Om




Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.

Tack för att du tog dig tid att besöka min blogg! Jag blir glad om du skriver en liten kommentar:) 









Personliga bloggar;

Annechristine´s blogg
Bosse Lidén
Dagny Carlsson
Daniel Mendoza
Gunwahs blogg
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Ponnymyran
Tove Olberg
Zelda16


Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto


Rese bloggar;

Irland
Rapsbollen B&B


Övrigt;

Lovethispic


besöksräknare 

Follow on Bloglovin



































© Evas Foto











                                                      



 



                                              



















































 

Julstaden Göteborg - Brunnsparken







© Evas foto

Taggat med: 

, ,

Ett helt vanligt dike ...






Hösten bjuder på så många olika motiv. Färgsprakande och vackert eller färglöst och vissnat. Jag kan ibland upptäcka det vackra i det lilla som käre Ernst brukar säga. Ett helt vanligt dike på min väg till stallet kan fascinera mig. I dag flög en vacker fågel upp med utbredda vingar men tyvärr hann jag inte få med den på bild. Björkarna som hänger över diket har släppt alla blad som ligger och flyter. Inte så mycket att fota men jag tycker att de gav fina effekter och mönster i vattnet.


Jag önskar er alla en fin helg






                                                                            © Evas foto

Taggat med: 

, , ,

Sommarens sista ros ...




Hösten är här med hög klar luft och den första frosten har bitit i gräset. Sommarens sista ros, lite blek och trotsig, sträcker den sig mot den gråa hösthimlen. Ännu finns det knoppar men jag tror inte att de kommer att slå ut. Sommarens sista ros fick mig att tänka på en gammal irländsk folkmelodi "The last rose of summer". Melodin och den vackra texten är lite sorgsen som mina första tankar inför den kommande hösten innan jag har anammat den till fullo. 

1805 tecknade den irländske poeten Thomas Moore ned några ord som han sedan vävde samman med en traditionell folkmelodi - idag sjungs sången om sommarens sista ros över hela världen;

Denna sommarens sista ros har lämnats att blomma ensam
Alla hennes ljuvliga kamrater har bleknat och försvunnit
Ingen besläktad blomma finns där, ingen rosknopp nära till
Att återspegla hennes rodnad och suckar
 
Jag ska inte lämna dig, du ensamma, att tyna bort på stjälken
Eftersom de ljuvliga sover, gå du och sov med dem
Så sprider jag behagfullt dina blad över bädden
Där dina trädgårdsvänner ligger doftlösa och döda
 
Så snart ska jag följa, när vänskaper försämras
Och juvelerna faller från kärlekens skinande cirkel
När trogna hjärtan har vissnat och ömma flugit bort
Åh, vem ska ensam bebo denna bleka värld?

Lyssna gärna på Celtic Woman och deras vackra tolkning av folksången;


© Evas foto 


Taggat med: 

Kväll i stallet ...


Solens sista strålar strösslar tomma beteshagar med guld. Hästarna har gått in för dagen och mumsar förnöjt sitt hö. Naturen speglar sig i stallets fönster och friden sänker sig över hästgården. Solen försvinner i ett rosa skimmer och snart är det mörkt. 

Jag önskar er alla en god natt









© Evas Foto

Taggat med: 

, , , ,

It`s not just a horse ...












Gåsevadholm slott


Nu har jag hittat ett nytt smultronställe i närheten av Kungsbacka. Jag hade hört talas om Gåsevadholm slott men aldrig varit där. Blev nyfiken så förra veckan när jag och min syster var på väg mot Kungsbacka tog vi en liten omväg. På en holme i Rolfsån står det rosa slottet med anor från medeltiden. Vi hade inte så mycket tid så det blev några snabba foton från vägen med mobilen. Ska snart åka hit igen för det finns mycket mer att se och fotografera.

Lite fakta;
"Gården har fått sitt namn efter det vadstället i Rolfsån där vildgässen tidigare höll till. Det nuvarande slottet byggdes på 1700-talet av Niclas Sahlgren i Ostindiska kompaniet och donator till bygget av Sahlgrenska sjukhuset. Slottet ägs nu av Niclas Silfverschiöld som är make till prinsessan Desirée". 

Gåsevadholm är sedan 2001 utarrenderat . I dag är stallarna på ägorna uthyrda till Hallands Ridgymnasium. Det finns också en gårdsbutik som säljer vilt kött och andra produkter.


Jag önskar er alla en fin söndag & kramen














© Evas Foto

Sommarminne


På midsommaraftonen åkte vi Skepplanda alpackagård där vi guidades runt i sommarhagen bland alla söta alpackor. Lata hanar i en hage för sig, förstrött  studerande honorna med kalvar som fanns i en annan hage.  Alpackorna är nyfikna och följde med stort intresse alla människor som flockades runt hagarna. Djuren ser ut att tänka: främlingar uppenbarligen, vad vill de?

