Om





Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.

Tack för att du tittade in hos mig!
 

 


  


  Bloggar jag följer; 

Berglunds Botaniska bilder
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Dagny Carlsson
Gunwahs blogg
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Nillas Hälsa & Harmoni
TantGlad



Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto



besöksräknare 










Follow on Bloglovin



 





 




































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2020












                                                      



 



                                              



















































 

Visar inlägg i kategorin Natur

Tillbaka till bloggens startsida

Brytningstid




Än finns det blommor att plocka, solen värmer så skönt och fjärilar fladdrar omkring trots att vi är en bra bit in i september. 

  


Rosendunört (Epilobium hirsutum) är en art i familjen dunörtsväxter och förekommer naturligt i Europa samt norra Afrika. Numera finns arten förvildad på andra platser, exempelvis Nordamerika. Arten odlas ibland som trädgårdsväxt, men betraktas vanligen som ett ogräs.


Rallarrosen och ormbunkarna trivs i en vacker symbios.


"Rallarrosen, purpurröd och skir som glas,
står i en sky av vitt änglahår och flaggar farväl.
Alla minner de om sommaren som varit
och prytt våra vägar och sinnen,
stått i givakt med glada färgfanfarer,
då vi for förbi utefter sommarvägarna." 

Else Marie Göransson





Fjärilar som hör till arten 
vitfjärilar  har jag svårt att hålla isär som den här skira som appen seek säger är en rapsfjäril (Pieris napi). Den trivs i de flesta levnadsmiljöer och är en av de allmänt förekommande dagfjärilarna i Norden. Men eftersom de är svåra att skilja från kålfjäril och rovfjäril låter jag det vara osagt

Kålfjärilen (Pieris brassicaetillhör familjen vitvingefjärilar och är den största bland de vitvingefjärilar som flyger i kålfälten. Den har en vingbredd på ca 6 cm. Rovfjäril (Pieris rapae) är en art i familjen vitfjärilar och förekommer i hela Sverige, på ängsmarker och i trädgårdar. 

Även den så vanliga citronfjärilen (Gonepteryx rhamni) hör till den arten och kan bli nästan ett år gammal. Den föds på hösten och övervintrar som en fullvuxen fjäril. Citronfjärilen tillhör våra mest långlivade fjärilar.


 


Nässelfjärilen (Aglais urticae) svävar omkring bland tistlarna när den inte tar en paus i gruset på motionsstigen. Den är en av våra vanligaste dagfjärilar och kan ses i hela landet. Nässelfjärilar går i dvala under vintern och vaknar upp någon gång mellan april och juli. De är beroende av nässlor och flyger ofta runt bland nektarrika vårblommor och klöver i trädgårdar och betesmarker. 




Påfågelöga (Inachis io) är också en av våra kändaste dagfjärilar. Den kläcks något senare, i slutet av juli och går att se ännu i september.  Likt nässelfjärilar går påfågelögat i dvala som fullvuxen fjäril under vintern. En del vaknar redan i januari om det är tillräckligt varmt under några dagar, men de flesta bryter vinterdvalan först i slutet av mars eller början av april.





Somrigt ännu men jag känner den där krispiga föraningen av höst i luften och enstaka löv singlar sakta ner mot marken. Än dröjer det innan höstens guldiga, mättade färger tar över men jag hade turen att hitta en eldröd liten buske som gör sig bra mot gammelträdets gråa stam.

Sensommarkram

 



   

Åter i gammelskogen ...

 


... som är en av mina favoritplatser som jag alltid återvänder till. Det är ingen stor skog utan en platå som sträcker ut sig uppe på en kulle i mitt närområde. Jag når platsen genom en stig som ringlar sig uppför ett litet berg. Här uppe är det så tyst och rofyllt trots att E6 går en bit ifrån. Inte många människor här uppe mest ser vi söta rådjur som snabbt skyndar iväg när de ser oss.

  

 

  


    



Här ligger en utsiktsplats där man kan se vida omkring. Allt från gårdar där hästar betar på ängarna till tätortens bebyggelse med den vackra kyrkan. 


  

 

 


 

Den här skogen är så speciell. Marken är täckt av prasslande eklöv och fjolårsgräset lyser som guld i solstrimmorna som letar sig in genom höga gammelgranar. Ofta ser man marktäckande mossa som klär in stenar och annat men här växer den gröna mossan nästan överallt och även högt uppe i trädkronorna. Den är så vacker "min" helt orörda trollskog och jag är så tacksam att den finns. 

