Om





Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.

     

 




 

  Bloggar jag följer; 

Berglunds Botaniska bilder
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Gunwahs blogg
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Nillas Hälsa & Harmoni



Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto



besöksräknare 










Follow on Bloglovin



 





 




































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2022












                                                      



 



                                              



















































 

Visar inlägg i kategorin Smultronställen

Tillbaka till bloggens startsida

Trädgårdsföreningen...


... ett av mina smultronställen här i Göteborg. Jag är egentligen mest förtjust i parken med alla träd, buskar och blommor. Det blir så spännande kontraster på foton med alla olika gröna nyanser och så spännande färgklickar i de olika växtrummen. Rosariet med alla olika slags rosor som fyller luftrummet med underbara dofter återkommer jag till i nästa inlägg. 

 


 






Blommorna framför Palmhuset är Botaniska Trädgårdens gästrabatt Jubileumi. I denna vackra färgkombination i vitt och rosalila finns bl a lejongap, paradisblomster, rosenskära, fingerborgsblomma, violverbena, jätteverbena, femtunga och pompondahlia. Med namnet jubileum uppmärksammas att Botaniska Trädgården fyller 100 år 2023.





I entrén i Palmhuset möts vi av statyn Syskonen av Nanna Ullman-Johansen 1934.

 


  


Här finns insektshotell och många blommor som insekterna älskar. Ett riktigt paradis för humlor och bin.







Den vackert ärgade bronsstatyn Dimman av Gusten Lindberg pryder sin plats i trädgården. Så fin tycker jag. 



 




 


   




 


 

  

Dessa små vänner gjorde oss sällskap på den tradionella fikapausen i Rosencafeet.

Ha en fortsatt fin sommar 🌸



Gunnebo slott


Vi stiger av bussen vid hållplatsen Gunnebo park, vandrar förbi badplatsen och vidare på den lummiga stigen utmed kanalens vatten.


~ Vid Stensjöns fina sandstrand blommar Vresrosen ~

Vallmon lyser röd vid Ståloppet som sammanbinder de två sjöarna Stensjön och Rådasbön. 

 

 ~ Lundarven lyser som små stjärnor ~ 




När jag ser det ståtliga slottet från Apollos kulle kan jag inte låta bli att undra hur det såg ut när John Hall med familj bjöd in till gästabud. Kanske som taget ur Jane Austens böcker, vem vet?

Inte så mycket blommor och växter att studera än men jag beger mig genom Engelska parken till beteshagarna där kossorna lugnt äter sitt gräs. Bohusleden, etapp 2, går genom kohagen. 






Innan vi lämnar slottet tar vi en glasspaus och blir grundligt betittade av en nyfiken mås.


Ha en underbar sommar & kramen 🌸

Botaniska Trädgården



Blomsterprakten som möter oss besökare vid entren är enastående. Ett hav av tulpaner i vinrött och rosa. Längre in i parken växter lökväxter i alla regnbågens färger. 






"Jag är så lycklig över att Magnolian blommar.

Stora rosa fjärilar som skönjer över träden." 



I Rhododendrondalen finns mer än 80 vilda arter från olika delar av världen. Nu är deras bästa tid och jag njuter på min vandring av all blomsterfägring. 

  




 

I klippträdgården har en Arte Sella konstnär, engelsmannen Stuart Ian Frost, arbetat med en gammal död ek genom att polera ytan och borra in mönster. Eken är redan död och får stå kvar så länge den inte utgör någon fara. Tack vare Frost har den fått nytt liv som insektshotell. 



 


Önskar er alla en fin nationaldag 🇸🇪

Öckerö


Äntligen var det dags att ta direktbuss 290 mot Öckerö. En helt ny plats att utforska och snabbt insåg jag att denna vackra ö platsar med råge bland mina smultronställen. På väg från bussen mot boendet välkomnas vi av denna härliga trio som inbjuder till en mysig pausplats nere vid havet.



