Om







Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.

Tack för att du tog dig tid att besöka min blogg! Jag blir glad om du skriver en liten kommentar:) 
























Bloggar jag följer;

Annechristine´s blogg
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Dagny Carlsson
Daniel Mendoza
Gunwahs blogg 
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Ponnymyran
Tove Olberg
Zelda16


Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto


besöksräknare 










Follow on Bloglovin



























































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2019












                                                      



 



                                              



















































 

Visar inlägg i kategorin Smultronställen

Tillbaka till bloggens startsida

Öland i mitt hjärta ...


Jag har många smultronställen men ett som för alltid tagit en stor plats i mitt hjärta är vackra Öland. Det är något alldeles speciellt med öar som jag inte riktigt kan förklara men som jag älskar. Två somrar har jag tillsammans med min syster och hennes underbara barnbarn varit på Öland. Jag är som en bonusmormor till dem och har så uppskattat våra semestrar tillsammans. Vi har bott i ett härligt hus alldeles vid Ölands djurpark ett år och i en mysig stuga på Böda sand det andra. 











Det finns så mycket att se och uppleva här. Finns något för alla både för barnen och för oss. Jag kände en sån frihet och kunde till fullo njuta av naturen, havet och stranden. Barnen som var i den åldern när de såg ett äventyr i allt hade så roligt och det är underbart att bara följa dem. Dagarna kändes oändliga och alla vardagsbekymmer var långt borta.
Många vägar att vandra och vi tog alla på en och samma dag. Den kvällen somnade vi ovaggade. 





Trollskogen gjorde verkligen rätt för namnet. Vid ingången stod Trolleken som med sina fantasieggande former gör skäl för namnet. Den är troligen omkring 900 år gammal. Att den inte har blivit större beror på att här på udden är jordtäcket så tunt att träden inte kan växa så snabbt. 

Eken står ganska nära stranden. förr i tiden när hela nordöstra udden betades av djur var landskapet mera öppet. Då kunde man se eken från havet och kanske användes den som sjömärke. 

Kanske bra att det på informationsskylten står;

"Trolleken är själv en levande varelse som är tacksam för att inte bli trampad av klättrande barn. Den ska ju hålla i många år än."







Vi gick längs stranden och där hittade vi vraket av skonaren Swiks från Åland som en vinternatt år 1926 i dåligt väder rände upp på en sandbank utanför kusten. Besättningen på sju man lyckades ta sig i land med livbåten. Fartyget låg länge kvar på revet men kastades iland vid en storm 1954. Swiks är bara en av många fartyg som strandat på norra Öland. Besökare uppmanas att vara rädd om vraket och låta vrakdelarna ligga kvar. Tror inte att spindeln som byggt sitt nät i vraket gör någon skada.











En dag åkte vi till Ölands södra udde för att titta på fyren Långe Jan men tyvärr var det stängt just den dagen men vi njöt av den vackra naturen och träffade på vänliga kor. På vägen tillbaka stannade vi vid ett mysigt värdshus och åt en god middag så vi var nöjda med den utflykten.














Vädret var soligt och varmt men en kväll blev det åskväder med mörka moln och lite blixt och dunder. Vi var ute och vandrade på stranden när plötsligt ovädret slog till och vi fick skynda oss hem.





Stranden med klippor och stenrösen var vår favoritplats och många kvällar avslutade vi med picknick och lekar. En underbar plats som jag gärna åker tillbaka så snart jag kan …




















Botaniska trädgården ...


Det kanske är lite ovanligt att försöka skildra vårtecknen i Botaniska i svartvitt men jag tycker det är så mycket gråbruna nyanser i naturen som bara blir murrigt på bilderna. Jag är mest ute efter vårblommornas färger och som den amatör jag är lekte jag lite med en app,  Supersplash Pro. 

En härlig oas för avkoppling och skönhetsintryck. Så här i början som sagt inte så mycket färger men så rofyllt att bara strosa omkring och upptäcka små vårprimörer. Sköna sittplatser för stilla kontemplation och när magen säger till finns Gardencafé AnyDay som idag bjöd på en fantastisk god kummel med ungsbakade rotfrukter och en supergod sås. För mig är maten eller fikat halva nöjet på såna här utflykter. Det ska va gott att leva …






En av mina favoriter stor backsippa 




En död ekjätte har blivit konst, s. k. ”Land Art”. ”HAVEN – a safe place” av Stuart Ian Frost. Eken är redan död och får stå kvar så länge den inte utgör någon fara. Tack vare Frost har den fått nytt liv.















