En dag bestämde min syster och jag att vi skulle ta en tur till Mårtagården. Länge sen vi var där sist och efter en liten väg som knappt var synlig i allt det gröna kom vi fram till parkeringen. Sen fortsatte vi till fots längst den lilla stigen fram till gården. Underbart väder med sol och värme och de första fjärilarna skyndade fram över ängarna. Här är allt som i svunna tider och det är så rofyllt trots att det bara är ett stenkast från den hårt trafikerade vägen. 

Mårtagården i Onsala är en av de bäst bevarade kaptensgårdarna. Huset byggdes 1780 av skepparen Lars Ryberg. Det var efter en lyckad resa med över 700 tunnor bohusländsk sill i lasten till Madeira som han kunde förse Mårtagården med ståndsmässiga byggnader. Inne i huset är både rumsindelningen och interiören i stort sett oförändrad sedan de sist fast boende Knut och Tora Larssons tid. Det är deras hem med personlig prägel som besökarna upplever.

Mårtagården tar emot dig som en öppen famn men det har inte alltid varit så. Som man ser på bilden bildade byggnadslängorna en sluten enhet runt en stensatt innergård. Den norra längan med drängkammare och stall revs 1879.

1961 övergick gården genom testamente till Mårtagårdsstiftelsen och här finns numera utställningar som skildrar gården och dess människor. 1982 blev gården skyddad som byggnadsminne och hela fastigheten blev skyddad som naturreservat 2003.







 

Kunde inte låta bli att kika in genom fönstret och det var så vackert. Nästan som om husfolket bara gått ut tillfälligt. Allt var på plats från pelargonerna i fönstret till den broderade tidningshållaren i köket. Nästa gång det är visning ska vi passa på att se och höra historien om denna fantastiska gård.



Vid västra flygeln hade herrskapet sitt hemlighus med plats för två besökare. Tjänstefolket hänvisades till motsvarande bekvämlighet i anslutning till gödselstacken  bakom fähuset.  
 
















Längre ner i hagen betar kossor som de gjort under alla år.  En plats som skänker ro och harmoni och där man känner tidens vingslag. Som en oas gömd i försommargrönskan där man kan sitta i egna tankar och funderingar. 

Må bra kram från Eva