Vi hade bokat boendet hos Nimbus. En mysig liten stuga som låg på bryggan med utsikt över havet. På baksidan fanns Björnhuvudets naturstig som ledde upp till en fantastisk utsikt åt alla håll. Vackra höstfärger och blommande ljung. Ett litet vindpiskat äppelträd hade vackra röda små äpplen och nyponen lyste röda.


 


 

 




Blixtar och dunder magiska under fick vi uppleva första natten. På morgonen vid femsnåret lystes himlen upp av vita blixtar som fortsatte en timmes tid. Det var en magisk upplevelse att se reflexerna av blixtarna ut över havet. Vid morgonfikat sken solen som inget hade hänt men ganska snart öppnade himlen sig och det regnade och haglade omvarannat. Tack och lov varade det inte så länge. 

 


 


 


Vi begav oss västerut på ön och vandrade vid Hummerviken. Blåsigt och vita skummande vågor men så otroligt vackert med blommande renfanor som små solar i dikeskanten. En lite vindrufsig humla jobbade i gullriset Tistlar och i vildrosor växte på strandängarna som färgklickar bland det knastertorra gräset. När vi kom fram till Hjälviks badplats kunde jag inte motstå suget att ta ett litet bad. Det var skönt uppfriskande innan vi begav oss mot samhället igen.




 



Vi trivdes så bra på Nimbus och här finns en underbar restaurang med jättegod mat. Fiskrätter utöver det vanliga, underbara räkmackor och våfflor med rom, rödlök, creme fraiche, citron och dill. Så himmelskt goda dessa Öckerövåfflor och vi har redan gjort dem hemma flera gånger.



Natten sänker sig över ön och efter två vilsamma dagar var det dags att ta bussen åter mot Göteborg. Så roligt när platser man vill besöka visar sig vara en fullträff och inte minst roligt alla trevliga människor vi kom i samspråk med på ön. Fulla av energi hälsar vi hösten välkommen 



 




Vandring vid Borgudden och Lyngern


En solig och varm novemberdag åkte jag och min syster till Fjärås Bräcka. En underbar plats som vi gärna besöker alla tider på året. Ett av få ställen där man kan stå på ett ställe och se havet på ena sidan och en sötvattensjö på den andra. Idag hade vi siktet inställt på en vandring från Bräckan till Borgudden och en bit vid sjön Lygnern. Borgudden har ett naturskönt läge vid Lygnern mellan Bräckaviken och Dalboviken. På bilden är det Borgudden som sticker ut i sjön på höger sida.





Vi började vår vandring över ängarna på Bräckan där vi mötte snälla islandshästar. Efter en stunds promenad efter en grusväg svängde vi in på en skogsväg där vi passerade ett jakttorn och kom in i en skog med vackra granar som såg ut som ädelgranar, och i en helt annan färg än de vanliga granarna. Tänk att få hugga sin julgran här, fast kanske inte de är nog vackrast där de står.

En väsentlig del av arealen utgörs av planterad granskog och jag antar att det var den skogen vi kom fram till med jättegranar. Solstrålarna silades så vackert mellan de höga stammarna.  














Sjön Lygnern har i alla tider varit en viktig transportled för både gods som människor. Den långsmala sjön passerar två län, hälften i Hallands län och hälften i Västergötlands län. Historier om de fejder som en gång fanns mellan danskar och svenskar, de färgstarka personligheterna som en gång i tiden bodde runt sjön är många och intressanta. 

Vid förra sekelskiftet och fram till år 1923 gick en båt vid namn Isa  af Lygnern mellan Sättila och Fjärås i huvudsak som transport av gods och människor. År 2008 byggdes Isa igen och är idag en tur och kryssningsbåt där guidning och mat och dryck kombineras. 

Låter som en fin tur och trots att vi inte kunde åka med den i år hoppas jag att vi ska kunna göra premiärturen nästa sommar.

Turen runt udden var drygt fem kilometer och det var så fascinerande att på den korta sträckan få uppleva allt från den mörkaste granskog till den flammande bokskogen. Inbjudande små sandstränder som vi absolut kommer att åka till nästa sommar. Det här är en plats som jag kommer att tänka på under den mörka vintern och längta till. En av de vackraste platserna vi besökt och som vi snart kommer tillbaka till. 