Tiden rusar iväg och vi är snart inne i April. En underbar tid väntar och jag önskar att den inte går så fort. Vill bara ha kvar våren lite längre. Det enda sättet att lyckas med det är nog att leva i nuet så gott det går och vara tacksam för varje dag. Vare sig de är gråa eller har lite skimmer. Ha en riktigt fin fortsättning på helgen mina vänner.



Stenstugan i utmarken ...




Under en av våra hundpromender förra året kom vi fram till en spännande plats med rester av en stenstuga. Dagen var grå och det låg ett gammeldags skimmer över den öde boningen. Jag får alltid en vemodig känsla av öde hus och på samma gång väcks min nyfikenhet. Den här platsen är i närheten av Onsala i Halland och jag har läst mig till informationen om stenstugorna i trakten. Som jag önskar att väggarna kunde tala och berätta historien om de människor som levde här. De människorna som bodde så här var de allra fattigaste och att man i det längsta sökte undgå förnedringen att säljas som fattighjon på auktion. Det är denna mänskliga stolthet och kamp på liv och död som de här övergivna boplatserna berättar om.

Många backstugor eller stenstugor har funnits i Onsala. Oftast låg de längre in bland bergen eller närmare sjön än andra hus och gårdar därför att marken ansågs vara mindre värd. Där kunde de som inte hade råd att köpa sig jord få bygga sig en stuga på böndernas utmarker. Som betalning fick ägaren till marken hjälp att uträtta en del arbete på bestämda dagar av året. 

Väggarna byggdes av sten och taket ofta av brädor som var upphittade på stranden som vrakgods. Ovanpå lades torv eller tång. Stugan bestod mestadels av ett rum med en öppen härd för att laga mat på och få värme av. Vanligt att golvet var ett trampat jordgolv med trasmattor på. Om stugorna byggdes väl och ej alltför små kunde de vara riktigt trevliga med sina djupa fönsternischer.


















Under midsommarhelgen besökte jag öde stugan igen och det var magiskt. Den skira grönskan som så vackert inramade stugresterna. Det blev liksom ett med varandra och gjorde det svårt att urskilja stugan. Resliga ormbunkar växte i massor även på den lilla stugans tak. 

Harry Martinssons dikt "Multnande stuga" beskriver det så fint;

De vita hundlokorna med sitt skira blomflor
blev ödestugans sista gardiner.
Det ryggbrutna taket har fallit in i huset.
Stigen är bara ett band av gräsmark
där ingen längre kommer.
Men enbusken och stenen har flyttat 
närmare varandra.
De ska gifta sig om hundra år.
















Det finns många historier om människor som bodde i stenstugorna i boken Onsala utgiven av Onsala Hembygdsgille. Men inget som jag kunde knyta till just denna stuga. Om det är någon som vet mer är jag tacksam om ni hör av er med en kommentar.



Fjärås Bräcka i vinterskrud ...






Ett av mina favoritställen är Fjärås Bräcka inte långt från Kungsbacka i Halland. Underbart ställe med fina promenadvägar i backig terräng. Hit kommer jag gärna under hela året, alla årstider har sin tjusning. Som nu när vi fått lite snö som lyser upp i januari mörkret. 

Det ger mig sån sinnesro att vandra i naturen som här bjuder på så många skiftande intryck. Stora träd, övergivna betesmarker där hästar och andra djur brukar gå under sommaren och sjön Lygnern där vågorna rullar in mot den snötäckta sandstranden. Vindpinade träd vid den gamla kolerakyrkogården. Ljuset är speciellt nu och himlen är oändlig ...

Stannar till på café Bräckan för gott fika eller en värmande soppa. 

Ett tidigare inlägg om platsen från i somras finns här.








 


Solfönster




Solfönster på de gamla husväggarna i Kvarnbyn, Mölndal. 



Taggat med: 

, , ,

Fifty shades of grey ...



Julpromenad vid Rådasjön en dag när vita dimmor sveper in och lägger sig över landskapet. Här kan man verkligen tala om alla nyanser av grått som ger ett magiskt skimmer. Jag älskar den här platsen för stillheten och den ro jag känner när jag kommer hit …

God fortsättning på det nya året som jag hoppas blir lyckosamt för oss alla.














Londonfogg ...





Taggat med: 

, ,

Höstdagjämning ...




