En liten snigel följde med blommorna som vi plockade till midsommar- kransarna. Den visade att här vill den inte stanna så jag insåg att den måste räddas ut i naturen igen. Nu är den tillbaka där den kom ifrån och vi kunde återgå till kransbindningen. Det är en kär tradition i vår familj och även om det är lite tidskrävande är det värt det för det är så roligt.

Så här blev årets resultat. Ganska fina om jag får säga det själv. Amandas krans har hennes farmor bundit. 

 

"Du lindar av olvon en midsommarkrans och hänger den om ditt hår"