 




Över större delen växer lövblandskog med bok, ek, ask, björk, al m m. Några mindre bestånd av gammal bok- och ekskog av orörd typ finns också.  På äldre ekar och bokar finns en rik kryptogamflora med många hotade arter som grå skärelav, gammelekslav och oxtungsvamp. Markfloran är bitvis rik med lundslok, skogsbingel, skärmstarr mm. Även djurlivet är sannolikt rikt, men vi såg varken älgar, rådjur eller vildsvin. Känt är att här finns en värdefull fauna av landsnäckor. Längst ut på udden finns en fornborg som kan vara från järnåldern, men som även använts in i historisk tid. 







Vi hade svårt att slita oss från sagoskogen men när solen gick ner begav vi oss hemåt på vägen mellan gröna ängar och får som rofyllt betade i solnedgången. Vilken fantastisk dag att lägga i minneslådan tack vare fina systerdottern som tipsat och lånat oss bilen 🙏

Var rädda om er & kramen 


  




Sävelången - en plats för alla sinnen


Sävelången är en historisk livsnerv och grunden till bygdens existens. Sjön slingrar sig fram i det vackra landskapet omgiven av djupa skogar, ängar och berg. 

Den här dagen kom vi hit lite oplanerat. Katten Kajsa skulle opereras hos Lerums Djurklinik och vi valde att hitta på något i omgivningen. Vi hade varit här för många år sedan när vi red ut på en tur med islandshästar. Vi red vid sjön Mjörn utanför Alingsås och ett roligt minne var att vi tog paus vid Lotta Engbergs dåvarande hem, en vacker vit villa vid sjön. Den gången såg vi Nääs slott på avstånd på hemvägen så nu passade det bra att göra en liten utflykt dit. Det låg lite regn i luften och var vackert dimmigt vid Nääs bro när vi kom fram. 


 




Nääs är idag ett nationellt byggnadsminne och ett naturreservat, men också en stor gård med en fantastisk historia. Slottet står som kronan på verket på sitt eget näs, ett landmärke som tronar över bygden och berättar om platsens historia.

I början av 1600-talet uppfördes den första säteribyggnaden på Nääs av Erik Göransson Ulfsparre. Vid mitten av 1700-talet rev dåvarande ägaren, ägaren i Ostindiska kompaniet Jakob von Utfall, den gamla byggnaden och uppförde på dess grund en envånings mangårdsbyggnad. Samtidigt tillkom de båda flyglarna. 

Som kuriosa kan nämnas att Selma Lagerlöf bodde i den södra flygeln när hon som återkommande gäst under ett tjugotal år besökte Nääs. Ett kapitel i "Nils Holgerssons underbara resa" handlar om Nääs. 

Sitt nuvarande utseende fick slottet på 1830-talet, då grosshandlare Peter Wilhelm Berg uppförde en andra våning. År 1868 köpte grosshandlare August Abrahamsson Nääs och moderniserade slottet. Hela hans hem står kvar som ett förnämligt exempel på det sena 1800-talets inredningsideal. Slottet och egendomen förvaltas sedan 1901 av August Abrahamssons stiftelse. 


 

 

 


I slottsparken finns en minnessten i form av en stenkors över sju av Peter W Bergs och hans hustru Johannas tio barn, som dog unga på Nääs. Stenkorset stod från början vid gamla Skallsjö kyrka men då den nya kyrkan byggdes flyttades det hit till Nääs slottspark. 

I parken hänger många gungor så inbjudande i de stora vackra träden. Kan de också vara till minne av de stackars barnen. Hur som helst så lockar de säkert både barn och en och annan vuxen som har barnasinnet kvar.



August Abrahamsson och systersonen Otto Solomons är begravda på Nääs slottspark. Augusts hustru Euphrosyne Leman som gick bort 30 år före sin man är begravd på den judiska begravningsplatsen vid svingeln i Göteborg. Kom att tänka på min mormor som också hette Euphrosyne. Ett ganska ovanligt namn som jag inte har lyckats hitta någon anknytning till i min släktforskning. 

