Om





Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.


 



  Bloggar jag följer; 

Berglunds Botaniska bilder
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Gunwahs blogg
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Nillas Hälsa & Harmoni



Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto



besöksräknare 










Follow on Bloglovin



 





 




































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2022












                                                      



 



                                              



















































 

Biologiskt mångfald vid vägkanten, ...

 

... en del praktfulla som tar mycket plats andra så anspråkslösa att man knappt ser dem. Men med makro kan de också glänsa och visa sin bästa sida. Tänk så många olika blommor och örter det finns i vår natur och nu försöker jag med hjälp av böcker och google lista ut deras namn, jag vill så gärna veta vad de heter. Det år inte så lätt och jag hoppas att ni alla blomsterkunniga därute kan bistå mig i min okunskap. 

 

 


Praktlysing (Lysimachia punctata) finns det väl knappt någon som har undgått att se. Det är en av de allra vanligaste trädgårdsperennerna. Lite tråkig eftersom de syns så ofta kan en del tycka, men den är oerhört tacksam och kan verkligen sätta färg på trädgården med sina gula blomspiror när de slår ut i mitten av juli, Den sprider sig lätt och finns förvildad på många platser som här hos oss i skogsbrynet.



Snårvinda (Calystegia sepium) är en art i vindeväxter och en av sveriges vanligaste slingerväxter. Den blommar mellan juli och september.

  


Den här i mitt tycke vackra blomman fanns det gott om där jag växte upp i norrland. Ett rosa hav - så kan det se ut när rallarrosen blommar. Och dessutom blommar den och färgar landskapet på ställen där det oftast inte finns så många andra blommor.

Mjölkörten eller Rallarrosen (Chamerion angustifolium) har många fantastiska, lokala namn som rävrumpa, mjölkgräs, fästmöpiska, kalvrumpa, getstabb, skogsbloss och himmelgräs. Den växer från Skåne ända upp till kalfjället.


Rallarens ros

Kärt rallarrosfält
Cerisböljande drömhav
Skymmer sjöutsikt

Bunden vers (Haiku) av Elinor Sörensson



Blåklocka för lätt tankarna till en vacker blomsteräng, ett soligt skogsbryn eller barndomens midsommarbukett  Många arter växer vilt i våra marker. En del finns spridda över stora delar av landet medan andra håller sig till vissa landskap.

Kan detta vara en Liten blåklocka (Campanula rotundofolia) ? I en publik omröstning arrangerad av Svenska Botaniska Föreningen utsågs år 2021 Liten blåklocka till Sveriges officiella nationalblomma.



Jag tror att detta kan vara en typ av Johannesört, Fyrkantig johannesört eller Äkta johannesört. Det är inte så lätt att skilja på dessa men den fyrkantiga har en fyrkantig stjälk till skillnad mot den äkta där man endast känner två kanter. Jag har försökt att känna på stjälken och tycker att det känns som fyra kanter men är inte helt säker.

Äkta johannesört (Hypericum perforatum) är vanlig runt om i Europa, Nordafrika, Asien, Australien, Nya Zeeland och Nord- och Sydamerika. I Sverige är den allmän från Skåne till Uppland. Den växer i ängsmark, i skogsbryn och på bergknallar.

Fyrkantig johannesört (Hypericum maculatum) Den är mycket lik den äkta och förekommer allmänt från skåne till Jämtland.

  




Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) är en växtart i familjen balsaminväxter från västra Himalaya. Den blommar juni-juli. Växten är med på EU:s lista över invasiva arter och har pekats ut som en av de mest problematiska invasiva arter vi har i Sverige.



Kan detta vara ett Fackelblomster (Lythrum salicaria)? Det är en praktfull ört som kan återfinnas i snårvegetationen vid sjöars steniga stränder där den blommar under högsommaren. Passar också som synes i sommarfrisyren.



Ha en fortsatt underbar sommar & kramen


En vänlig grönskas rika dräkt ...


... har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.





Den magiska tjärnen ser ut att ruva på hemligheter och döm om vår förvåning när vi upptäckte att guldfiskarna som någon dumpat för tre år sedan här fortfarande lever och frodas. Tidigare i vår fotade jag brungrodor som förökade sig i tjärnen och även änder brukar finnas här. Grönskan är frodig och ormbunkarna är gigantiskt stora. 









