Om







Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.

Tack för att du tog dig tid att besöka min blogg! Jag blir glad om du skriver en liten kommentar:) 
























Bloggar jag följer;

Annechristine´s blogg
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Dagny Carlsson
Daniel Mendoza
Gunwahs blogg 
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Ponnymyran
Tove Olberg
Zelda16


Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto


besöksräknare 










Follow on Bloglovin



























































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2019












                                                      



 



                                              



















































 

Visar inlägg taggade med Stenrösen

Tillbaka till bloggens startsida

Öland i mitt hjärta ...


Jag har många smultronställen men ett som för alltid tagit en stor plats i mitt hjärta är vackra Öland. Det är något alldeles speciellt med öar som jag inte riktigt kan förklara men som jag älskar. Två somrar har jag tillsammans med min syster och hennes underbara barnbarn varit på Öland. Jag är som en bonusmormor till dem och har så uppskattat våra semestrar tillsammans. Vi har bott i ett härligt hus alldeles vid Ölands djurpark ett år och i en mysig stuga på Böda sand det andra. 











Det finns så mycket att se och uppleva här. Finns något för alla både för barnen och för oss. Jag kände en sån frihet och kunde till fullo njuta av naturen, havet och stranden. Barnen som var i den åldern när de såg ett äventyr i allt hade så roligt och det är underbart att bara följa dem. Dagarna kändes oändliga och alla vardagsbekymmer var långt borta.
Många vägar att vandra och vi tog alla på en och samma dag. Den kvällen somnade vi ovaggade. 





Trollskogen gjorde verkligen rätt för namnet. Vid ingången stod Trolleken som med sina fantasieggande former gör skäl för namnet. Den är troligen omkring 900 år gammal. Att den inte har blivit större beror på att här på udden är jordtäcket så tunt att träden inte kan växa så snabbt. 

Eken står ganska nära stranden. förr i tiden när hela nordöstra udden betades av djur var landskapet mera öppet. Då kunde man se eken från havet och kanske användes den som sjömärke. 

Kanske bra att det på informationsskylten står;

"Trolleken är själv en levande varelse som är tacksam för att inte bli trampad av klättrande barn. Den ska ju hålla i många år än."







Vi gick längs stranden och där hittade vi vraket av skonaren Swiks från Åland som en vinternatt år 1926 i dåligt väder rände upp på en sandbank utanför kusten. Besättningen på sju man lyckades ta sig i land med livbåten. Fartyget låg länge kvar på revet men kastades iland vid en storm 1954. Swiks är bara en av många fartyg som strandat på norra Öland. Besökare uppmanas att vara rädd om vraket och låta vrakdelarna ligga kvar. Tror inte att spindeln som byggt sitt nät i vraket gör någon skada.











En dag åkte vi till Ölands södra udde för att titta på fyren Långe Jan men tyvärr var det stängt just den dagen men vi njöt av den vackra naturen och träffade på vänliga kor. På vägen tillbaka stannade vi vid ett mysigt värdshus och åt en god middag så vi var nöjda med den utflykten.














Vädret var soligt och varmt men en kväll blev det åskväder med mörka moln och lite blixt och dunder. Vi var ute och vandrade på stranden när plötsligt ovädret slog till och vi fick skynda oss hem.





Stranden med klippor och stenrösen var vår favoritplats och många kvällar avslutade vi med picknick och lekar. En underbar plats som jag gärna åker tillbaka så snart jag kan …




















Påsk med guldkant ...


Nu är påsken slut för denna gång. Här på västkusten har vi haft ett underbart väder med sol och värme, klarblå himmel och lite vind. Sköna promenader med familjen och hunden Godfrey i den späda vårgrönskan som formligen exploderat dessa dagar. Många promenader blev det ibland som här i skogen och andra dagar efter ridvägen vid stallet. Här är så vackert med stora träd som kastar fantasifulla skuggor på stigen. Vi tog vägen förbi paddoken där fina barnbarnet tränar med hästen Compis. Min kamera har dessvärre gått sönder så jag tog bilderna med mobilen.














Andra dagar går promenaden ner till havet som glittrar så inbjudande i solskenet. Vi kunde inte hålla oss så det blev ett uppfriskande premiärdopp även om badbryggorna inte kommit på plats än. Man känner sig som en ny människa och känslan är euforisk … 




På de små strandängarna blommor violerna och är vackra blickfång i det annars trista fjolårsgräset. Längre upp på klipporna har någon byggt stenrösen och även dekorerat dem med blommor.










Här finns rester av en stenstuga eller en gammal fårstuga. Man känner historiens vingslag när man står vid grunden och funderar på att här har människor bott och verkat. Det är mäktigt och man känner sig liten. Stenstugor var vanligt här och jag har skrivit om dem i ett tidigare inlägg. Stenstugan i utmarken





Efter alla naturupplevelser avslutades påsken med en härlig familjeträff på restaurang Pinchos.  Om ni orkat komma så här långt vill jag önska er en fin fortsättning på veckan …