... ses som en symbol för solen, månen och stjärnorna. Växten föds som en boll av gula fibrer, liknande solen som ger oss liv. Därefter får den en rund, fluffig, silvrig form som månen på sommarnätter. Sedan sprider den sina frön som färdas lång väg. De är som små fallande stjärnor som bärs av vinden. Vi har nog alla som barn blåst på dess frön och haft ett hopp om att vår önskan ska gå i uppfyllelse.

 Skön fortsättning på våren 🌿

Lånad bild

... har en krona som fångar solen, en stam som reser sig mot himlen och långa rötter som söker sig långt ner i jorden. 

   Där det finns ett träd
    finns det även syre och liv 

När ett träd blir kramat tror de att de blir attackerade och utsöndrar då fytoncider. Dessa ämnen stärker vårt immunförsvar och sen vet vi ju sen innan att beröringen i sig har en positiv effekt på vår hjärna och vårt välmående. 

En fallen björk med tre ståtliga nya träd som växer ut från den gamla stammen.

Krama träden, känn förundran och njut av vårens första skälvande andetag 🌿

Jag har förälskat mig i gammelskogens mossor när jag insåg vilken artrikedom som gömmer sig i skogens gröna ryamattor. Som den nybörjare jag är tänkte jag att det fanns  gröna mossor och vita som vi har i adventsstaken men nu vet jag bättre. Den vita julmossan är inte ens en mossa utan en lav. En helt ny värld har öppnat sig och det är så spännande att studera de olika sorterna på lekmannanivå. Än har jag ingen lupp som experterna har men det är nog nödvändigt om man ska kunna försöka lära sig namnen på de olika arterna. Jag använder Gogglesök i bild och Seek så gott det går. Det finns trots allt ca 1060 arter enbart i Sverige så det är inte lätt men så spännande. 

Skuggtujamossa

Björnmossa

Slånlav

Annandag påsk ska jag ta en heldag i skogen och hoppas på många upptäckter i mosslandet.

Glad fortsättning på påsken och kramen 💚

Första februari idag och på motionsrundan upptäckte jag denna fantastiska naturskapelse. Jag som just sagt att det finns inget att fota i det här gråtrista men det fick jag äta upp när jag hittade denna samling sidentickor som helt tagit över den fallna gamla trädstammen. Nya saker att förundras över varje dag i gammelskogen och som får mig att känna tacksamhet mot livet som är här och nu. 

Sidentickan, även kallad Turkey tail är en mycket vanlig svamp som växer nästan överallt.  Den växer oftast i skiftade lager i grupper på stockar och stubbar av lövträd. Sidentickan är ingen matsvamp men anses av många ha intressanta medicinska egenskaper och används för att göra te och tinkturer. Det går även att odla sidenticka, Svamphuset vet hur man gör.

Harsyran sover fortfarande med sina hopslagna blad men den ljuvliga gröna färgen påminner om att snart är det vår. Som jag längtar!

Ha en fortsatt fin vecka & kramen

Ett nytt år ligger i sin linda och årets första dag är grå med ett lätt duggregn när jag tar min efterlängtade skogspromenad. Jag älskar regn och gör premiärturen med min nyinköpta regnjacka.

"Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder"

Så sant som det är sagt och jag njuter i fulla drag av alla glittrande vattendroppar på kala grenar. Inte så lätt dock att fånga med mobilen i den tilltagande skymningen.

Jag önskar er alla ett friskt och glädjerikt 2023!

Första september är här och även om det räknas som en höstmånad känns det som skön sensommar med blå himmel och sol om än med en liten bitig höstton i luften.  Som att ha ett ben kvar i sommaren och det andra benet på väg mot höst. Bilderna har jag tagit vid havet på en skön plats i Halland där ljungen blommar bland klippskrevorna. Det är så vackert med den ljunglila färgen som komplement till höstens "torrmilda" fårger och trädens än så länge frodiga grönska. Här vid havsbandet är det inga ljunghedar direkt även om det kan finnas vissa stråk av sammanhängande ljungblomning här och var.

Ljungheden är ett av våra äldsta kulturlandskap med en historiskt stor utbredning i södra Sverige. Men de senaste 100–150 åren har 99,5 procent av all ljunghed försvunnit genom igenplantering, uppodling eller spontan igenväxning.

Tillbakagången har medfört att många av de arter som är knutna till dessa miljöer är hotade. Naturvårdsverket har fastställt ett nytt åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper. Åtgärdsprogrammet för ljunghed innehåller en kunskapsöversikt och presentation av åtgärder för att förbättra bevarandestatusen för ljunghed och dess arter i Sverige. I åtgärdsprogrammet pekas 77 rödlistade, alltså hotade, arter ut som starkt knutna till ljunghed. Ytterligare 159 arter förekommer på hedarna.

Jag hoppas att våra ljunghedar som finns kvar ska kunna räddas och ge nektar till insekter och inte minst våra bin som behöver pollen under hösten för att klara vintern bättre.  Ljunghonung är en av de mest populära honungssorterna. Den är god,  har hög kvalitet och är även näringsrik.

En av våra stora naturdiktare Erik Axel Karlfeldt skriver så här om ljungen;  ”Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst. Nu blommar heden röd av ljungen”.  Hans dikter är också tidsdokument, levande och vackert formulerade minnesbilder av ett landskap som inte längre finns kvar. 

