Om





Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.

Tack för att du tittade in hos mig!















Bloggar jag följer; 

Annechristine´s blogg
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Dagny Carlsson
Daniel Mendoza
Gunwahs blogg 
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Ponnymyran
Tove Olberg
Zelda16


Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto


besöksräknare 










Follow on Bloglovin



























































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2020












                                                      



 



                                              



















































 

Visar inlägg i kategorin Smultronställen

Tillbaka till bloggens startsida

Varbergs Stadshotell & Asia Spa




Mitt födelsedagsfirande fortsatte i helgen med en resa till Asia Spa i Varberg. Älskar såna presenter och trevligt sällskap hade jag också, min syster, hennes dotter och barnbarnet. Första gången jag besöker Varbergs stadshotell som ligger vid torget som är ett av Sveriges största och där det är marknad två gånger i veckan året runt.  Det första intrycket var välkomnande miljö med varma färger. Stämningsfylld sekelskiftesatmosfär blandats med tusenåriga influenser från österlandet.

Varbergs stadshotell är i dag den enda verksamheten som funnits sedan huset invigdes 1902. Ursprungligen fanns Bergqvist charkuteriaffär, Wetterlunds Manufaktur, Postkontor, Ivar Johansson herrfrisering och fröknarna Hertzbergs modeaffär, samt Kindvalls bokhandel och boktryckeri, Spritbolaget och så hotellet. Svindlande tanke så mycket som har utspelat sig under ett och samma tak.

Under hösten 2001 invigdes Asia Spa men eftersom det enligt Japansk tradition råder totalt foto- och mobilförbud har jag inga bilder. En lugn och rogivande atmosfär med lågmälda samtal och tid för kontemplation. Blir du nyfiken och vill veta mer gå in på Asia Spas hemsida och kolla även min systers blogg
Vardagsglitter









Invändigt är det rikligt utsmyckade trapphuset med drag av nyrenässans och jugend bevarat. I trapphuset finns stora fönster med dekorationsglas utsmyckat med stiliserat mönster av växter och vatten. Även Varbergs vapen med getabocken, tornet och trädet och länsvapnet med sitt lejon ser man i de små fönstren längst upp. Magiskt vackert med en doft av den fina världen.




 








Vi valde rummen Boutique Garden som är belägna på olika våningsplan med utsikt mot takträdgården. Rummen fanns i tre olika färger - vitt, beige och lila. Här möts charmigt sekelskifte och modern komfort. Mycket vacker konst och mysiga sittplatser i anslutning till rummen. Trots det november gråa kan jag tänka mig takträdgården i all sin prakt under sommarmånaderna med sina buddhafigurer och växter. Efter en avslappnande dag i spaet och en god trerätters middag är det skönt att krypa ner i den sköna sängen och sova gott.





















Ha en skön söndag  & varm kram


Mölndalsfallen


Kvarnbyn och Mölndalsfallen är hjärtat i det gamla Mölndal och själva ursprunget till Möndals stad. Här dånar forsen på samma sätt idag som den gjorde när man malde säd på medeltiden. Fallhöjden är 48 meter. Kvarnverksamheten pågick fram till 1940-talet, då den sista kvarnen lades ner. Den enda bevarade kvarnen, uppförd 1858, ligger vid Götaforsliden. 

Längre fram utvecklades ett industrisamhälle med pappers tillverkning, textilindustri och oljeslageri. Gamla industribyggnader bildar fond till det skummande vattnet. Från mitten av 1800-talet började arbetarbostäder att byggas på bergssluttningarna kring forsen. Här finns även ännu äldre bebyggelse, i form av de gårdar som kvarnägarna lät uppföra.


"ENTER Mölndal - Kvarnbyn" är en webbaserad berättelse och tur i kvarnbyn. Vandringen börjar i den lilla parken med två bänkar och en gammal lyktstolpe nära forsebron, vid korsningen Götaforsliden - Norra Forsåkersgatan. Öppna din webbläsare där och starta upplevelsen på entermolndal.se.






På kvällen är fallen upplysta och man kan se vattnet kasta sig ner mellan de höga, mörka historiska fabriksväggarna. Upplevelsen är magisk och stannar kvar i mitt sinne hela vägen hem.

Ha en fortsatt fin höst 



Äskhult - 1700-talsbyn




En strålande vacker dag funderade vi vart vi skulle bege oss och då kom vi på Äskhult som vi länge hade pratat om. Det blev en fantastisk dag och vi har hittat ett nytt smultronställe. Denna välbevarade 1700-talsby  består av fyra gårdar som alla är vackert grånade. Vi kan tacka Nils Brogren, en brinnande hembygdsentusiast som varit med om att bära den nordhalländska bygdekulturen vidare genom fem decennier och mer än någon annan medverkat till att den unika 1700-talsbyn Äskhult blivit bevarad.

