Om





Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.

Tack för att du tittade in hos mig!
 

  


  Bloggar jag följer; 

Berglunds Botaniska bilder
Blogg & Annat
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Dagny Carlsson
Gunwahs blogg
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Nillas Hälsa & Harmoni
TantGlad



Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto



besöksräknare 










Follow on Bloglovin



 





 




































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2020












                                                      



 



                                              



















































 

Brytningstid




Än finns det blommor att plocka, solen värmer så skönt och fjärilar fladdrar omkring trots att vi är en bra bit in i september. 

  


Rosendunört (Epilobium hirsutum) är en art i familjen dunörtsväxter och förekommer naturligt i Europa samt norra Afrika. Numera finns arten förvildad på andra platser, exempelvis Nordamerika. Arten odlas ibland som trädgårdsväxt, men betraktas vanligen som ett ogräs.


Rallarrosen och ormbunkarna trivs i en vacker symbios.


"Rallarrosen, purpurröd och skir som glas,
står i en sky av vitt änglahår och flaggar farväl.
Alla minner de om sommaren som varit
och prytt våra vägar och sinnen,
stått i givakt med glada färgfanfarer,
då vi for förbi utefter sommarvägarna." 

Else Marie Göransson





Fjärilar som hör till arten 
vitfjärilar  har jag svårt att hålla isär som den här skira som appen seek säger är en rapsfjäril (Pieris napi). Den trivs i de flesta levnadsmiljöer och är en av de allmänt förekommande dagfjärilarna i Norden. Men eftersom de är svåra att skilja från kålfjäril och rovfjäril låter jag det vara osagt

Kålfjärilen (Pieris brassicaetillhör familjen vitvingefjärilar och är den största bland de vitvingefjärilar som flyger i kålfälten. Den har en vingbredd på ca 6 cm. Rovfjäril (Pieris rapae) är en art i familjen vitfjärilar och förekommer i hela Sverige, på ängsmarker och i trädgårdar. 

Även den så vanliga citronfjärilen (Gonepteryx rhamni) hör till den arten och kan bli nästan ett år gammal. Den föds på hösten och övervintrar som en fullvuxen fjäril. Citronfjärilen tillhör våra mest långlivade fjärilar.


 


Nässelfjärilen (Aglais urticae) svävar omkring bland tistlarna när den inte tar en paus i gruset på motionsstigen. Den är en av våra vanligaste dagfjärilar och kan ses i hela landet. Nässelfjärilar går i dvala under vintern och vaknar upp någon gång mellan april och juli. De är beroende av nässlor och flyger ofta runt bland nektarrika vårblommor och klöver i trädgårdar och betesmarker. 




Påfågelöga (Inachis io) är också en av våra kändaste dagfjärilar. Den kläcks något senare, i slutet av juli och går att se ännu i september.  Likt nässelfjärilar går påfågelögat i dvala som fullvuxen fjäril under vintern. En del vaknar redan i januari om det är tillräckligt varmt under några dagar, men de flesta bryter vinterdvalan först i slutet av mars eller början av april.





Somrigt ännu men jag känner den där krispiga föraningen av höst i luften och enstaka löv singlar sakta ner mot marken. Än dröjer det innan höstens guldiga, mättade färger tar över men jag hade turen att hitta en eldröd liten buske som gör sig bra mot gammelträdets gråa stam.

Sensommarkram

 



   

Grönt är skönt...


... men är gult verkligen fult. Efter regnet poppar det upp alla möjliga växter och de allra flesta har gula blommor. Jag tycker de är vackra små färgklickar som lyser upp tillvaron. Tack Nilla som tipsade om appen "Seek" där man kan se vad blommorna heter. Spännande och jag kan säga och farten i motionsspåret är inte den snabbaste men vi är ute desto längre. Med det sagt så sätter jag ut de namnen jag får till bilderna men det är inte säkert att det är de rätta eftersom många växter är lätta att förväxla. Jag hoppas att ni som har bättre blomkunskaper än jag hör av er om ni vet mera.

Insekterna verkade också gilla den gula färgen och här är det en liten bagge och en myra som är på besök i blomsterlandet.

  



Jag fick upp att detta var en fibbla av något slag.

 



Detta kan vara Äkta Johannesört, det finns även fyrkantig Johannesört som man känner igen på den fyrkantiga stjälken och det kan vara svårt att skilja på dem.



Den här var lite klurig, svaret i appen var att det är en Gulvial  eftersom den har klängen och Kärringtanden, som den lätt förväxlas med, är snarlik men saknar klängen. 