 


På Nääs finns fantastiska promenadstigar oavsett om du promenerar med hund, barn eller vänner. I slottsparken finns spännande sevärdheter; Örnnästet, Kungsstenen, Erimitgrottan eller Kanonudden.

 

Den nya familjemedlemmen Barney gör sig bra i slottsmiljö

 

Örnnästet med sagolik utsikt över Sävelången

 

 



Butiken ligger i ett hus med mycket historia. Peter Wilhelm Berg, ägare till Nääs slott och grundare till Nääs bomullsfabrik i Tollered lät 1829-1830 bygga detta charmiga hus. Då han hade upplevt ett par stora bränder i Göteborg ville han undvika att bygga i trä, istället lät han bygga i sten och tegel från sitt eget tegelbruk på Mellan Nääs. Peter W Berg beskrivs som en man som var mån om sin personal, han lät personalen bo ståndsmässigt i detta hus som placerades i början av allén till Nääs slott. Huset rymde 8 lägenheter med vardera 1 rum och kök. Han startade även traktens första folkskola ett stenkast härifrån. Lilla Nääs användes som bostäder enda fram till slutet av 1970-talet.



Nu är det en fantastisk butik där man kan botanisera runt i flera rum i två våningar i en underbar historisk miljö. Här finns så mycket vackert att titta på och så mycket jag vill köpa till mig själv eller som presenter till andra. Jag köpte en vacker ballerina till min syster och ett superfint halsband till systerdottern. Här finns också ett mysigt fikarum och sommartid kan man slå sig ner i trädgården med en kopp nymalet kaffe. En härlig butik som ni bara måste besöka om ni har vägarna förbi. 


 

 



 

 


 

 


Ägarinnan berättade att nu jobbar hon på för fullt för att fylla rummen med julsaker. Man anade redan vilken julstämning det kommer att bli i detta vackra hus. 



Ett av mina favoritprogram "Vår tid är nu" spelades in på Nääs. Handlingen börjar i Maj 1945 då andra världskriget äntligen är över och en ny, ljusare tid står för dörren. En av huvudkaraktärerna, Helga Löwander som spelas av Suzanne Reuter, bor i en våning där Nääs slotts interiör används som scenografi. Stora matsalen, Abrahamsons privata matsal, bibliotek och skrivrum, de två rosa gästrummen samt lite biutrymmen med bland annat den vackra spiraltrappan syns ofta i serien. Spännande se julspecialen som visas julen 2020 och som går tillbaka i tiden till år 1951. 

Kajsas operation gick bra och det är så skönt ha henne hemma igen. Ha en fortsatt skön höst & kramen 🍁

 

 

Besök i Gunnebo Slott & Trädgårdar ...


... en dag i början av september. Tycker det är så avkopplande att ströva omkring vid slottet och blev glatt överraskad att det fanns så många vackra växter fortfarande. Mångfalden är stor i rabatterna vid Orangeriet. Blommor och köksväxter samsas gott och humlor och fjärilar trivs. Jag önskar att jag kunde namnen på alla blommorna men rosor, doftpelargoner, solrosor, vallmoer och tistlar känner jag igen. Under de stora bladverken skymtar man pumporna. Den här trädgården är ett litet paradis på jorden.




Slottet har haft många färger under årens lopp och jag måste säga att jag inte är så förtjust i den gula färgen. Tyckte att den ljusa, nästan vita, var så mycket finare men det finns säkert en bra anledning varför det till slut blev denna färg. 







 








 


 





Efter vandringarna i trädgården var det dags att besöka Gunnebo Kaffehus & Krog för lunchen som var en fantastisk god fisk med rostad rödbeta, rökt gräddfil, rödbetescrudité och dragon. Jag brukar inte lägga ut maträtter så ofta men jag tycker det är synd att inte visa det vackra upplägget med blombladen. Jag tycker att det har varit så bra ordnat att man beställer ute i en kiosk och sen serverar de vid borden på uteserveringen och med avstånd mellan borden. Ett av våra favoritställen och det har blivit många luncher och fikastunder här i sommar.