Allt tyder på att här har bott människors i flera tusen år. Fynd har gjorts av boplatser som kan vara ända från bronsåldern.

"Byn Äskhult är unik i sitt slag genom att den ålderdomliga bebyggelsen aldrig flyttades ut från bykärnan i samband med 1800-talets skifte. Den täta bebyggelsen runt bytorget har en tydlig 1700-talskaraktär vilken förstärks av omgivande landskap med allmogeåkrar, kålgårdar (köksträdgårdar) och hamlade träd. Husen är byggda av ekträ och furu med tak av halm, spån och tegel. Byn består av de fyra gårdarna Bengts, Derras, Jönsas och Göttas." 





Guiden Emilie i sin vackra allmogedress tog oss med på en tur bland gårdarna och berättade om byn och dess innevånare. Hon berättade med sån inlevelse att det var jättespännande höra om alla dessa människoöden och berättelser som rymde både glädje och sorg. Tack för en fantastisk guidning 😊





Den första gården man ser på väg upp till byn är Bengts gård som är uppkallad efter Bengt Pehrsson, som var riksdagsman i början av 1800-talet. Det nuvarande boningshuset är det yngsta byggnaden i byn och byggdes 1850 av Bengt Pehrssons sex sonsöner. Ladugården däremot, är från första delen av 1600-talet och troligtvis byns äldsta byggnad. Under sommaren är här kaffestuga med servering och slöjdförsäljning. Härlig vila med kaffe och god macka i skuggan under ett träd. 











Vi följde en vandringsstig bakom Bengts gård med äppelträd och fallfrukt på marken. I hagen ovanför sjön betade de kraftiga belgiska hästarna fridfullt. 








Gården närmast Bengts kallas för Derras efter ordet grannens och har alltid haft det namnet. Johannes Svensson hette den man som flyttade hit 1820, när han gifte sig med dottern i huset. Han och sonen Anders var skickliga snickare, svarvare och målare. 1875 tog Anders söner Johannes och Olof över gården. Olof var träskomakare och hade fem barn och Johannes hade åtta barn. De bodde trångt och barnen fick sova under vävstolarna.

Gottfrid Pettersson var den siste boenden i Derras gård och han blev också byns siste innevånare när han gick bort 1964.








Jönsas gård består av ett boningshus och en ladugård. Gården har namn efter flera generationer Jöns-söner på 1600-1700-talen. Boningshuset brann ner 1953 så 1970 flyttades boningshuset från gården Timmerås i Förlanda hit.

Alla föremål är placerade enligt en bouppteckning från 1786 och visar hur vardagslivet kunde se ut.








Göttas gård är tidstypiskt kringbyggd och den bäst bevarade gården. Den består av boningshus, ladugård, stall och ”huggehus” som är en snickarverkstad och vedbod. Här finns också en mindre fruktträdgård. När Anders Persson från Gödatorp köpte gården 1755, fick den namnet Göttas.

De sista som bodde på gården var bröderna Albin och Aron som bodde där fram till 1945.








Så vackert inomhus med de gamla möblerna, vita gardiner, pelargoner i fönstret och i skålen på bordet ligger en påbörjad stickning. Det känns som om personen bara gått ut för att ta itu med gårdens sysslor för att sedan återvända till stickningen. Här hänger vackra tidstypiska linnekläder som tillverkades av linet.










I mullbänken växer medicinalväxter av alla de slag bland annat den kraftigt doftande libstickan, som enligt folktron skulle skydda folket i huset mot troll, ormar och annat skrömt. På skylten står det "Skydd mot ont" och det var precis så örterna användes på den här tiden och många av dem även idag. Vid husväggen står bikupan.




"Den övergripande visionen för Äskhult är att besökaren ska få en helhetsupplevelse av hur livet i en bondby kunde te sig i början av 1800-talet. Husen får kontinuerligt underhåll och istället för traktorer brukas markerna med hjälp av hästar. Traditionella lantraser som Linderödssvin och Åsbohöns ger under sommarhalvåret liv åt byn samtidigt som äldre lantsorter av korn, havre, råg och lin på nytt vajar för vinden på byns åkrar. Här blommar också gamla åkerogräs som klätt och blåklint - arter som nästan helt försvunnit i det moderna jordbrukslandskapet."










Vi blev kvar hela dagen och innan vi åkte hem gick vi ner till Svinsjön. Där blev vi sittande en lång stund och brisen svalkade skönt i värmen. 