Höstdagjämningen är här med högre luft och lite kyla. Än ligger båtarna vid bryggorna och nyponen lyser röda i solen. Älskar att vandra här i Gottskär. Solen glittrar i fjärden och badbryggorna ligger öde. 

Känns vemodigt men också spännande att hösten är på gång. Jag ser fram emot många fina dagar som den här. Naturen bjuder på så många upplevelser som får mitt sinne att jubla.

Ha en fortsatt fin höst ...






Taggat med: 

, , , ,

En skön oas ...








Kvarnbyn i Mölndal är en av mina favoritplatser som jag besöker ofta. Härlig miljö med kulturhus, kullerstensgator och Mölndalsåns forsande vattenkaskader.  I sommar upptäckte jag ett mysigt café i den historiska stenbyggnaden Stenladan. Den står majestätiskt som den gjort de senaste hundra åren. Här har varit både stall och bilverkstad. Nu är det ett café och en affär med heminredning.








Stenladan omges av vacker grönska och på innergården finns en ny stadsodling. Under de stora träden kan man sitta och njuta av en god kopp kaffe med nybakat bröd. Blir man trött finns det sköna hängmattor som man kan vila sig i. Supercharmigt ställe som jag gärna återkommer till.

Ha en fin början på den nya veckan ...




Stad i vinterskrud ...


Vintern håller sitt grepp om västkusten med kallgrader och lite vitt på marken. Bilderna tog jag i Göteborg i slutet av Januari. 

Vinterkram från väst

Taggat med: 

, ,

Gåsevadholm slott


Nu har jag hittat ett nytt smultronställe i närheten av Kungsbacka. Jag hade hört talas om Gåsevadholm slott men aldrig varit där. Blev nyfiken så förra veckan när jag och min syster var på väg mot Kungsbacka tog vi en liten omväg. På en holme i Rolfsån står det rosa slottet med anor från medeltiden. Vi hade inte så mycket tid så det blev några snabba foton från vägen med mobilen. Ska snart åka hit igen för det finns mycket mer att se och fotografera.

Lite fakta;
"Gården har fått sitt namn efter det vadstället i Rolfsån där vildgässen tidigare höll till. Det nuvarande slottet byggdes på 1700-talet av Niclas Sahlgren i Ostindiska kompaniet och donator till bygget av Sahlgrenska sjukhuset. Slottet ägs nu av Niclas Silfverschiöld som är make till prinsessan Desirée". 

Gåsevadholm är sedan 2001 utarrenderat . I dag är stallarna på ägorna uthyrda till Hallands Ridgymnasium. Det finns också en gårdsbutik som säljer vilt kött och andra produkter.


Jag önskar er alla en fin söndag & kramen















Än är det sommar ... ...


Augusti går mot sitt slut men varken sommaren eller jag har gett upp. Än finns det tid att njuta av sol och värme som när vi häromdan besökte Tjolöholms slott. Vi var många som sökte oss ut till den här rofyllda platsen. I den vackra trädgården blommar det för fullt och vita fjärilar flyger omkring i den doftande lavendeln. Humlesurr och barnskratt i skön harmoni gör tillvaron så njutningsfull. 

Tjolöholms Slott, öppet för allmänheten under hela året, sägs vara en av Sveriges märkligaste byggnader. Det påkostade slottet stod klart 1904 och i enlighet med dåtidens tankeströmningar ritade slottsarkitekten Lars Israel Wahlman inte bara slottet utan även den intilliggande parken. Närmast slottet är trädgården stram och tuktad för att sedan gradvis anpassas till det omgivande landskapet så att slottet ser ut att växa upp ur sin omgivning.










Badlivet på Tjolöholm har långa traditioner. I många generationer har besökare njutit av salta bad nedanför slottet. De stora gräsytorna är perfekta för en solig picknick vid havet. Under heta sommardagar och fortfarande i slutet av augusti är det många som svalkar sig under gammelträdens väldiga lövkronor.










Nu ser jag fram emot skördefesten i oktober, som annonseras så här finurligt på ensilageplastbalar. Och då mina vänner har jag säkerligen anammat hösten fullt ut. 

Sensommarkramar 



  Evas foto

Vildhästar vid Tjolöholms slott



Jag gillar att man låtit ängsmarken breda ut sig istället för välklippta gräsmattor. Här på ängen finns en vacker och annorlunda installation av Per Josephson som heter "Vildhästar". Skulpturerna är gjorda i Corten, en speciell plåt som antar en brunröd rostton och har ett naturligt rostskydd som gör att de håller sig intakta i många år.

