Nja inte riktigt denna oförutsägbara vår. Det är så konstigt med kvittrande vårfåglar, bitande kall vind och snö på marken när vi nu närmar oss påsken. Inte riktigt läge för det befriande vårskriket än på ett tag. 

Tog den dagliga promenaden och nere vid havet låg båtar och redskapsjul fortfarande vilande under snötäcket. Gråmulen dag och havet såg allt annat än inbjudande ut. Trots det blev jag stående i drömmar om glittrande vågor, uppfriskande bad, segelbåtar på fjärden och varma vindar. Hoppfullt att tänka på och snart är vi där...

Jag hoppas detta är de sista vinterbilderna och de är tagna med min Iphone. Men som någon klok människa sa; "den bästa kameran är den som är med"

















Med på promenaden var fina Godfrey som är i min systerdotters jourhem. Han räddades från ett shelter på Irland och har bara varit i Sverige snart 2 månader. Världens goaste vovve som nu väntar på sitt för alltidhem. Mer om honom på Hundar utan hems hemsida och deras Facebook.

Vad han funderar på när han ser ut över havet är svårt att veta ...




 Glad Påsk alla mina vänner och varm kram