... som är en av mina favoritplatser som jag alltid återvänder till. Det är ingen stor skog utan en platå som sträcker ut sig uppe på en kulle i mitt närområde. Jag når platsen genom en stig som ringlar sig uppför ett litet berg. Här uppe är det så tyst och rofyllt trots att E6 går en bit ifrån. Inte många människor här uppe mest ser vi söta rådjur som snabbt skyndar iväg när de ser oss.

  

 

  


    



Här ligger en utsiktsplats där man kan se vida omkring. Allt från gårdar där hästar betar på ängarna till tätortens bebyggelse med den vackra kyrkan. 


  

 

 


 

Den här skogen är så speciell. Marken är täckt av prasslande eklöv och fjolårsgräset lyser som guld i solstrimmorna som letar sig in genom höga gammelgranar. Ofta ser man marktäckande mossa som klär in stenar och annat men här växer den gröna mossan nästan överallt och även högt uppe i trädkronorna. Den är så vacker "min" helt orörda trollskog och jag är så tacksam att den finns. 

  

 

 


 


Nu längtar jag tills vitsipporna blommar och breder ut sitt stjärnetäcke över markerna här uppe i "min" gammelskog. Det är magiskt på våren när alla de gamla ekarna och de andra lövträden grönskar och fågelsången ljuder från buskar och snår. Som jag längtar, behöver det nu 🌱