 


Gulsporre är en flerårig ört som kan bli upp till en halv meter hög. Stjälkarna är upprätta och bladen är smalt lansettlika och grågröna. Gulsporre blommar från juli till september med gula blommor som sitter samlade i toppställda klasar. Gulsporre är vanlig i nästan hela landet, utom i fjälltrakterna där den är sällsynt. Den växer gärna på torr mark, till exempel i vägkanter och på banvallar.



Under vår vanliga promenad slogs vi av häpnat när denna gula blomsterprakt plötsligt hade dykt upp på en halvt igenvuxen gammal åkermark. Här växer annars bara gräs så dessa blommor lyste verkligen upp. Enligt appen kan det vara Gullris av någon sort. De gula blommor lyser upp en bra bit in på hösten. Under blomperioden lockar gullriset till sig mängder av bin och humlor, och senare under hösten och vintern erbjuder förstänglarna mat åt småfåglarna. Den gullrisart som man oftast stöter på vildväxande i Sverige är det förvildade kanadensiska gullriset (Solidago canadensis).



Den här vackra blomman är en Strandlysing och visst påminner den om Praktlysingen i mitt förra inslag.





 Mitt i allt det gula sticker en liten komplementfärgad blomma upp. Liknar en tistel och appen namnger den som Rödklint.

Det är så roligt att lära sig vad blommorna heter och jag ser fram emot alla nya upptäckter jag kommer att göra i naturen. 
 



Biologiskt mångfald vid vägkanten, ...

 

... en del praktfulla som tar mycket plats andra så anspråkslösa att man knappt ser dem. Men med makro kan de också glänsa och visa sin bästa sida. Tänk så många olika blommor och örter det finns i vår natur och nu försöker jag med hjälp av böcker och google lista ut deras namn, jag vill så gärna veta vad de heter. Det år inte så lätt och jag hoppas att ni alla blomsterkunniga därute kan bistå mig i min okunskap. 

 

 


Praktlysing (Lysimachia punctata) finns det väl knappt någon som har undgått att se. Det är en av de allra vanligaste trädgårdsperennerna. Lite tråkig eftersom de syns så ofta kan en del tycka, men den är oerhört tacksam och kan verkligen sätta färg på trädgården med sina gula blomspiror när de slår ut i mitten av juli, Den sprider sig lätt och finns förvildad på många platser som här hos oss i skogsbrynet.



Snårvinda (Calystegia sepium) är en art i vindeväxter och en av sveriges vanligaste slingerväxter. Den blommar mellan juli och september.

  


Den här i mitt tycke vackra blomman fanns det gott om där jag växte upp i norrland. Ett rosa hav - så kan det se ut när rallarrosen blommar. Och dessutom blommar den och färgar landskapet på ställen där det oftast inte finns så många andra blommor.

Mjölkörten eller Rallarrosen (Chamerion angustifolium) har många fantastiska, lokala namn som rävrumpa, mjölkgräs, fästmöpiska, kalvrumpa, getstabb, skogsbloss och himmelgräs. Den växer från Skåne ända upp till kalfjället.


Rallarens ros

Kärt rallarrosfält
Cerisböljande drömhav
Skymmer sjöutsikt

Bunden vers (Haiku) av Elinor Sörensson



Blåklocka för lätt tankarna till en vacker blomsteräng, ett soligt skogsbryn eller barndomens midsommarbukett  Många arter växer vilt i våra marker. En del finns spridda över stora delar av landet medan andra håller sig till vissa landskap.

Kan detta vara en Liten blåklocka (Campanula rotundofolia) ? I en publik omröstning arrangerad av Svenska Botaniska Föreningen utsågs år 2021 Liten blåklocka till Sveriges officiella nationalblomma.



Jag tror att detta kan vara en typ av Johannesört, Fyrkantig johannesört eller Äkta johannesört. Det är inte så lätt att skilja på dessa men den fyrkantiga har en fyrkantig stjälk till skillnad mot den äkta där man endast känner två kanter. Jag har försökt att känna på stjälken och tycker att det känns som fyra kanter men är inte helt säker.

Äkta johannesört (Hypericum perforatum) är vanlig runt om i Europa, Nordafrika, Asien, Australien, Nya Zeeland och Nord- och Sydamerika. I Sverige är den allmän från Skåne till Uppland. Den växer i ängsmark, i skogsbryn och på bergknallar.

Fyrkantig johannesört (Hypericum maculatum) Den är mycket lik den äkta och förekommer allmänt från skåne till Jämtland.