Sommarpsalmen med musik av Waldemar Åhlen och text av Carl David af Wirsén är så vacker och berör på djupet av min själ. Med ett stråk av magi och ett lätt vemod som den ljusa sommarnatten.


Nu är midsommaren här, den ljuvaste av tider i mitt tycke. Ljuset har återvänt till oss och i trädens grönska håller skogens fåglar konsert. Nu ligger hela sommaren framför oss, många dagar att njuta av och spara i minneslådan. Finns det något underbarare än sommarängar med surrande bin och fladdrande fjärilar. Minns mina barndoms ängar där vildblommor i alla  regnbågens färger växte. Här hade vi en sån vacker äng i utkanten av skogen men sen skulle det byggas 10-miljonersvillor och nu är den ängen ett minnet blott.  Så ledsamt men tack och lov finns det fortfarande några små gröna områden, kanske inte så artrika men det känns som det tillkommer nya blomsterarter för varje år. 



  


 


 


 


  


Maskrosorna har redan bildat fjuniga bollar som sprider små stjärnfrön i vinden.



Njut & må och hoppas att er midsommar har varit precis så underbar
den kan vara. Kram Eva


 

Åter i gammelskogen ...

 


... som är en av mina favoritplatser som jag alltid återvänder till. Det är ingen stor skog utan en platå som sträcker ut sig uppe på en kulle i mitt närområde. Jag når platsen genom en stig som ringlar sig uppför ett litet berg. Här uppe är det så tyst och rofyllt trots att E6 går en bit ifrån. Inte många människor här uppe mest ser vi söta rådjur som snabbt skyndar iväg när de ser oss.

  

 

  


    



Här ligger en utsiktsplats där man kan se vida omkring. Allt från gårdar där hästar betar på ängarna till tätortens bebyggelse med den vackra kyrkan. 


  

 

 


 

Den här skogen är så speciell. Marken är täckt av prasslande eklöv och fjolårsgräset lyser som guld i solstrimmorna som letar sig in genom höga gammelgranar. Ofta ser man marktäckande mossa som klär in stenar och annat men här växer den gröna mossan nästan överallt och även högt uppe i trädkronorna. Den är så vacker "min" helt orörda trollskog och jag är så tacksam att den finns. 

  

 

 


 


Nu längtar jag tills vitsipporna blommar och breder ut sitt stjärnetäcke över markerna här uppe i "min" gammelskog. Det är magiskt på våren när alla de gamla ekarna och de andra lövträden grönskar och fågelsången ljuder från buskar och snår. Som jag längtar, behöver det nu 🌱



Naturens galleri



Vintern kom även till oss och stannade ovanligt länge. Spännande uppleva min vanliga skogsstig i vinterskrud. Stigen går genom en hassellund och förbi platsen för Peppareds gård, som var både prästgård och lantbruk,  med rester av terassmurar och husgrunder. Det är en rofylld plats där man verkligen känner historiens vingslag. En liten bäck rinner under en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften har används till att driva kvarnar och på 1800-talet fanns här två kvarnar för husbehov.





Jag älskar att sitta här och lyssna till bäckens porlande vatten som nu under nattens kalla timmar bildat de mest fantastiska isformationer. Jag passar på att njuta av dessa små underverk så länge de varar.


Ha en fin helg & kramen ❄️



 

  


Tycker mig här se en liten ängel som sitter och vilar på iskanten

 


En strimma hav...





 Det är en strimma hav, 
som glimmar grå
vid himlens rand,
den har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.

Edith Södergran

Hoppa till navigeringHoppa till 


Ha en skön helg & var rädda om er. Kram


 



Vinterlandskap för en dag


En bit in på det nya året vaknade jag och såg ett landskap som klätt sig i vitt. Det blev så ljust och mitt norrlandshjärta fylldes av glädje. På med kläderna i hast och ut i skogen. Vi var många som sökt sig till motionsspåret men när jag vek in på stigen till Tjärnet var det som att beträda jungfrulig mark. Vilken känsla att vara den första som lämnade spår i snön. Vilken skillnad lite snö gör, hela skogen hade förvandlats till ett vinterlandskap. 

 
   


 

 

Tjärnet var täckt av nattgammal is som ser nog så inbjudande ut för en liten skridskopiruett men det är nog säkrast att hålla sig på land. 



