Under en av våra hundpromender förra året kom vi fram till en spännande plats med rester av en stenstuga. Dagen var grå och det låg ett gammeldags skimmer över den öde boningen. Jag får alltid en vemodig känsla av öde hus och på samma gång väcks min nyfikenhet. Den här platsen är i närheten av Onsala i Halland och jag har läst mig till informationen om stenstugorna i trakten. Som jag önskar att väggarna kunde tala och berätta historien om de människor som levde här. De människorna som bodde så här var de allra fattigaste och att man i det längsta sökte undgå förnedringen att säljas som fattighjon på auktion. Det är denna mänskliga stolthet och kamp på liv och död som de här övergivna boplatserna berättar om.

Många backstugor eller stenstugor har funnits i Onsala. Oftast låg de längre in bland bergen eller närmare sjön än andra hus och gårdar därför att marken ansågs vara mindre värd. Där kunde de som inte hade råd att köpa sig jord få bygga sig en stuga på böndernas utmarker. Som betalning fick ägaren till marken hjälp att uträtta en del arbete på bestämda dagar av året. 

Väggarna byggdes av sten och taket ofta av brädor som var upphittade på stranden som vrakgods. Ovanpå lades torv eller tång. Stugan bestod mestadels av ett rum med en öppen härd för att laga mat på och få värme av. Vanligt att golvet var ett trampat jordgolv med trasmattor på. Om stugorna byggdes väl och ej alltför små kunde de vara riktigt trevliga med sina djupa fönsternischer.


















Under midsommarhelgen besökte jag öde stugan igen och det var magiskt. Den skira grönskan som så vackert inramade stugresterna. Det blev liksom ett med varandra och gjorde det svårt att urskilja stugan. Resliga ormbunkar växte i massor även på den lilla stugans tak. 

Harry Martinssons dikt "Multnande stuga" beskriver det så fint;

De vita hundlokorna med sitt skira blomflor
blev ödestugans sista gardiner.
Det ryggbrutna taket har fallit in i huset.
Stigen är bara ett band av gräsmark
där ingen längre kommer.
Men enbusken och stenen har flyttat 
närmare varandra.
De ska gifta sig om hundra år.
















Det finns många historier om människor som bodde i stenstugorna i boken Onsala utgiven av Onsala Hembygdsgille. Men inget som jag kunde knyta till just denna stuga. Om det är någon som vet mer är jag tacksam om ni hör av er med en kommentar.