En strålande vacker dag i augusti åkte vi till Råda Säteri för första gången. Råda Säteri är en välbevarad och kulturhistorisk intressant miljö som ingår i Rådasjöns naturreservat. 


  


Det fanns en tid när det ringdes i vällingklockan så att gårdens arbetare skulle veta att det var dags för mat och ringandet har säkert använts även för andra sammankomster.



Dess skiftande och bitvis dramatiska historia börjar troligtvis på 1300-talet. Gränsen till Halland, som fram till 1658 var danskt, gick mycket nära Råda socken. Trakten härjades av återkommande strider och plundringar och byggnaderna på Råda Säteri brändes ner två gånger. Den nuvarande mangårdsbyggnaden uppfördes 1772 av Martin Törngren, direktör vid Ostindiska kompaniet. Den karolinska barocken rådde då i Sverige, vilket utmärks av en mangårdsbyggnad flankerad av flyglar och en mittaxel markerad av en lång, rak allé. Trädgård, allé och park ansågs vara lika viktiga som byggnaderna. Mycket av detta återfinns på Råda Säteri.

Många mer eller mindre kända personer har gästat Råda Säteri, bland annat Nobelpristagaren Albert Einstein. Några av gästerna har lämnat sin signatur i husets speciella "gästbok" – de har ristat in namn och hälsningar i tre fönster på husets övre våning.

Första anhalten på vårt Råda äventyr var det mysiga Trädgårdscaféet. Vi njöt av den goda lunchen i skuggan under ett träd. Här blev vi sittande en god stund innan vi gick ut i trädgården. Jag som har ett stort intresse för växter av alla de slag älskar att gå på upptäcktsfärd och botanisera. Visserligen börjar blomsterprakten avklinga så smått men det finns ändå mycket att förundras över.


 


 

   


 

 


"Hur trädgård och odlingar har sett ut under Rådas Säteris första århundraden vet vi inte. På 1600-talet blev den franska barockträdgården förebild och kom att prägla svensk herrgårdsmiljö under större delen av 1700-talet. Den här mycket formella stilen avlöstes av sin motsats, den engelska parken, med den orörda naturen som modell. På Råda Säteri finns drag av båda.


 


 

 

 





I den inhägnade kålgården, det gamla namnet för köksträdgård, odlades inte bara kål och rovor utan också morötter, lök, ärter, bönor och kryddväxter. Råda Säteri har säkerligen haft en kålgård och kanske fruktträd och bärbuskar långt innan prydnadsträdgården kom till.

Under senare delen av 1800-talet och några årtionden in på 1900-talet fanns stora grönsaks-, frukt- och blomsterodlingar på säteriet, både på friland och i flera växthus. Grönsaker och frukt såldes på torget i Göteborg och Råda hade egen blomsteraffär i staden. Jordbruket drevs vidare till 1975."

Efter att ha studerat omgivningarna runt säteriet tog vi en skön promenad mellan hästhagarna mot Labberahalvön. Vägen gick genom den vackra bokskogen som gav skön svalka denna varma dag och vi hade siktet inställt på ruinen. Det var en lite annorlunda ruin som aldrig hade varit någon färdig byggnad. Det var Martina von Schwerin, en av Råda Säteris mest kända ägare, som i början av 1800-talet önskade "förhöja naturens romantik" i området. Så hon byggde sig helt enkelt en egen ruin. Ett vackert exempel på den romantiska historiesyn som rådde under denna tid. Men det finns även tecken på att det funnits en riktig fornborg här, med vattenmagasin och muromgärdade rågångar.

   

 

 



 

 


Efter skogspromenaden avslutade vi vår dag med ett glas limoncello och en kokostopp. Min syster och jag var rörande överens om att Råda Säteri platsade bland våra smultronställen som vi gärna besöker igen.

Ha en fin fortsättning på augusti och kramen 🌿❤️