En solig och varm novemberdag åkte jag och min syster till Fjärås Bräcka. En underbar plats som vi gärna besöker alla tider på året. Ett av få ställen där man kan stå på ett ställe och se havet på ena sidan och en sötvattensjö på den andra. Idag hade vi siktet inställt på en vandring från Bräckan till Borgudden och en bit vid sjön Lygnern. Borgudden har ett naturskönt läge vid Lygnern mellan Bräckaviken och Dalboviken. På bilden är det Borgudden som sticker ut i sjön på höger sida.

Sjön Lygnern har i alla tider varit en viktig transportled för både gods som människor. Den långsmala sjön passerar två län, hälften i Hallands län och hälften i Västergötlands län. Historier om de fejder som en gång fanns mellan danskar och svenskar, de färgstarka personligheterna som en gång i tiden bodde runt sjön är många och intressanta. 

Över större delen växer lövblandskog med bok, ek, ask, björk, al m m. Några mindre bestånd av gammal bok- och ekskog av orörd typ finns också.  På äldre ekar och bokar finns en rik kryptogamflora med många hotade arter som grå skärelav, gammelekslav och oxtungsvamp. Markfloran är bitvis rik med lundslok, skogsbingel, skärmstarr mm. Även djurlivet är sannolikt rikt, men vi såg varken älgar, rådjur eller vildsvin. Känt är att här finns en värdefull fauna av landsnäckor. Längst ut på udden finns en fornborg som kan vara från järnåldern, men som även använts in i historisk tid. 

Ett av mina favoritställen är Fjärås Bräcka inte långt från Kungsbacka i Halland. Underbart ställe med fina promenadvägar i backig terräng. Hit kommer jag gärna under hela året, alla årstider har sin tjusning. Som nu när vi fått lite snö som lyser upp i januari mörkret. 

Det ger mig sån sinnesro att vandra i naturen som här bjuder på så många skiftande intryck. Stora träd, övergivna betesmarker där hästar och andra djur brukar gå under sommaren och sjön Lygnern där vågorna rullar in mot den snötäckta sandstranden. Vindpinade träd vid den gamla kolerakyrkogården. Ljuset är speciellt nu och himlen är oändlig ...

Stannar till på café Bräckan för gott fika eller en värmande soppa. 

Ett tidigare inlägg om platsen från i somras finns här.

Som kommer till oss med budskapet att nu är det äntligen vår ... Som jag har längtat.  Varje ledig minut är jag ute och vandrar i naturen. Njuter av den tropiska värmen som vi har fått. Ofattbara 29 grader idag och jag har redan badat 3 gånger. Uppfriskande är rätta ordet när vattentemperaturen ligger runt 14 grader.

Nu slår blommorna ut i alla regnbågens färger och här är ett litet axplock ur den gångna veckans skörd.  Min skog är full av vitsippor som om alla himlens stjärnor ramlat ner i mossan och fjolårsgräset. De små prästkragsliknande blommorna hittade jag på väg till havet i Onsala och även de små blåa växte där. På vandring i Fjärås Bräcka blommade den fridlysta och sårbara backsippan som är en av mina favoritblommor. Övriga foton tog jag i Botaniska Trädgården i Göteborg.


Ha en fin helg  & kramen

I slutet av juli besökte jag Fjärås Bräcka som är ett livligt besökt utflyktsmål i norra Halland. Fjärås Bräcka är en mäktig israndbildning som reser sig 60 meter över den halländska kustslätten. Från krönet har du en storslagen utsikt över hav, skogar och åkrar. I västerut ser du ut över Fjäreslätten med Kungbackafjorden och Kattegatt i bakgrunden och österut över Lygnern med Bräckaviken närmast.  I reservatet finns ett populärt naturum med utställningar, aktiviteter och kafé. Du kan även gå en 1,5 kilometer lång historia. Kungsbacka kommun tar också sitt vatten ur Lygnern, vilket filtreras genom Fjärås Bräckas gruslager under några naturstig där du får lära dig mer om bräckan och dess veckor.

Slingrande stenstigar som ringlar sig genom blåbärsriset berättar om viktiga händelser i historien, varje sten för 100 år bakåt i tiden.

I fjärran ser man Fjärås kyrka och i förgrunden vattentäkten. För att komma ner gick vi den 142 steg långa trappen och det var en speciell känsla, nästan som att vandra i en öken. Varmt och torrt och nästan inga växter men stenlabyrinter, namn, fredsmärken, hjärtan och många andra små konstverk som besökare roat sig med att göra. Längst ner i trappen kan man läsa att för 10 000 år sedan stod havet här och längst upp i trappen stod havet för 11 000 år sedan.

Sen fortsatte promenaden till sjön Lygnern som är Hallands största sjö med en härlig sandstrand. Många trappor senare kommer vi upp till krönet igen och här hittade vi två söta hästar som tog igen sig under de skuggande träden.

Vi fortsätter efter stigen och kommer fram till Kolerakyrkogården. Här vilar 48 Fjäråsbor som dog i kolera under den stora epidemin 1834. 

Så glad att jag upptäckte det här smultronställe mitt i den Halländska landsbygden.

Sommarkramar från västkusten