Sedan maj 2020 bor två ardennerhästar, Umar och Julin, på Gunnebo lantgård. De är arbetshästar som hjälper till att sköta kulturreservatet med allt från att dra timmerstockar i skogen till att placera ut exotiska träden i barockträdgården. Här är Umar och kusken Siri på väg att klippa gräset med denna hästdragna gräsklippare som är både miljövänlig och tyst. När Siri stannade för lite prat passade hästen på att tillverka lite gödsel som använts som värdefull näring på åkrar och i odlingsbäddarna i köksträdgårdarna.

  


 

Detta blev ett långt inlägg och blir nog mitt sista med sommarblommor. Hösten står för dörren och nu med den krispiga luften kommer alla vackra färger också.

Ha en skön fortsättning och kramen 💗


Råda Sätteri - där dåtid och nutid möts


En strålande vacker dag i augusti åkte vi till Råda Säteri för första gången. Råda Säteri är en välbevarad och kulturhistorisk intressant miljö som ingår i Rådasjöns naturreservat. 


  


Det fanns en tid när det ringdes i vällingklockan så att gårdens arbetare skulle veta att det var dags för mat och ringandet har säkert använts även för andra sammankomster.



Dess skiftande och bitvis dramatiska historia börjar troligtvis på 1300-talet. Gränsen till Halland, som fram till 1658 var danskt, gick mycket nära Råda socken. Trakten härjades av återkommande strider och plundringar och byggnaderna på Råda Säteri brändes ner två gånger. Den nuvarande mangårdsbyggnaden uppfördes 1772 av Martin Törngren, direktör vid Ostindiska kompaniet. Den karolinska barocken rådde då i Sverige, vilket utmärks av en mangårdsbyggnad flankerad av flyglar och en mittaxel markerad av en lång, rak allé. Trädgård, allé och park ansågs vara lika viktiga som byggnaderna. Mycket av detta återfinns på Råda Säteri.

Många mer eller mindre kända personer har gästat Råda Säteri, bland annat Nobelpristagaren Albert Einstein. Några av gästerna har lämnat sin signatur i husets speciella "gästbok" – de har ristat in namn och hälsningar i tre fönster på husets övre våning.

Första anhalten på vårt Råda äventyr var det mysiga Trädgårdscaféet. Vi njöt av den goda lunchen i skuggan under ett träd. Här blev vi sittande en god stund innan vi gick ut i trädgården. Jag som har ett stort intresse för växter av alla de slag älskar att gå på upptäcktsfärd och botanisera. Visserligen börjar blomsterprakten avklinga så smått men det finns ändå mycket att förundras över.


 


 

   


 

 


"Hur trädgård och odlingar har sett ut under Rådas Säteris första århundraden vet vi inte. På 1600-talet blev den franska barockträdgården förebild och kom att prägla svensk herrgårdsmiljö under större delen av 1700-talet. Den här mycket formella stilen avlöstes av sin motsats, den engelska parken, med den orörda naturen som modell. På Råda Säteri finns drag av båda.


 


 

 

 





I den inhägnade kålgården, det gamla namnet för köksträdgård, odlades inte bara kål och rovor utan också morötter, lök, ärter, bönor och kryddväxter. Råda Säteri har säkerligen haft en kålgård och kanske fruktträd och bärbuskar långt innan prydnadsträdgården kom till.

Under senare delen av 1800-talet och några årtionden in på 1900-talet fanns stora grönsaks-, frukt- och blomsterodlingar på säteriet, både på friland och i flera växthus. Grönsaker och frukt såldes på torget i Göteborg och Råda hade egen blomsteraffär i staden. Jordbruket drevs vidare till 1975."

Efter att ha studerat omgivningarna runt säteriet tog vi en skön promenad mellan hästhagarna mot Labberahalvön. Vägen gick genom den vackra bokskogen som gav skön svalka denna varma dag och vi hade siktet inställt på ruinen. Det var en lite annorlunda ruin som aldrig hade varit någon färdig byggnad. Det var Martina von Schwerin, en av Råda Säteris mest kända ägare, som i början av 1800-talet önskade "förhöja naturens romantik" i området. Så hon byggde sig helt enkelt en egen ruin. Ett vackert exempel på den romantiska historiesyn som rådde under denna tid. Men det finns även tecken på att det funnits en riktig fornborg här, med vattenmagasin och muromgärdade rågångar.