Den söta katten som studerar oss hörde inte hemma här utan den valde bara att stanna kvar och jag förstår den, bättre plats för en katt kan jag inte tänka mig. Nu  är säsongen slut och det blir tomt i byn så det är nog bäst att kissen hittar hem innan kylan kommer.




"Du kan alltid promenera och strosa omkring i byn och i området även när husen är stängda. I Äskhult finns fyra historiska stigar av varierande längd. Längs stigarna finns ett antal stationer som berättar om historien och naturen på platsen. Det finns fina utsiktsplatser i mellersta och norra delen av kulturreservatet. Man får ut mest av vandringen om man har med sig häftet "Äskhults historiska stigar" som finns att köpa då Äskhults by håller öppet, men vid informationstavlan i Äskhult finns även enklare broschyrer som man kan plocka upp. I södra delen av reservatet, där Hallandsleden passerar, finns det ett vindskydd."

Förra helgen var det Bondens marknad men tyvärr kunde jag inte åka dit men nu ser jag fram emot att få uppleva en gammeldags jul i Äskhults by bland vättar och väsen.

Jag kan varmt rekommendera detta fantastiska utflyktsmål och jag lovar du blir inte besviken.


Jag har hämtat information dels från guidningen med Emilie, från boken Äskhult av Stig R Larsson, från Länsstyrelsens Hallands
hemsida och från Äskhults egen hemsida.

Ha en fortsatt fin höst 

På nya stigar ...


Ett av mina smultronställen är Tjolöholms slott och jag har varit här många gånger men jag har bara besökt slottet och trädgården. När jag nu läste en broschyr upptäckte jag att det finns så mycket mer som är outforskat för mig. Alla dessa gångstigar som går i alla riktningar runt slottet. Så spännande!!!




De olika stigarna i Slottsskogen och Riddaråsen har fått namn efter sagofigurer som finns skulpterade i slottet. Fabeldjuren återfinns dessutom någonstans längst varje stig. Frågan är om man kan upptäcka fabeldjuren.

Vi bestämde oss för att ta stigen som heter
Den kloka ugglans havspromenad. Den börjar vid Slottsbutiken och går  till att börja med genom skogen. Vi kom fram till Grindstugan som är en sagolik korsvirkesstuga vackert belägen vid slottets huvudgrindar. Huset är inrett i engelsk cottagestil med vackra jugendmöbler och textilier av William Morris. Stugan går att hyra och har utsikt över hav och strandängar.

"Ett slotts grindstuga bör icke vara en stuga vid en grind vilken som helst vid en väg vilken som helst", skrev arkitekten Lars israel Wahlman 1903.







Vandringen fortsatte genom blomstrande strandängar och det var så vackert med det solglittrande havet i blickfånget. Stigen fortsatte upp på klipporna och vi kom till de vindpiskade trädens portal. Här böjer sig ek, rönn och tall för havsvindarna och bildar en växtportal över stigen. Denna skogstyp med krokiga och kortvuxna träd kallas krattskog. Det var så magiskt att jag har svårt att finna ord för känslan. 













Lite växter och bär mitt bland alla vindpiskade träd. Kan den rosa blomman vara en vildorkidé av något slag? Jag var inne på jungfru Marias nycklar men har ingen aning. Ett liggande spindelnät såg lite otäckt ut och jag är glad att spindeln inte visade sig. Kan det vara en skogsande som jag tyckte mig se i nätet som bor där? ;)



Stigarna på Tjolöholmshalvön anlades runt sekelskiftet 1900. Det berättas att Blanche Dickson, som lät bygga Tjolöholms Slott, fick så många smycken av sin make James Fredrik att hon bad att få pengar istället. Pengarna använde hon till att anlägga de milslånga promenadvägarna och skogsstigarna som finns över hela egendomen. Varhelst det är brant finns det trappor byggda i sten, vilket gör det lätt att gå även i kuperad terräng. 





Vi blev länge sittande på klipporna och njöt av lugnet och vågornas kluckande mot stranden. Tankarna kommer och går om de människor som levt sina liv här. Beger oss hemåt efter en härlig dag och med den sköna känslan av hur värdefull naturen är för oss människor.  Något som även Blanche Dickson hade tagit till sig och gjort möjligt för oss att ta del av så här 100 år senare. Naturromantik när den är som bäst. 








Tjolöholms Slott



Ännu ett slottsbesök denna vecka. Jag dras till dessa historiska byggnadsverk som berättar om en tid som varit. Så fint att de finns kvar och att vi kan fortsätta beundra och förundras över byggnationerna och trädgårdarna. Tjolöholms Slott ligger naturskönt vid Kungsbackafjorden. 