  




Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) är en växtart i familjen balsaminväxter från västra Himalaya. Den blommar juni-juli. Växten är med på EU:s lista över invasiva arter och har pekats ut som en av de mest problematiska invasiva arter vi har i Sverige.



Kan detta vara ett Fackelblomster (Lythrum salicaria)? Det är en praktfull ört som kan återfinnas i snårvegetationen vid sjöars steniga stränder där den blommar under högsommaren. Passar också som synes i sommarfrisyren.



Ha en fortsatt underbar sommar & kramen


En vänlig grönskas rika dräkt ...


... har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.





Den magiska tjärnen ser ut att ruva på hemligheter och döm om vår förvåning när vi upptäckte att guldfiskarna som någon dumpat för tre år sedan här fortfarande lever och frodas. Tidigare i vår fotade jag brungrodor som förökade sig i tjärnen och även änder brukar finnas här. Grönskan är frodig och ormbunkarna är gigantiskt stora. 









Sommarpsalmen med musik av Waldemar Åhlen och text av Carl David af Wirsén är så vacker och berör på djupet av min själ. Med ett stråk av magi och ett lätt vemod som den ljusa sommarnatten.


Nu är midsommaren här, den ljuvaste av tider i mitt tycke. Ljuset har återvänt till oss och i trädens grönska håller skogens fåglar konsert. Nu ligger hela sommaren framför oss, många dagar att njuta av och spara i minneslådan. Finns det något underbarare än sommarängar med surrande bin och fladdrande fjärilar. Minns mina barndoms ängar där vildblommor i alla  regnbågens färger växte. Här hade vi en sån vacker äng i utkanten av skogen men sen skulle det byggas 10-miljonersvillor och nu är den ängen ett minnet blott.  Så ledsamt men tack och lov finns det fortfarande några små gröna områden, kanske inte så artrika men det känns som det tillkommer nya blomsterarter för varje år. 



  


 


 


 


  


Maskrosorna har redan bildat fjuniga bollar som sprider små stjärnfrön i vinden.



Njut & må och hoppas att er midsommar har varit precis så underbar
den kan vara. Kram Eva


 

Åter i gammelskogen ...

 


... som är en av mina favoritplatser som jag alltid återvänder till. Det är ingen stor skog utan en platå som sträcker ut sig uppe på en kulle i mitt närområde. Jag når platsen genom en stig som ringlar sig uppför ett litet berg. Här uppe är det så tyst och rofyllt trots att E6 går en bit ifrån. Inte många människor här uppe mest ser vi söta rådjur som snabbt skyndar iväg när de ser oss.

  

 

  


    



Här ligger en utsiktsplats där man kan se vida omkring. Allt från gårdar där hästar betar på ängarna till tätortens bebyggelse med den vackra kyrkan. 


  

 

 


 

Den här skogen är så speciell. Marken är täckt av prasslande eklöv och fjolårsgräset lyser som guld i solstrimmorna som letar sig in genom höga gammelgranar. Ofta ser man marktäckande mossa som klär in stenar och annat men här växer den gröna mossan nästan överallt och även högt uppe i trädkronorna. Den är så vacker "min" helt orörda trollskog och jag är så tacksam att den finns. 

  

 

 


 


Nu längtar jag tills vitsipporna blommar och breder ut sitt stjärnetäcke över markerna här uppe i "min" gammelskog. Det är magiskt på våren när alla de gamla ekarna och de andra lövträden grönskar och fågelsången ljuder från buskar och snår. Som jag längtar, behöver det nu 🌱



Naturens galleri



Vintern kom även till oss och stannade ovanligt länge. Spännande uppleva min vanliga skogsstig i vinterskrud. Stigen går genom en hassellund och förbi platsen för Peppareds gård, som var både prästgård och lantbruk,  med rester av terassmurar och husgrunder. Det är en rofylld plats där man verkligen känner historiens vingslag. En liten bäck rinner under en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften har används till att driva kvarnar och på 1800-talet fanns här två kvarnar för husbehov.





Jag älskar att sitta här och lyssna till bäckens porlande vatten som nu under nattens kalla timmar bildat de mest fantastiska isformationer. Jag passar på att njuta av dessa små underverk så länge de varar.


Ha en fin helg & kramen ❄️



 

  


Tycker mig här se en liten ängel som sitter och vilar på iskanten

 


En strimma hav...





 Det är en strimma hav, 
som glimmar grå
vid himlens rand,
den har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.

