpar för att slippa dem i gräsmattan inte riktigt håller med mig.

Smultronen växer i stora mängder i dikeskanterna. Finns det något mer somrigt än ett smultronstrå?

En ståtlig växt som jag tror kan höra till vänderotssläkten växer också här, kanske kan det vara en flädervänderot?

De späda granskotten går utmärkt att använda i mat och det finns massor av recept på nätet. Mandelmans grankottssirap, picklade granskott, granskottssaft, i sillinläggningar och mycket annat. En härlig smak som påminner om rosmarin och harsyra. Det är alltså en lite viltaktig smak med viss syra. 

Ystra ekorrar leker med varandra och råbocken betar lugnt obekymrade av oss. 

Höstdagjämningen är här med högre luft och lite kyla. Än ligger båtarna vid bryggorna och nyponen lyser röda i solen. Älskar att vandra här i Gottskär. Solen glittrar i fjärden och badbryggorna ligger öde. 

Känns vemodigt men också spännande att hösten är på gång. Jag ser fram emot många fina dagar som den här. Naturen bjuder på så många upplevelser som får mitt sinne att jubla.

Ha en fortsatt fin höst ...

Senaste dagarna har det varit riktig vårkänning här på västkusten. Klart och soligt och en skön värme som sprider sig till både kropp och själ. Nu börjar jag känna vittring på den härliga tid som stundar inom kort. Nere vid havet släpper isen sitt grepp och det bildas fantasifulla formationer där vattnet möter land. Jag älskar våra årstider som ständigt bjuder på nya lyckoinjektioner. Är så tacksam för vårens alla mirakler som ger mig nya aha-upplevelser varje gång. Ingen promenad är den andra lik :-) Ser fram emot de första späda blommorna som tittar fram när solen värmer jorden igen.

Solig kram från vårrusiga Eva

Vi är i en brytningstid och det syns ner och mer i naturen. Sommaren smyger sakta bort och den färgrika hösten tar över estraden.  Vid havet ser man inte så mycket färg istället jämnar tonerna ut sig. Stenarna i jordfärger från gråaste grått till nästan rostrött, torra grässtrån och fröställningar bildar vackra stilleben och vattnet har fått ett lite gråare skimmer. Det är tyst och stilla, man hör bara lite klirrande ljud från den ensamma segelbåtens mast....

Även om det är 21 grader och sol känns det ändå att det är lite höst i luften, nånstans långt borta men ändå nära.

Jag tycker om stenar och himlen i vattenspeglar......... Sååå meditativt......
 

Sista bilden blev lite fantasieggande. Känns nästan som jag tittar upp mot ljuset och himlen i en mörk grotta. Nästa gång jag tittar ser jag en vattenspegel med stenar som speglar himlen.....

Njut & mys & ha en fin helg.  Kram / Eva 

"Över ändlösa oceaner framgungar havsvinden -
breder ut sina vingar i natten och dagen,
höjer och sänker sig
över de eviga havens ödsliga gungande golv.
Det nalkas morgonen
eller det nalkas aftonen
och havsvinden känner i sitt ansikte - landvinden."

Harry Martinsson

Ha en mysig & skön onsdagskväll