   

 

 



 

 


Efter skogspromenaden avslutade vi vår dag med ett glas limoncello och en kokostopp. Min syster och jag var rörande överens om att Råda Säteri platsade bland våra smultronställen som vi gärna besöker igen.

Ha en fin fortsättning på augusti och kramen 🌿❤️



Äskhults by ...


"...besök en annan tid, den ligger närmare än du tror.
Tiden då folk trodde att älvor och jättar gömde sig i dimman.
När de små gårdarna stod tätt tillsammans
och ett klingande barnskratt kunde färdas en kilometer genom luften
utan att stöta på något annat än fågelsång.
Sjön blänkte likt en silverspegel i solskenet
och bortom de steniga beteshagarna tog skogen vid,
grön, vild och fylld av mystik."

Ett av mina favoritställen är Äskhults by som är ett kulturreservat inte långt från Kungsbacka. Det vackra citatet har jag lånat från Äskhults bys hemsida.

Upptäckte det här spännande utflyktsmålet i fjol och jag kan säga att jag blev helt förälskad. En strålande vacker dag i sommar åkte jag och min syster dit. Vi var ute i god tid eftersom det brukar bli så många besökare att de är tvungna att stänga. Visst var vi många där men det fungerade bra. Serveringen höll till utomhus och med avstånd mellan borden. Människor verkade ta sitt ansvar på fullt allvar och vi kunde både njuta av fikat och gå runt i stugorna. 


Vägen upp mot byn kantas av vackra humlestörar



Byn sedd ifrån sjösidan


 
Torget Laret med Derras gård i bakgrunden






 



Byn har numera inga boende kvar och är bevarad i historiskt skick. Den består av fyra gårdar och den skiftades på ett sådant sätt att husen inte behövde flyttas, vilket har gjort att den bevarat sin gamla struktur. Äskhults by ligger på krönet av en skogsbevuxen höjd och består av fyra gårdar från 1600-1800- talen, vilka ligger runt det lilla bytorget, Laret, från 1700-talet.

År 1824 bodde det 26 personer i byn och befolkningen kom därefter att öka till omkring 40 personer under 1800-talets senare del. Den första bybon emigrerade till Amerika år 1859, men kom senare att återvända. Omkring 30 år senare tog utvandringen fart och ca 15 ungdomar lämnade byn och på 1930-talet fanns 8 personer kvar i Äskhult. 

Traditionella lantraser som Linderödssvin och Åsbohöns ger under sommarhalvåret liv åt byn samtidigt som äldre lantsorter av korn, havre, råg och lin på nytt vajar för vinden på byns åkrar. Här blommar också gamla åkerogräs som klätt och blåklint – arter som nästan helt försvunnit i det moderna jordbrukslandskapet. 

 


Här finns betesdjur som håller landskapet öppet och i stället för traktor är det hästarna som drar när det ska sås och harvas. Den belgiska hästen är känd för att vara en riktigt stor och stark hästras med otrolig stark rygg och en vänlig blick. Benen är kraftiga med stora hovar. En av hästarna har det glamorösa namnet Diamant och kanske kan det vara den här som lugnt betar i sin hage?

 







Bengts gård, uppkallad efter riksdagsman Bengt Pehrson, består av ett boningshus och en ladugård. Boningshuset som är det yngsta huset i Äskhults by och uppfördes 1850 medan ladugården är från 1600-talets första hälft och är därmed troligen byns äldsta byggnad. Här i Kaffestugan kan man njuta av lättare rätter, goda mackor och förföriska hembakta läckerheter. Askens lövverk skänker skön skugga. 

I mullbänken på framsidan av huset växer pepparmynta, stormhatt, löjtnantshjärtan akleja, dunört, libbsticka, nejlikrot, smultron, träjon, vit syrén och nyponros. 