Edith Södergran

Hoppa till navigeringHoppa till 


Ha en skön helg & var rädda om er. Kram


 



Vinterlandskap för en dag


En bit in på det nya året vaknade jag och såg ett landskap som klätt sig i vitt. Det blev så ljust och mitt norrlandshjärta fylldes av glädje. På med kläderna i hast och ut i skogen. Vi var många som sökt sig till motionsspåret men när jag vek in på stigen till Tjärnet var det som att beträda jungfrulig mark. Vilken känsla att vara den första som lämnade spår i snön. Vilken skillnad lite snö gör, hela skogen hade förvandlats till ett vinterlandskap. 

 
   


 

 

Tjärnet var täckt av nattgammal is som ser nog så inbjudande ut för en liten skridskopiruett men det är nog säkrast att hålla sig på land. 



 




Plötsligt började det snöa och stora fluffiga snöflingor föll sakta mot marken. Så vackert, nästan som en slutscen i alla julfilmer jag konsumerat under helgerna. Inte så bortskämd med snöfall här på västkusten så jag njuter varje sekund.




Snö och kala grenar ger nästan en svart/vit bild men det finns också färgklickar, de röda bären, ormbunken i snön och den lysande orangea slemklumpen som vid första anblicken kan se ut som slajm som barn kan ha skoj med men jag tror att det kan vara en slemsvamp. 




  



De magiska och smarta slemsvamparna förflyttar sig som spöken ut och in i murkna träd, och kryper långsamt fram genom skogen. Sakta glider slemsvamparna framåt för att hitta mat. De är på jakt efter exempelvis bakterier, murken ved eller svampsporer som de omsluter och slukar med hela kroppen. När en slemsvamp behöver förflytta sig förvandlas den till ett grenigt, slemmigt nätverk som kallas plasmodium. Normal glidhastighet är 1-2 cm om dagen. När slemsvampen har ätit färdigt och det är dags att föröka sig ombildas den till fruktkroppar.  Man känner till totalt cirka 450 arter av slemsvampar och av dem finns cirka 175 i Sverige.

Första gången jag såg denna slemsvamp var några veckor tidigare och det var i samma träd men på en annan gren (bild nedan). Jag tror att det kan vara en gullkrös eller häxsmör (witches butter) som den kallas i England. Enligt en östeuropeisk legend ska du akta dig om det växer gullkrös vid ingången till ditt hus, för det kan vara ett tecken på att en häxa varit där och förtrollat din stuga. 

 



Säg den glädje som varar för evigt. I dag har det regnat hela dagen och nu är all snö borta. Jag kan ibland sakna norrlandsvintrarna, särskilt de i min barndom, men är nog egentligen ingen vinterälskare så jag är rätt nöjd med några dagars vinterlväder.

Ha det så gott & var rädda om er.
En riktigt stor kram på kramdagen


Nu går vi mot ljusare tider


Som så många dagar detta annorlunda år går jag ut på mina promenader i skog och mark. Vi har haft några kalla nätter så marken bär spår av lite snöfrost och det gör att min skog har bytt skepnad sen sist. Den frodigt gröna mossan som jag älskar har fått ett pudertäcke av små snökristaller. Naturens galleri visar upp nya konstverk, alla lika unika som om många mästare har varit verksamma med målarpenseln. Hur det nu än förhåller sig med det så är dessa mästerverk något jag aldrig slutar förundras över från år till år.

   

 

 


I de små vattensamlingarna samsas speglingar med isrosor och bildar tillsammans ett spännande blickfång. Lite dubbelbottnad som den verklighet vi lever i.

  

 




I skogen träffar vi på många livliga fåglar som kvittrar och flyger mellan träden. Vill så gärna fånga dem på bild men de är lättare sagt än gjort. Det är många som sätter upp små matstationer ute i skogen till våra bevingade vänner. Bilden är tagen när solen går ner vid Fjärås Bräcka.

  



  

Nu går vi mot ljusare tider, det blir ljusare för varje dag. Jag hoppas att det nya året också blir ljusare än det gamla som jag med glädje lägger i glömskans gömmor.  Årets sista inlägg från mig så jag passar på att önska alla som tittar in;

ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År



Månen ...


... lyser i vinternatten med ett silversken när det är klart och kallt.
Snön gnistrar, allt är förtrollat.

Willhelmina Schedin

 



Den här bilden tog jag en sen kväll vid stallet ett år när vi hade fått lite snö. Det är så rofyllt när alla hästar mumsar förnöjt på sitt kvällshö och stalljobbet är klart. Stannade upp en stund med blicken mot den rodnande kvällshimlen innan jag begav mig hem med ett leende på läpparna. Hästar ger oss de vingar vi saknar.

God fortsättning & kramen

Taggat med: 

, , ,

Äldre inlägg