Om







Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.

Tack för att du tog dig tid att besöka min blogg! Jag blir glad om du skriver en liten kommentar:) 
























Bloggar jag följer;

Annechristine´s blogg
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Dagny Carlsson
Daniel Mendoza
Gunwahs blogg 
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Ponnymyran
Tove Olberg
Zelda16


Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto


besöksräknare 










Follow on Bloglovin



























































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2019












                                                      



 



                                              



















































 

Visar inlägg taggade med Halland

Tillbaka till bloggens startsida

Stenstugan i utmarken ...




Under en av våra hundpromender förra året kom vi fram till en spännande plats med rester av en stenstuga. Dagen var grå och det låg ett gammeldags skimmer över den öde boningen. Jag får alltid en vemodig känsla av öde hus och på samma gång väcks min nyfikenhet. Den här platsen är i närheten av Onsala i Halland och jag har läst mig till informationen om stenstugorna i trakten. Som jag önskar att väggarna kunde tala och berätta historien om de människor som levde här. De människorna som bodde så här var de allra fattigaste och att man i det längsta sökte undgå förnedringen att säljas som fattighjon på auktion. Det är denna mänskliga stolthet och kamp på liv och död som de här övergivna boplatserna berättar om.

Många backstugor eller stenstugor har funnits i Onsala. Oftast låg de längre in bland bergen eller närmare sjön än andra hus och gårdar därför att marken ansågs vara mindre värd. Där kunde de som inte hade råd att köpa sig jord få bygga sig en stuga på böndernas utmarker. Som betalning fick ägaren till marken hjälp att uträtta en del arbete på bestämda dagar av året. 

Väggarna byggdes av sten och taket ofta av brädor som var upphittade på stranden som vrakgods. Ovanpå lades torv eller tång. Stugan bestod mestadels av ett rum med en öppen härd för att laga mat på och få värme av. Vanligt att golvet var ett trampat jordgolv med trasmattor på. Om stugorna byggdes väl och ej alltför små kunde de vara riktigt trevliga med sina djupa fönsternischer.


















Under midsommarhelgen besökte jag öde stugan igen och det var magiskt. Den skira grönskan som så vackert inramade stugresterna. Det blev liksom ett med varandra och gjorde det svårt att urskilja stugan. Resliga ormbunkar växte i massor även på den lilla stugans tak. 

Harry Martinssons dikt "Multnande stuga" beskriver det så fint;

De vita hundlokorna med sitt skira blomflor
blev ödestugans sista gardiner.
Det ryggbrutna taket har fallit in i huset.
Stigen är bara ett band av gräsmark
där ingen längre kommer.
Men enbusken och stenen har flyttat 
närmare varandra.
De ska gifta sig om hundra år.
















Det finns många historier om människor som bodde i stenstugorna i boken Onsala utgiven av Onsala Hembygdsgille. Men inget som jag kunde knyta till just denna stuga. Om det är någon som vet mer är jag tacksam om ni hör av er med en kommentar.



Fjärås Bräcka i vinterskrud ...






Ett av mina favoritställen är Fjärås Bräcka inte långt från Kungsbacka i Halland. Underbart ställe med fina promenadvägar i backig terräng. Hit kommer jag gärna under hela året, alla årstider har sin tjusning. Som nu när vi fått lite snö som lyser upp i januari mörkret. 

Det ger mig sån sinnesro att vandra i naturen som här bjuder på så många skiftande intryck. Stora träd, övergivna betesmarker där hästar och andra djur brukar gå under sommaren och sjön Lygnern där vågorna rullar in mot den snötäckta sandstranden. Vindpinade träd vid den gamla kolerakyrkogården. Ljuset är speciellt nu och himlen är oändlig ...

Stannar till på café Bräckan för gott fika eller en värmande soppa. 

Ett tidigare inlägg om platsen från i somras finns här.








 


Gåsevadholm slott


Nu har jag hittat ett nytt smultronställe i närheten av Kungsbacka. Jag hade hört talas om Gåsevadholm slott men aldrig varit där. Blev nyfiken så förra veckan när jag och min syster var på väg mot Kungsbacka tog vi en liten omväg. På en holme i Rolfsån står det rosa slottet med anor från medeltiden. Vi hade inte så mycket tid så det blev några snabba foton från vägen med mobilen. Ska snart åka hit igen för det finns mycket mer att se och fotografera.