  

 

 


 


Nu längtar jag tills vitsipporna blommar och breder ut sitt stjärnetäcke över markerna här uppe i "min" gammelskog. Det är magiskt på våren när alla de gamla ekarna och de andra lövträden grönskar och fågelsången ljuder från buskar och snår. Som jag längtar, behöver det nu 🌱



Naturens galleri



Vintern kom även till oss och stannade ovanligt länge. Spännande uppleva min vanliga skogsstig i vinterskrud. Stigen går genom en hassellund och förbi platsen för Peppareds gård, som var både prästgård och lantbruk,  med rester av terassmurar och husgrunder. Det är en rofylld plats där man verkligen känner historiens vingslag. En liten bäck rinner under en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften har används till att driva kvarnar och på 1800-talet fanns här två kvarnar för husbehov.





Jag älskar att sitta här och lyssna till bäckens porlande vatten som nu under nattens kalla timmar bildat de mest fantastiska isformationer. Jag passar på att njuta av dessa små underverk så länge de varar.


Ha en fin helg & kramen ❄️



 

  


Tycker mig här se en liten ängel som sitter och vilar på iskanten

 


En strimma hav...





 Det är en strimma hav, 
som glimmar grå
vid himlens rand,
den har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.

Edith Södergran

Hoppa till navigeringHoppa till 


Ha en skön helg & var rädda om er. Kram


 



Vinterlandskap för en dag


En bit in på det nya året vaknade jag och såg ett landskap som klätt sig i vitt. Det blev så ljust och mitt norrlandshjärta fylldes av glädje. På med kläderna i hast och ut i skogen. Vi var många som sökt sig till motionsspåret men när jag vek in på stigen till Tjärnet var det som att beträda jungfrulig mark. Vilken känsla att vara den första som lämnade spår i snön. Vilken skillnad lite snö gör, hela skogen hade förvandlats till ett vinterlandskap. 

 
   


 

 

Tjärnet var täckt av nattgammal is som ser nog så inbjudande ut för en liten skridskopiruett men det är nog säkrast att hålla sig på land. 



 




Plötsligt började det snöa och stora fluffiga snöflingor föll sakta mot marken. Så vackert, nästan som en slutscen i alla julfilmer jag konsumerat under helgerna. Inte så bortskämd med snöfall här på västkusten så jag njuter varje sekund.




Snö och kala grenar ger nästan en svart/vit bild men det finns också färgklickar, de röda bären, ormbunken i snön och den lysande orangea slemklumpen som vid första anblicken kan se ut som slajm som barn kan ha skoj med men jag tror att det kan vara en slemsvamp. 




  



De magiska och smarta slemsvamparna förflyttar sig som spöken ut och in i murkna träd, och kryper långsamt fram genom skogen. Sakta glider slemsvamparna framåt för att hitta mat. De är på jakt efter exempelvis bakterier, murken ved eller svampsporer som de omsluter och slukar med hela kroppen. När en slemsvamp behöver förflytta sig förvandlas den till ett grenigt, slemmigt nätverk som kallas plasmodium. Normal glidhastighet är 1-2 cm om dagen. När slemsvampen har ätit färdigt och det är dags att föröka sig ombildas den till fruktkroppar.  Man känner till totalt cirka 450 arter av slemsvampar och av dem finns cirka 175 i Sverige.

Första gången jag såg denna slemsvamp var några veckor tidigare och det var i samma träd men på en annan gren (bild nedan). Jag tror att det kan vara en gullkrös eller häxsmör (witches butter) som den kallas i England. Enligt en östeuropeisk legend ska du akta dig om det växer gullkrös vid ingången till ditt hus, för det kan vara ett tecken på att en häxa varit där och förtrollat din stuga. 

 



Säg den glädje som varar för evigt. I dag har det regnat hela dagen och nu är all snö borta. Jag kan ibland sakna norrlandsvintrarna, särskilt de i min barndom, men är nog egentligen ingen vinterälskare så jag är rätt nöjd med några dagars vinterlväder.

Ha det så gott & var rädda om er.
En riktigt stor kram på kramdagen


Nu går vi mot ljusare tider


Som så många dagar detta annorlunda år går jag ut på mina promenader i skog och mark. Vi har haft några kalla nätter så marken bär spår av lite snöfrost och det gör att min skog har bytt skepnad sen sist. Den frodigt gröna mossan som jag älskar har fått ett pudertäcke av små snökristaller. Naturens galleri visar upp nya konstverk, alla lika unika som om många mästare har varit verksamma med målarpenseln. Hur det nu än förhåller sig med det så är dessa mästerverk något jag aldrig slutar förundras över från år till år.

   

 

 


I de små vattensamlingarna samsas speglingar med isrosor och bildar tillsammans ett spännande blickfång. Lite dubbelbottnad som den verklighet vi lever i.

  

 




I skogen träffar vi på många livliga fåglar som kvittrar och flyger mellan träden. Vill så gärna fånga dem på bild men de är lättare sagt än gjort. Det är många som sätter upp små matstationer ute i skogen till våra bevingade vänner. Bilden är tagen när solen går ner vid Fjärås Bräcka.