"Alpackan är ett kameldjur som är släkt med laman. De kan bli uppåt 20 år gamla och producerar under den tiden varje år en omgång av den ull som gjort dem världsberömda och fick folket i Anderna att avla fram en palett av färger från svart till vitt och grårosa. Alpackaull är både varmare och mjukare än fårull. Fibern är den starkaste naturfibern näst efter silke och är även obearbetad märkligt nog helt luktfri."

Vi får gå in till djuren i två grupper och först får vi stifta bekantskap med hanarna som var mycket mindre än vad jag hade väntat mig. Vad som slår mig är att alla ansikten är olika och de har så talande ögon. De är jättenyfikna på oss och studerar oss ingående.













Honorna är nyfikna en stund men betar lugnt vidare när vi kommer in i hagen. 

När jag ser bilderna kan jag inte fatta hur fort tiden går. Nyss var det midsommar och hela sommaren låg framför mig och nu står hösten för dörren.  

Med det önskar jag er alla en fin helg !














© Evas Foto

Än är det sommar ... ...


Augusti går mot sitt slut men varken sommaren eller jag har gett upp. Än finns det tid att njuta av sol och värme som när vi häromdan besökte Tjolöholms slott. Vi var många som sökte oss ut till den här rofyllda platsen. I den vackra trädgården blommar det för fullt och vita fjärilar flyger omkring i den doftande lavendeln. Humlesurr och barnskratt i skön harmoni gör tillvaron så njutningsfull. 

Tjolöholms Slott, öppet för allmänheten under hela året, sägs vara en av Sveriges märkligaste byggnader. Det påkostade slottet stod klart 1904 och i enlighet med dåtidens tankeströmningar ritade slottsarkitekten Lars Israel Wahlman inte bara slottet utan även den intilliggande parken. Närmast slottet är trädgården stram och tuktad för att sedan gradvis anpassas till det omgivande landskapet så att slottet ser ut att växa upp ur sin omgivning.










Badlivet på Tjolöholm har långa traditioner. I många generationer har besökare njutit av salta bad nedanför slottet. De stora gräsytorna är perfekta för en solig picknick vid havet. Under heta sommardagar och fortfarande i slutet av augusti är det många som svalkar sig under gammelträdens väldiga lövkronor.










Nu ser jag fram emot skördefesten i oktober, som annonseras så här finurligt på ensilageplastbalar. Och då mina vänner har jag säkerligen anammat hösten fullt ut. 

Sensommarkramar 



  Evas foto

Vildhästar vid Tjolöholms slott



Jag gillar att man låtit ängsmarken breda ut sig istället för välklippta gräsmattor. Här på ängen finns en vacker och annorlunda installation av Per Josephson som heter "Vildhästar". Skulpturerna är gjorda i Corten, en speciell plåt som antar en brunröd rostton och har ett naturligt rostskydd som gör att de håller sig intakta i många år.

"I dag har vildhästens existens nästintill utraderats. Det fria tänkandet, den spontana irrfärden, att röra sig med vinden har ramats in och slutits. De stora fälten, de oändliga vidderna där tankarna rör sig obehindrat krymper".

En utställning med hästar passar speciellt bra på Tjolöholms slott med tanke på att paret James Fredrik och Blanche Dickson lät anlägga dåtidens största svenska stuteri på godset. 

Sommarkramar från hästhagen 





Evas foto

Fjärås Bräcka


I slutet av juli besökte jag Fjärås Bräcka som är ett livligt besökt utflyktsmål i norra Halland. Fjärås Bräcka är en mäktig israndbildning som reser sig 60 meter över den halländska kustslätten. Från krönet har du en storslagen utsikt över hav, skogar och åkrar. I västerut ser du ut över Fjäreslätten med Kungbackafjorden och Kattegatt i bakgrunden och österut över Lygnern med Bräckaviken närmast.  I reservatet finns ett populärt naturum med utställningar, aktiviteter och kafé. Du kan även gå en 1,5 kilometer lång historia. Kungsbacka kommun tar också sitt vatten ur Lygnern, vilket filtreras genom Fjärås Bräckas gruslager under några naturstig där du får lära dig mer om bräckan och dess veckor.

Slingrande stenstigar som ringlar sig genom blåbärsriset berättar om viktiga händelser i historien, varje sten för 100 år bakåt i tiden.





I fjärran ser man Fjärås kyrka och i förgrunden vattentäkten. För att komma ner gick vi den 142 steg långa trappen och det var en speciell känsla, nästan som att vandra i en öken. Varmt och torrt och nästan inga växter men stenlabyrinter, namn, fredsmärken, hjärtan och många andra små konstverk som besökare roat sig med att göra. Längst ner i trappen kan man läsa att för 10 000 år sedan stod havet här och längst upp i trappen stod havet för 11 000 år sedan.





Sen fortsatte promenaden till sjön Lygnern som är Hallands största sjö med en härlig sandstrand. Många trappor senare kommer vi upp till krönet igen och här hittade vi två söta hästar som tog igen sig under de skuggande träden.