Lite fakta;
"Gården har fått sitt namn efter det vadstället i Rolfsån där vildgässen tidigare höll till. Det nuvarande slottet byggdes på 1700-talet av Niclas Sahlgren i Ostindiska kompaniet och donator till bygget av Sahlgrenska sjukhuset. Slottet ägs nu av Niclas Silfverschiöld som är make till prinsessan Desirée". 

Gåsevadholm är sedan 2001 utarrenderat . I dag är stallarna på ägorna uthyrda till Hallands Ridgymnasium. Det finns också en gårdsbutik som säljer vilt kött och andra produkter.


Jag önskar er alla en fin söndag & kramen















Fjärås Bräcka


I slutet av juli besökte jag Fjärås Bräcka som är ett livligt besökt utflyktsmål i norra Halland. Fjärås Bräcka är en mäktig israndbildning som reser sig 60 meter över den halländska kustslätten. Från krönet har du en storslagen utsikt över hav, skogar och åkrar. I västerut ser du ut över Fjäreslätten med Kungbackafjorden och Kattegatt i bakgrunden och österut över Lygnern med Bräckaviken närmast.  I reservatet finns ett populärt naturum med utställningar, aktiviteter och kafé. Du kan även gå en 1,5 kilometer lång historia. Kungsbacka kommun tar också sitt vatten ur Lygnern, vilket filtreras genom Fjärås Bräckas gruslager under några naturstig där du får lära dig mer om bräckan och dess veckor.

Slingrande stenstigar som ringlar sig genom blåbärsriset berättar om viktiga händelser i historien, varje sten för 100 år bakåt i tiden.





I fjärran ser man Fjärås kyrka och i förgrunden vattentäkten. För att komma ner gick vi den 142 steg långa trappen och det var en speciell känsla, nästan som att vandra i en öken. Varmt och torrt och nästan inga växter men stenlabyrinter, namn, fredsmärken, hjärtan och många andra små konstverk som besökare roat sig med att göra. Längst ner i trappen kan man läsa att för 10 000 år sedan stod havet här och längst upp i trappen stod havet för 11 000 år sedan.





Sen fortsatte promenaden till sjön Lygnern som är Hallands största sjö med en härlig sandstrand. Många trappor senare kommer vi upp till krönet igen och här hittade vi två söta hästar som tog igen sig under de skuggande träden.







Vi fortsätter efter stigen och kommer fram till Kolerakyrkogården. Här vilar 48 Fjäråsbor som dog i kolera under den stora epidemin 1834. 

Så glad att jag upptäckte det här smultronställe mitt i den Halländska landsbygden.

Sommarkramar från västkusten




Oktoberljus


Hösten vid kusten bjuder på stilla, klara dagar. Oktoberljuset är magiskt. De urgamla granitklipporna ligger renspolade , blanka och skimrande i det bleka ljuset.

Önskar er alla en skön söndag!

 

Taggat med: 

, , ,

Röda Holmen - höst i badviken




Det blir tystare. Fåglarna återerövrar luftrummet från gräsklippare och utombordare. 
Det gulnade anslaget om auktion på bygdegården fladdrar i vinden. Det är tomt på stranden, idag badar ingen, men det ligger kvarglömd handduk på en sten. Badtermometern flyter fortfarande under bryggan men ingen är längre intresserad av att veta temperaturen. Förra veckan vimlade fjärden av segel, idag ligger den nästan öde. En ensam motorbåt stävar förbi. Det ser kallt ut i sittbrunnen. 


 Höstkram / Eva    

 




















 

  

Taggat med: 

, ,

Trädgårdsvandring

Lärkträdskottar


 

Azalea

 

 

Vet ej vad den här vackert röda växten heter. Om någon vet skriv gärna en kommentar 



Skugga av växt på sten

Äppelträdsknoppar

 

Promenad vid havet

Kattegatt, Onsalahalvön, Halland



Strandtrift eller Strandgossar som de också kallas blommar i klipprevorna.