En solig och varm novemberdag åkte jag och min syster till Fjärås Bräcka. En underbar plats som vi gärna besöker alla tider på året. Ett av få ställen där man kan stå på ett ställe och se havet på ena sidan och en sötvattensjö på den andra. Idag hade vi siktet inställt på en vandring från Bräckan till Borgudden och en bit vid sjön Lygnern. Borgudden har ett naturskönt läge vid Lygnern mellan Bräckaviken och Dalboviken. På bilden är det Borgudden som sticker ut i sjön på höger sida.





Vi började vår vandring över ängarna på Bräckan där vi mötte snälla islandshästar. Efter en stunds promenad efter en grusväg svängde vi in på en skogsväg där vi passerade ett jakttorn och kom in i en skog med vackra granar som såg ut som ädelgranar, och i en helt annan färg än de vanliga granarna. Tänk att få hugga sin julgran här, fast kanske inte de är nog vackrast där de står.

En väsentlig del av arealen utgörs av planterad granskog och jag antar att det var den skogen vi kom fram till med jättegranar. Solstrålarna silades så vackert mellan de höga stammarna.  














Sjön Lygnern har i alla tider varit en viktig transportled för både gods som människor. Den långsmala sjön passerar två län, hälften i Hallands län och hälften i Västergötlands län. Historier om de fejder som en gång fanns mellan danskar och svenskar, de färgstarka personligheterna som en gång i tiden bodde runt sjön är många och intressanta. 

Vid förra sekelskiftet och fram till år 1923 gick en båt vid namn Isa  af Lygnern mellan Sättila och Fjärås i huvudsak som transport av gods och människor. År 2008 byggdes Isa igen och är idag en tur och kryssningsbåt där guidning och mat och dryck kombineras. 

Låter som en fin tur och trots att vi inte kunde åka med den i år hoppas jag att vi ska kunna göra premiärturen nästa sommar.

Turen runt udden var drygt fem kilometer och det var så fascinerande att på den korta sträckan få uppleva allt från den mörkaste granskog till den flammande bokskogen. Inbjudande små sandstränder som vi absolut kommer att åka till nästa sommar. Det här är en plats som jag kommer att tänka på under den mörka vintern och längta till. En av de vackraste platserna vi besökt och som vi snart kommer tillbaka till. 







 




Över större delen växer lövblandskog med bok, ek, ask, björk, al m m. Några mindre bestånd av gammal bok- och ekskog av orörd typ finns också.  På äldre ekar och bokar finns en rik kryptogamflora med många hotade arter som grå skärelav, gammelekslav och oxtungsvamp. Markfloran är bitvis rik med lundslok, skogsbingel, skärmstarr mm. Även djurlivet är sannolikt rikt, men vi såg varken älgar, rådjur eller vildsvin. Känt är att här finns en värdefull fauna av landsnäckor. Längst ut på udden finns en fornborg som kan vara från järnåldern, men som även använts in i historisk tid. 







Vi hade svårt att slita oss från sagoskogen men när solen gick ner begav vi oss hemåt på vägen mellan gröna ängar och får som rofyllt betade i solnedgången. Vilken fantastisk dag att lägga i minneslådan tack vare fina systerdottern som tipsat och lånat oss bilen 🙏

Var rädda om er & kramen