Derras gård, namnet kommer av ordet grannens och gården har alltid haft det namnet. Utöver manhuset består gården av ett stall med svinhus och en ladugård. Byggnaderna ligger runt en stenlagd gård. Byns sista innevånare var Gottfrid Pettersson, som bodde i gården Derras fram till sin död 1964.

 

 


 


Jönsas gård, uppkallad efter flera generationer Jöns-söner under 1600- och 1700-talen, består av ett boningshus och en ladugård. Det nuvarande boningshuset flyttades till Äskhults by från Timmerås i Förlanda under åren 1968-1970, sedan det tidigare huset brunnit ned år 1953. Vävstolen som finns i boningshuset är i original, då den vid branden stod i ladugården.




Göttas gård, som fick sitt namn år 1755 sedan Anders Persson från Götatorp köpte gården, består av boningshus, stall, ladugård, jordkällare, "huggehus" med snickeriverkstad och vedbod, samt har en mindre fruktträdgård. Göttas är Äskhults bäst bevarade gård. Den förste ägaren finns omnämnd i en skattelängd år 1630 och gården var bebodd fram till år 1945.

  

 


 


    


 


  


  


Nils var som en son i byn, fast han var född och uppvuxen i Släp men det var egentligen Anna-Lina som väckte Nils intresse för Äskhult. Anna-Lina jobbade från början av 1900-talet hos Nils Brogrens föräldrar och därefter hos hans farmor i Släp. Nils hade åtta syskon och fick som näst yngst den omtänksamma Anna-Linas omvårdnad. Anna-Lina berättade ofta om sin gamla by och uppmuntrade Nils att samla på gamla prylar, ett intresse som hon insåg att han hade redan i tidig ålder.

När Nils farmor dog år 1929 flyttade Anna-Lina hem till Äskhult igen och hon flyttade in till sin systerdotter och svåger i Bengts. Sommaren år 1930 tog Nils, då 17 år gammal, sin cykel upp till Äskhult för att hälsa på Anna-Lina och hon visade honom byn där han fick träffa alla grannarna. Han blev helt betagen av denna gamla fina by och cyklade sedan flera gånger varje sommar de tre milen upp till Äskhult. Han blev så bekant med alla grannar att de kallade honom Anna-Linas ”pöjk”.

Nils insåg vilket värde byn hade för eftervärlden och hans envishet och kunskap är den starkaste anledningen till att vi har byn kvar som kulturreservat. 

Ett underbart ställe som jag varmt kan rekommendera. Var ute i god tid för det är många som söker sig hit. 

Ha en underbar fortsatt sommar & kramen



Det är skimmer i molnen och glitter i sjön...


det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.



Den här diktstrofen av Gustaf Fröding speglar känslan jag får när jag står vid Stensjön i Mölndal och tittar ut över vattnet. Sakta glider en kanot förbi och delar den blanka vattenspegeln. Här finns många aktiviteter att välja på och kanotuthyrningen går på högvarv. Minigolf, bad och den fina grillstugan lockar säkert många nu när vi semestrar på hemmaplan. 


 


Naturen har klätt sig i sin finaste stass och inbjuder oss till fest. Jag är inte sen att anta inbjudan och vandrar runt Stensjöns stränder i timmar. Det är så vackert att det är svårt att greppa allt det sköna. Sätter oss på den gröna ängen och njuter av medhavd lunchkorg. Vi sitter kvar länge och vilar i den sköna sommarkänslan. Humlor som surrar och fågelsång i buskar och snår och jag tänker vilken lycka att få uppleva detta ännu en gång.



 

 


 



Jag skriver en dikt om en himmel nånstans
en himmel som fyllts utav stjärnornas glans.
Där finns även skogar och ängar som blommar
ingen kyla och snö blott en underbar sommar.
Stig Wikman



Jag blir kvar ända in på småtimmarna tills solen går ner och det sprider sig en magisk stämning vid sjön. Lugnet infinner sig och det tar jag med mig när jag sakta vandrar hemåt i natten.

Önskar er alla en underbar sommar och var rädda om er.

Sommarkram


Äldre inlägg