"I dag har vildhästens existens nästintill utraderats. Det fria tänkandet, den spontana irrfärden, att röra sig med vinden har ramats in och slutits. De stora fälten, de oändliga vidderna där tankarna rör sig obehindrat krymper".

En utställning med hästar passar speciellt bra på Tjolöholms slott med tanke på att paret James Fredrik och Blanche Dickson lät anlägga dåtidens största svenska stuteri på godset. 

Sommarkramar från hästhagen 





Evas foto

Fjärås Bräcka


I slutet av juli besökte jag Fjärås Bräcka som är ett livligt besökt utflyktsmål i norra Halland. Fjärås Bräcka är en mäktig israndbildning som reser sig 60 meter över den halländska kustslätten. Från krönet har du en storslagen utsikt över hav, skogar och åkrar. I västerut ser du ut över Fjäreslätten med Kungbackafjorden och Kattegatt i bakgrunden och österut över Lygnern med Bräckaviken närmast.  I reservatet finns ett populärt naturum med utställningar, aktiviteter och kafé. Du kan även gå en 1,5 kilometer lång historia. Kungsbacka kommun tar också sitt vatten ur Lygnern, vilket filtreras genom Fjärås Bräckas gruslager under några naturstig där du får lära dig mer om bräckan och dess veckor.

Slingrande stenstigar som ringlar sig genom blåbärsriset berättar om viktiga händelser i historien, varje sten för 100 år bakåt i tiden.





I fjärran ser man Fjärås kyrka och i förgrunden vattentäkten. För att komma ner gick vi den 142 steg långa trappen och det var en speciell känsla, nästan som att vandra i en öken. Varmt och torrt och nästan inga växter men stenlabyrinter, namn, fredsmärken, hjärtan och många andra små konstverk som besökare roat sig med att göra. Längst ner i trappen kan man läsa att för 10 000 år sedan stod havet här och längst upp i trappen stod havet för 11 000 år sedan.





Sen fortsatte promenaden till sjön Lygnern som är Hallands största sjö med en härlig sandstrand. Många trappor senare kommer vi upp till krönet igen och här hittade vi två söta hästar som tog igen sig under de skuggande träden.







Vi fortsätter efter stigen och kommer fram till Kolerakyrkogården. Här vilar 48 Fjäråsbor som dog i kolera under den stora epidemin 1834. 

Så glad att jag upptäckte det här smultronställe mitt i den Halländska landsbygden.

Sommarkramar från västkusten




Göteborgs Botaniska Trädgård

 

Vårvärme med sol och 21 grader under årets första besök i Botaniska. Finns det nåt bättre sätt att värma en frusen själ? Det är såna dagar som vi nordbor behöver och mår gott av. Ljuset är tillbaka och känslan att vi ännu en gång är på väg mot sommaren är helt underbar. 

Nu är blomningen i Rhodondrendondalen överväldigande. Aldrig har Botaniskas samling av Rhodondrendon blommat så tidigt och så rikligt. 21 arter blommar samtidigt och 2 för första gången. Glädjen är stor eftersom det kan ta 20-30 år för vissa Rhodondrendon att blomma. 


 



På Stallbacken står det gamla stallet där trotjänarna Herkules, Fingal och Balder mumsade sitt hö när de inte släpade kärror med växter, jord och sten genom trädgården. Ända in på 1960-talet användes hästarna i trädgården. Synd att så inte är fallet fortfarande, så mysig med hästar som fortfarande mumsar sitt havre i det gamla stallet.

Den vackra trädgården framför stallet grundar sig på en donation efter förre köpmannen John Candow (1922-2002). Då denne avled beslöt de efterlevande att låta en stor del av hans växtsamling leva vidare i Botaniska trädgården. Det var en uppskattad gåva, eftersom John Candow var sin tids främste expert av släktet dagliljor i Sverige. En av de vackraste och mest rogivande platserna och jag är säker på att både John och hästarna i sin himmel håller med.





Trädgården och rabatterna formligen exploderar i färgprakten bland alla Rhodondrendon och lökväxter som nu står i blom.

 
Vindlande stigar och stentrappor finns överallt och ibland vet man inte riktigt vad som väntar runt hörnet eller uppe på krönet. Nya spännande upplevelser och vackra stilleben att vila ögonen på.

Ha en riktigt skön helg och kramen




 

                                                           

Äldre inlägg