 




Plötsligt började det snöa och stora fluffiga snöflingor föll sakta mot marken. Så vackert, nästan som en slutscen i alla julfilmer jag konsumerat under helgerna. Inte så bortskämd med snöfall här på västkusten så jag njuter varje sekund.




Snö och kala grenar ger nästan en svart/vit bild men det finns också färgklickar, de röda bären, ormbunken i snön och den lysande orangea slemklumpen som vid första anblicken kan se ut som slajm som barn kan ha skoj med men jag tror att det kan vara en slemsvamp. 




  



De magiska och smarta slemsvamparna förflyttar sig som spöken ut och in i murkna träd, och kryper långsamt fram genom skogen. Sakta glider slemsvamparna framåt för att hitta mat. De är på jakt efter exempelvis bakterier, murken ved eller svampsporer som de omsluter och slukar med hela kroppen. När en slemsvamp behöver förflytta sig förvandlas den till ett grenigt, slemmigt nätverk som kallas plasmodium. Normal glidhastighet är 1-2 cm om dagen. När slemsvampen har ätit färdigt och det är dags att föröka sig ombildas den till fruktkroppar.  Man känner till totalt cirka 450 arter av slemsvampar och av dem finns cirka 175 i Sverige.

Första gången jag såg denna slemsvamp var några veckor tidigare och det var i samma träd men på en annan gren (bild nedan). Jag tror att det kan vara en gullkrös eller häxsmör (witches butter) som den kallas i England. Enligt en östeuropeisk legend ska du akta dig om det växer gullkrös vid ingången till ditt hus, för det kan vara ett tecken på att en häxa varit där och förtrollat din stuga. 

 



Säg den glädje som varar för evigt. I dag har det regnat hela dagen och nu är all snö borta. Jag kan ibland sakna norrlandsvintrarna, särskilt de i min barndom, men är nog egentligen ingen vinterälskare så jag är rätt nöjd med några dagars vinterlväder.

Ha det så gott & var rädda om er.
En riktigt stor kram på kramdagen


Nu går vi mot ljusare tider


Som så många dagar detta annorlunda år går jag ut på mina promenader i skog och mark. Vi har haft några kalla nätter så marken bär spår av lite snöfrost och det gör att min skog har bytt skepnad sen sist. Den frodigt gröna mossan som jag älskar har fått ett pudertäcke av små snökristaller. Naturens galleri visar upp nya konstverk, alla lika unika som om många mästare har varit verksamma med målarpenseln. Hur det nu än förhåller sig med det så är dessa mästerverk något jag aldrig slutar förundras över från år till år.

   

 

 


I de små vattensamlingarna samsas speglingar med isrosor och bildar tillsammans ett spännande blickfång. Lite dubbelbottnad som den verklighet vi lever i.

  

 




I skogen träffar vi på många livliga fåglar som kvittrar och flyger mellan träden. Vill så gärna fånga dem på bild men de är lättare sagt än gjort. Det är många som sätter upp små matstationer ute i skogen till våra bevingade vänner. Bilden är tagen när solen går ner vid Fjärås Bräcka.

  



  

Nu går vi mot ljusare tider, det blir ljusare för varje dag. Jag hoppas att det nya året också blir ljusare än det gamla som jag med glädje lägger i glömskans gömmor.  Årets sista inlägg från mig så jag passar på att önska alla som tittar in;

ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År



Månen ...


... lyser i vinternatten med ett silversken när det är klart och kallt.
Snön gnistrar, allt är förtrollat.

Willhelmina Schedin

 



Den här bilden tog jag en sen kväll vid stallet ett år när vi hade fått lite snö. Det är så rofyllt när alla hästar mumsar förnöjt på sitt kvällshö och stalljobbet är klart. Stannade upp en stund med blicken mot den rodnande kvällshimlen innan jag begav mig hem med ett leende på läpparna. Hästar ger oss de vingar vi saknar.

God fortsättning & kramen

Taggat med: 

, , ,

Tomtesskogen ...

 

... är en magisk och oväntad upplevelse. Efter den mörka granskogen kom vi fram till en ljus glänta och där runt hörnet fanns plötsligt massor av tomtar av alla de slag. Kulor och stjärnor hängde i träden och där fanns också en liten och enkel sittplats som gjord för vila, kontemplation och fika. Förundransfaktorn var stor och det tog ett tag innan vi hämtat oss och kunde ta in allt. Man undrar ju lite vem som började pynta här i skogen och det verkar ha varit här under många år, läste nånstans minst fem år. 