Vi fortsätter efter stigen och kommer fram till Kolerakyrkogården. Här vilar 48 Fjäråsbor som dog i kolera under den stora epidemin 1834. 

Så glad att jag upptäckte det här smultronställe mitt i den Halländska landsbygden.

Sommarkramar från västkusten




Diamantglitter i gräset


Regnet det bara öser ner men det gör inte så mycket när marken glittrar som av tusentals diamanter. Den mest oansenliga lilla gräsplätt kan gömma på vyer utöver det vanliga bara man tar sig tid att sänka blicken. 

Som i Ernst bevingade ord; "I det enkla bor det vackra"


Kram från regniga västkusten
    

 

 

 


 

Taggat med: 

, ,

Älskade pelargon ...





      

Taggat med: 

Medelhavsblomma ...


Visst är det härligt med lite medelhavskänsla i den egna täppan. Jag brukar fantisera om att jag befinner mig på varmare breddgrader. Trillingblomma - Bougainvillea väcker många minnen om semestrar vid det azurblåa medelhavet. Det är en tacksam växt som med sin färgprakt förgyller balkongen eller altanen. De färggranna bladen är inte blommor, utan högblad. Blommorna är små, vita och oanselig.





Som mr Medelhav, Peter Englander så poetiskt skrev i villalivet.se;

"Jag minns förra sommaren som vägrade att bli riktigt varm. Jag tyckte att min lilla knubbiga bougainvillea doftade av timjan, salta hav och, märkligt nog, nyfriterad calamari!"

Ett måste på den sydländska terassen i Norden. Vinterförvaras svalt och ljust.

Den här skönheten gav barnbarnen till sin mamma på morsdag och jag hoppas den blir en prunknande medelhavsblomma där den ståtar på den soligaste platsen som står att finna.

Medelhavskram



 


Stalltid


I dessa tider av terrordåd och andra hemskheter är det en lisa för själen att vara i stallet. Här är bara lugn och harmoni bland dessa vackra djur. Att smeka en mjuk mule och lyssna på Comsist mumsande på kvällshöet får alla tankar av oro att försvinna. Man är bara här och nu. Hästarna har inga tankar på annat än de hägrande gröna sommarhagarna och det smittar av sig. 

   

 

 
Den här fina förstagångsmamman går i väntans tider och strax före tolv i natt kom det lilla undret. Ett nytt liv på gården som snart springer omkring på vingliga ben i grön gräset.

  



Stallkatten tar igen sig på höbalen och i stallet är det full aktivitet bland svalorna som flyger på snabba vingar ut och in. Att sitta och lyssna på fågelsången och uppleva hur naturen gör sig beredd för ännu en underbar tid får mitt hjärta att sjunga.

 

 

I dag har vi varit och tittat när systerdottern och Comsist hoppade Clear round med den äran och belönades med rosett. Den här bilden som är min favorit togs förra året och jag tycker den visar sån kärlek och ömsesidig respekt. Det är du och jag nu ...

 Ha en underbar helg & kramen

Göteborgs Botaniska Trädgård

 

Vårvärme med sol och 21 grader under årets första besök i Botaniska. Finns det nåt bättre sätt att värma en frusen själ? Det är såna dagar som vi nordbor behöver och mår gott av. Ljuset är tillbaka och känslan att vi ännu en gång är på väg mot sommaren är helt underbar. 

Nu är blomningen i Rhodondrendondalen överväldigande. Aldrig har Botaniskas samling av Rhodondrendon blommat så tidigt och så rikligt. 21 arter blommar samtidigt och 2 för första gången. Glädjen är stor eftersom det kan ta 20-30 år för vissa Rhodondrendon att blomma. 


 



På Stallbacken står det gamla stallet där trotjänarna Herkules, Fingal och Balder mumsade sitt hö när de inte släpade kärror med växter, jord och sten genom trädgården. Ända in på 1960-talet användes hästarna i trädgården. Synd att så inte är fallet fortfarande, så mysig med hästar som fortfarande mumsar sitt havre i det gamla stallet.

Den vackra trädgården framför stallet grundar sig på en donation efter förre köpmannen John Candow (1922-2002). Då denne avled beslöt de efterlevande att låta en stor del av hans växtsamling leva vidare i Botaniska trädgården. Det var en uppskattad gåva, eftersom John Candow var sin tids främste expert av släktet dagliljor i Sverige. En av de vackraste och mest rogivande platserna och jag är säker på att både John och hästarna i sin himmel håller med.





Trädgården och rabatterna formligen exploderar i färgprakten bland alla Rhodondrendon och lökväxter som nu står i blom.

 
Vindlande stigar och stentrappor finns överallt och ibland vet man inte riktigt vad som väntar runt hörnet eller uppe på krönet. Nya spännande upplevelser och vackra stilleben att vila ögonen på.

Ha en riktigt skön helg och kramen




 

                                                           

Äldre inlägg

Nyare inlägg