  



  

Nu går vi mot ljusare tider, det blir ljusare för varje dag. Jag hoppas att det nya året också blir ljusare än det gamla som jag med glädje lägger i glömskans gömmor.  Årets sista inlägg från mig så jag passar på att önska alla som tittar in;

ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År



Septembersöndag


Söndagen kom med underbart väder och det blev en motionsrunda efter middan. Vi var många som hade samma tanke men i skogen är det lätt att hålla avstånden. Motionsspåret går genom gammal kulturmark med höga träd och vacker natur. En liten porlande bäck rinner genom landskapet och en bit in i skogen ligger två magiska tjärnar. Det här är en liten grön oas som tack och lov är bevarad mellan E6:an och bostadsområdet. 



- motionsspåret -



- de höga träden -


Snart är september slut och hösten är obevekligen här, det känns också att luften är högre och krispigare. Brytningstiden är inne. Naturen står med ena benet kvar i sommaren och det andra i hösten.



- höstinstallation -

 


- den lilla bäcken -

 

 



 

 
- speglingar i tjärnen -


 
- naturens konstverk -



- kan detta vara stolt fjällskivling? -

  


- maskrosen -

 

- vildapeln levererar - 



Dagen går mot sitt slut och solens sista strålar silas genom lövverket när jag styr stegen hemåt med en skön känsla i kroppen.

Ha en fin början på den nya veckan och varma höstkramar 🌿🍁

Alla foton är tagna med Huawei P30 Pro. 

En vänlig grönskas rika dräkt...


...har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.





Jag hör den här vackra sommarpsalmen i mitt inre när jag vandrar i naturen. Grönskan är så otroligt grön, blommor av alla de slag slår ut och fåglarna fyller rymden med sin hyllningssång. För mig är sommarängen som lyser i gult av alla smörblommor sinnebilden för sommaren. Allt är så intensivt nu och det går så fort. Vilken lycka att i dessa tider ha tillgång till naturen som fyller mitt hjärta med tacksamhet varje dag. 


























Hur vacker är inte en vitvissnad maskros i närbild som står redo att släppa ifrån sig sina fröställningar? Förstår att de som kämpar för att slippa dem i gräsmattan inte riktigt håller med mig.

Smultronen växer i stora mängder i dikeskanterna. Finns det något mer somrigt än ett smultronstrå?








Jag gjorde en liten avstickare till Halland i veckan. Havet glittrade så inbjudande så jag kunde inte motstå sommarens första bad. Nere vid havet växer strandtriften som ett rosa stråk på strandängarna och i klippskrevor. Det är en liten perenn som kan vara ganska oansenlig när den inte är i blom. På håll kan man lätt ta den för ett gräs av något slag. 

En ståtlig växt som jag tror kan höra till vänderotssläkten växer också här, kanske kan det vara en flädervänderot?










De späda granskotten går utmärkt att använda i mat och det finns massor av recept på nätet. Mandelmans grankottssirap, picklade granskott, granskottssaft, i sillinläggningar och mycket annat. En härlig smak som påminner om rosmarin och harsyra. Det är alltså en lite viltaktig smak med viss syra. 






Ystra ekorrar leker med varandra och råbocken betar lugnt obekymrade av oss. 








Jag brukar oftast avsluta mina promenader på en bänk under mitt härligt skuggande träd. Sittande i egna tankar och halvt mediterande såg jag något som pockade på min uppmärksamheten. En liten larv som hängde i en tråd och sakta vajade fram och tillbaka i vinden. Den var så söt där den klättrade i sakta mak upp till säkerheten på sitt blad. 


Håll er friska & kramen


 

Gammelskogen

 
Skogen ger mig så mycket i denna annorlunda tid. Att det är bra för hälsan att vistas i naturen är allmänt känt. Skogspromenader påverkar hälsan positivt och nu är det vetenskapligt bevisat att immunförsvaret stärks, och därmed minskar risken för sjukdomar som diabetes, depression och hjärt- och kärlsjukdomar. 

Jag visste inte att det finns så många olika skogar. Gammelskogen som är äldre än 120 - 140 år. Urskogen är en skog som aldrig har utsatts för mänsklig beröring som jordbruk och skogsbruk, annat än enstaka träd. Motsatsen är kulturskog. Ett mellanting är naturskog, skog som inte har utsatts för mänsklig verksamhet på 150 år. Källa: Wikipedia

Jag är så glad att jag har "min" skog i närområdet där jag bor. Det är så nära en  gammelskog man kan komma. Det är en riktig trollskog med gamla träd och mjuka mossmattor där himmelens vita stjärnor nu breder ut sig. En skog full av mystik, stillhet och spännande upptäckter. Jag följer stigen in i skogens dunkel och njuter av dofter och fågelsång.