... är så glada över sin matplats. Fågelkvitter hörs lång väg när vi närmar oss den lilla träddungen. Här är liv och rörelse och på marken gräver en ekorre efter något. Han bryr sig inte om oss utan jobbar på med sitt. Kanske har han en gömma med godsaker han norpat åt sig vid matplatsen. Skönt att ha ett ställe där jag kan mata fåglarna under den kalla tiden.

Snart är ett nytt år här igen och jag hoppas att det blir bättre än det vi lämnar så nu önskar jag er alla ett riktigt... 

Gott Nytt År! 

... och vi har fått snö som täcker marken som ett fluffigt duntäcke. Inte så vanligt i våra breddgrader och det gör mig så glad. Jag som är uppvuxen med vita jular i Norrland kan sakna snön och jag hoppas att den ligger kvar över julen. Det är så vackert och det  lyser upp med alla skogens träd klädda i fluffig snö.

Vilken härlig känsla att pulsa genom snön på promenaden. Längtar ut och vill bara ha mer av det vita. 

Från en dag till en annan har min murriga höstbruna skog förvandlats till ett riktigt Winter Wonderland. Jag gillar kontrasterna och bilderna ser nästan svart/vita ut.

Mitt i skogen har någon ordnat en matplats till småfåglarna. Jag bidrog med en kokosboll och det känns skönt att kunna mata fåglar där det inte stör någon. 

Här fanns en spännande liten grotta som väckte min nyfikenhet. Vem kan bo här?

Ha en fin fortsättning & njut av tiden fram till jul. Kram! 

Än finns det blommor att plocka, solen värmer så skönt och fjärilar fladdrar omkring trots att vi är en bra bit in i september. 

  

Rosendunört (Epilobium hirsutum) är en art i familjen dunörtsväxter och förekommer naturligt i Europa samt norra Afrika. Numera finns arten förvildad på andra platser, exempelvis Nordamerika. Arten odlas ibland som trädgårdsväxt, men betraktas vanligen som ett ogräs.

Fjärilar som hör till arten vitfjärilar  har jag svårt att hålla isär som den här skira som appen seek säger är en rapsfjäril (Pieris napi). Den trivs i de flesta levnadsmiljöer och är en av de allmänt förekommande dagfjärilarna i Norden. Men eftersom de är svåra att skilja från kålfjäril och rovfjäril låter jag det vara osagt. 

Kålfjärilen (Pieris brassicae) tillhör familjen vitvingefjärilar och är den största bland de vitvingefjärilar som flyger i kålfälten. Den har en vingbredd på ca 6 cm. Rovfjäril (Pieris rapae) är en art i familjen vitfjärilar och förekommer i hela Sverige, på ängsmarker och i trädgårdar. 

Även den så vanliga citronfjärilen (Gonepteryx rhamni) hör till den arten och kan bli nästan ett år gammal. Den föds på hösten och övervintrar som en fullvuxen fjäril. Citronfjärilen tillhör våra mest långlivade fjärilar.

Nässelfjärilen (Aglais urticae) svävar omkring bland tistlarna när den inte tar en paus i gruset på motionsstigen. Den är en av våra vanligaste dagfjärilar och kan ses i hela landet. Nässelfjärilar går i dvala under vintern och vaknar upp någon gång mellan april och juli. De är beroende av nässlor och flyger ofta runt bland nektarrika vårblommor och klöver i trädgårdar och betesmarker. 

Påfågelöga (Inachis io) är också en av våra kändaste dagfjärilar. Den kläcks något senare, i slutet av juli och går att se ännu i september.  Likt nässelfjärilar går påfågelögat i dvala som fullvuxen fjäril under vintern. En del vaknar redan i januari om det är tillräckligt varmt under några dagar, men de flesta bryter vinterdvalan först i slutet av mars eller början av april.

Somrigt ännu men jag känner den där krispiga föraningen av höst i luften och enstaka löv singlar sakta ner mot marken. Än dröjer det innan höstens guldiga, mättade färger tar över men jag hade turen att hitta en eldröd liten buske som gör sig bra mot gammelträdets gråa stam.

... som är en av mina favoritplatser som jag alltid återvänder till. Det är ingen stor skog utan en platå som sträcker ut sig uppe på en kulle i mitt närområde. Jag når platsen genom en stig som ringlar sig uppför ett litet berg. Här uppe är det så tyst och rofyllt trots att E6 går en bit ifrån. Inte många människor här uppe mest ser vi söta rådjur som snabbt skyndar iväg när de ser oss.

Här ligger en utsiktsplats där man kan se vida omkring. Allt från gårdar där hästar betar på ängarna till tätortens bebyggelse med den vackra kyrkan. 

Den här skogen är så speciell. Marken är täckt av prasslande eklöv och fjolårsgräset lyser som guld i solstrimmorna som letar sig in genom höga gammelgranar. Ofta ser man marktäckande mossa som klär in stenar och annat men här växer den gröna mossan nästan överallt och även högt uppe i trädkronorna. Den är så vacker "min" helt orörda trollskog och jag är så tacksam att den finns. 

Nu längtar jag tills vitsipporna blommar och breder ut sitt stjärnetäcke över markerna här uppe i "min" gammelskog. Det är magiskt på våren när alla de gamla ekarna och de andra lövträden grönskar och fågelsången ljuder från buskar och snår. Som jag längtar, behöver det nu 🌱