 

  


 

 

  


 

Det är en blandad skara tomtar, äldre vintage och modernare figurer, men alla lika fina på sitt sätt. Den sista har nog varit med ett tag och liknar i sitt tilltufsade tillstånd nästan ett skogstroll där under stenen.





Skogen här är så speciell, som jag skrev om i mitt förra inlägg, så man förväntar sig både tomtar och troll. En och annan vätte kan nog också ha sin boning här. Vi kanske åker hit under julen och tar med en tomte eller två som får bosätta sig i skogen. Det är ju egentligen där skogstomtarna hör hemma enligt sägnen. 

Var rädda om er och ha en fin helg. Kramen ❤️


Vandring vid Borgudden och Lyngern


En solig och varm novemberdag åkte jag och min syster till Fjärås Bräcka. En underbar plats som vi gärna besöker alla tider på året. Ett av få ställen där man kan stå på ett ställe och se havet på ena sidan och en sötvattensjö på den andra. Idag hade vi siktet inställt på en vandring från Bräckan till Borgudden och en bit vid sjön Lygnern. Borgudden har ett naturskönt läge vid Lygnern mellan Bräckaviken och Dalboviken. På bilden är det Borgudden som sticker ut i sjön på höger sida.





Vi började vår vandring över ängarna på Bräckan där vi mötte snälla islandshästar. Efter en stunds promenad efter en grusväg svängde vi in på en skogsväg där vi passerade ett jakttorn och kom in i en skog med vackra granar som såg ut som ädelgranar, och i en helt annan färg än de vanliga granarna. Tänk att få hugga sin julgran här, fast kanske inte de är nog vackrast där de står.

En väsentlig del av arealen utgörs av planterad granskog och jag antar att det var den skogen vi kom fram till med jättegranar. Solstrålarna silades så vackert mellan de höga stammarna.  














Sjön Lygnern har i alla tider varit en viktig transportled för både gods som människor. Den långsmala sjön passerar två län, hälften i Hallands län och hälften i Västergötlands län. Historier om de fejder som en gång fanns mellan danskar och svenskar, de färgstarka personligheterna som en gång i tiden bodde runt sjön är många och intressanta. 

Vid förra sekelskiftet och fram till år 1923 gick en båt vid namn Isa  af Lygnern mellan Sättila och Fjärås i huvudsak som transport av gods och människor. År 2008 byggdes Isa igen och är idag en tur och kryssningsbåt där guidning och mat och dryck kombineras. 

Låter som en fin tur och trots att vi inte kunde åka med den i år hoppas jag att vi ska kunna göra premiärturen nästa sommar.

Turen runt udden var drygt fem kilometer och det var så fascinerande att på den korta sträckan få uppleva allt från den mörkaste granskog till den flammande bokskogen. Inbjudande små sandstränder som vi absolut kommer att åka till nästa sommar. Det här är en plats som jag kommer att tänka på under den mörka vintern och längta till. En av de vackraste platserna vi besökt och som vi snart kommer tillbaka till. 







 




Över större delen växer lövblandskog med bok, ek, ask, björk, al m m. Några mindre bestånd av gammal bok- och ekskog av orörd typ finns också.  På äldre ekar och bokar finns en rik kryptogamflora med många hotade arter som grå skärelav, gammelekslav och oxtungsvamp. Markfloran är bitvis rik med lundslok, skogsbingel, skärmstarr mm. Även djurlivet är sannolikt rikt, men vi såg varken älgar, rådjur eller vildsvin. Känt är att här finns en värdefull fauna av landsnäckor. Längst ut på udden finns en fornborg som kan vara från järnåldern, men som även använts in i historisk tid. 







Vi hade svårt att slita oss från sagoskogen men när solen gick ner begav vi oss hemåt på vägen mellan gröna ängar och får som rofyllt betade i solnedgången. Vilken fantastisk dag att lägga i minneslådan tack vare fina systerdottern som tipsat och lånat oss bilen 🙏

Var rädda om er & kramen 


  




Äldre inlägg

Nyare inlägg