Bland alla höga träd känner jag mig liten. Jag är den lilla pysslingen längst bort på stigen. 












Jag älskar träd men tycker också att det är så vackert med fallna träd där det nya livet spirar. Att se alla årsringar och fantisera om de olika tidsperioderna. Tänk om ett gammalt träd kunde berätta om allt som tilldragit sig under dess lövkrona. 








 

"Då visste jag precis
varför mitt hjärtas pulsar slog
blott för sällsamhetens ro
i min egen trolska skog"
Stig Wikman


Ha det så gott & kramen

Historiens vingslag ...


I dessa tider av avskildhet är jag så tacksam över att jag har naturen så nära inpå. Det är en grön lunga som skänker ro när allt runt omkring är ett förvirrande kaos. Jag gör mina strövtåg här varje dag och upptäcker nya saker jag inte sett förr. Blev glad över denna hälsning från någon okänd som värmde mitt hjärta. Tack, du gjorde min dag lite bättre.



Stannade till vid den lilla tjärnen där vitsippan (Anemone nemorosa) har slagit ut och bildar en stjärnbeströdd bädd under träden. Även Svalörten (Ranculus ficaria) är vanligt förekommande här.









Jag svänger av efter en liten skogsstig och kommer fram till en plats där det på 1800-talet låg en gård som hette Peppared. Man kan se spåren efter gården genom terrassmuren, rester av husgrunder och genom att en del trädgårdsväxter som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea finns kvar.  Om man går upp för den lilla trappan i terrassmuren kommer man upp till den plats där bostadshusen låg. Inom området har funnits två gårdar. Den förste kände ägaren till den större gården är kommunister C P Millberg som ägde gården i mitten av 1800-talet. Bönderna i Fässberg och Eklanda klagade på att det var långt till prästbostaden då de hade något ärende dit. De hade ingen framgång med sina klagomål. Efter Millberg ägdes gården av bönder som drev jordbruk.

Varje år skar någon av bönderna som bodde här bort alla kvistar utom en från de spirande hasselbuskarna. Denna enda kvist växte sig då desto kraftigare. Genom att upprepa detta år efter år åstadkom bonden en lund av stora, höga träd med raka stammar. Dessa upptäcktes av några naturvårdare som trodde att de stött på en mycket sällsynt trädsort, hasselträd eller pelarhassel. Peppareds gårds hassellund hade ett stort bestånd av pelarhassel som naturminnesförklarades 1925. Dessvärre förbjöds bonden att fortsätta beskära skotten eftersom naturen skulle sköta sig själv. Resultatet av beslutet blev att de spirande hasselbuskarna kvävde snart pelarhasslarna, som dog, föll och förmultnade.  

År 1936 köptes gården av James Svensson. Han var inte lantbrukare, men drev gården i egen regi med anställd rättare. Jordbruksdriften lades ner i början på 1960-talet och ladugården hyrdes ut för industriändamål. 

Den mindre gården kan ha varit avstyckad från den större. I varje fall har vi uppgifter om ägarna från 1848. Beda Zackrisson och dottern Tekla flyttade från gården 1904 och bosatte sig i Kvarnbyn. Detta hus fick namnet "Peppar-Bedas". Denna gård såldes också till James Svensson 1936. Den sista lantbrukaren, Clas Johansson, bodde kvar på gården tills han avled 1948.

Mölndals stad köpte båda gårdarna 1967 och rev alla byggnader 1979 och 1982.

Här känner man historiens vingslag och tankarna går till de människor som bott och verkat här. Ser på trappen och önskar att man bara för en sekund kunde få se hur det såg ut då. Tänk att de hållit i samma räcke som jag gör nu, svindlande tanke. Varför lämnades inte husen kvar som bar på så mycket historia?





Det är flera stora träd som blommar så vackert. Kan det vara vildkörsbär (sötkörsbär, skogskörsbär)?





Strax söder om gårdsplatsen rinner en bäck. Över bäcken leder en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften i bäcken har använts till att driva kvarnar. På 1800-talet fanns här två vattenkvarnar för husbehov. Det finns en del lämningar vid bäcken som antagligen hörde till dessa kvarnar.








Stengärdsgårdarna närmast söder om bäcken finns med på kartor från 1700-talets slut. Den långa muren väster om stigen var gräns mellan utmarken där korna gick på bete och inägorna dvs trädgårdsland, åker och äng. Murarna nere i sydost kom troligen till under 1800-talet eller början av 1900-talet, kanske har de använts som kalvhagar. Gårdens åkrar låg öster om gårdsplatsen. Mellan åkrarna och utmarken i väster fanns hagmark med stora hasselbuskar. Från dem fick man nötter och de långa smala grenarna kunde användas till spön eller som staketslanor.

Källa: Mölndals Hembygdsförening


Glad fortsättning på påsken 💛



Äldre inlägg