... är en magisk och oväntad upplevelse. Efter den mörka granskogen kom vi fram till en ljus glänta och där runt hörnet fanns plötsligt massor av tomtar av alla de slag. Kulor och stjärnor hängde i träden och där fanns också en liten och enkel sittplats som gjord för vila, kontemplation och fika. Förundransfaktorn var stor och det tog ett tag innan vi hämtat oss och kunde ta in allt. Man undrar ju lite vem som började pynta här i skogen och det verkar ha varit här under många år, läste nånstans minst fem år. 

Det är en blandad skara tomtar, äldre vintage och modernare figurer, men alla lika fina på sitt sätt. Den sista har nog varit med ett tag och liknar i sitt tilltufsade tillstånd nästan ett skogstroll där under stenen.

Här på västkusten har regnet öst ner under veckan, ingen snö i sikte än. Mörkret omfamnar oss och i många fönster lyser stjärnorna och ger hopp i  decemberkvällen. 

På väg till eftermiddagspasset på biblioteket passerar jag Kungsbackaån som nästan svämmar över efter allt regnande. Bryggan är tom och ödslig och det är blött och dimmigt.

Lite längre fram sprakar det av färger i de julpyntade träden. Trots regnet känner jag en spirande julkänsla när jag vandrar vidare. Den känslan förstärks när jag inne på biblioteket möts av den fina pepparkakshusutställningen. Jag tycker att den här kokboken är så fin och jag fattar inte hur man kan göra så otroliga alster av pepparkaksdeg. 








Hemma igen njuter jag av mina favoritblommor så här i juletid och avslutar kvällen med te och en engelsk serie.