"Tjolöholms Slott är Sveriges främsta Arts and Craftsanläggning. Slottet byggdes 1898-1904 och är en spännande blandning av engelskt 1500-tal, jugend och dåtidens mest moderna innovationer. Runt slottet ligger den hårt tuktade trädgården som sakta övergår i en fritt formad, engelsk park. Egendomen ligger på en egen halvö med promenadstigar bland ekskogar och strandängar. Unikt för Tjolöholm att hela godset byggdes som ett idealsamhälle. Innanför slottsgrindarna finns förutom huvudbyggnaden även Allmogebyn med de forna arbetarbostäderna och Slottskyrkan. Allmogebyn är ett exempel på förra sekelskiftes nationalromantik och några av husen har restaurerats till sitt ursprungliga skick och hyrs ut som hotell- och semesterboende." Jag tycker att det liknar ett slumrande Törnrosa slott.










Den ståtliga växten med vita och lila blommor tror jag hör till akantusväxter men är inte säker om det kan vara en taggakantus?





Jag har så undrat vad denna vackra blåa blomma heter men så såg jag den hos en bloggvän och nu vet jag att det är en praktmartorn. 












Tistlar och rosor är lika vackra men på olika sätt …











Vildhästar av konstnären Per Josephson ger en illusion om hästar på bete.




Avslutade med picknick på stranden och badtemperaturen var helt ok för ett dopp ...




Bland slott herresäten ...

Bland kullar och lummiga skogar, mellan Rådasjön och Stensjön ligger Gunnebo Slott & Trädgårdar. En av mina favoritplatser i närområdet och en av Sveriges främsta 1700-talsanläggningar. Här kan jag strosa omkring i timmar och intrycken är många. Spännande se den stora köksträdgården där växter av alla de slag samsas i en skön symbios. Älskar att besöka den lilla presentaffären och när man blir hungrig slå sig ner på Kaffehus & Krog för en god lunch eller fika. 

Om man istället känner för att äta ute i naturen kan man hämta en korg med råvaror, matlagningsutrustning och recept komponerade av Gunnebos kockar till ett pris på 150 kr/pers. Det ingår i satsningen The Edible Country genom Turistrådet och Visit Sweden. 13 bord är utplacerade i Sveriges avlånga land och ett står i en vacker ekdunge I Gunnebos kulturreservat. Spännande initiativ.

Här finns en välbesökt sommarteater som har blivit en kär tradition för många och i år visas Den osalige.

Bilderna har jag tagit med min alldeles sprillande nya mobil som är en Huawei P30 Pro.











Så mäktigt vandra genom det vackra treillaget där de klippta lindarna med tiden kommer att bilda en lövsal. Treillaget är en länk mellan natur och arkitektur och var vanliga under 1500 - 1800 talet. 























Humlestören är ett dekorativt inslag liksom den grönskande inramningen vid dörren.








Vi avslutade med en skön vandring efter skogsstigarna och jag kom att tänka på Barbro Hörbergs fina låt "med ögon känsliga för grönt" … 





Vid hagen stannade vi till hos de gulliga hästarna och sen begav vi oss hemåt tacksamma för ännu en rolig dag.



Nytt smultronställe - Varberg

Engelska parken i Varberg är en vacker liten oas. Vackra blommor och majestätiska träd. Ett litet vattendrag rinner genom parken och bildar en vattenspegel i allt det gröna. Spännande skulpturgrupp Stilla rörelse av Maria Miesenberger i aluminium. Det är fyra figurer som ska föreställa pojkflickor i yngre tonåren som förhåller sig till parken och sig själva på sina egna sätt. En figur klättrar upp på sin pelare, en annan har hoppat ner, en står beredd att hoppa ner och den fjärde har klättrat upp i ett av de gamla träden för att titta på utsikten. Mönstret har konstnären tagit ifrån näthinnan, ett rutmönster som också återfinns i löv och på andra sätt i naturen. 










I bakgrunden statyn På kyrkstigen av Erik Nilsson.


Första kvällen tog vi en promenad ner till Kallbadhuset. Det var lika vackert som jag föreställd mig. Fyndig text; "Nu är havet färdigt. Stort, plaskigt och blått."










Spirande snäcka i kopparplåt av Walter Bengtsson nere i hamnen.


Dagen därpå vandrade vi längst havet på den välbesökta strandpromenaden. Skön vila på klipporna i meditativa tankar om allt och inget. Plötsligt kom två ridande poliser förbi, en välkommen syn för en gammal hästtjej.











Varberg har en mysig småstadskänsla med äldre bebyggelse och prunknande rosor.





Blomsterprakt i Socitetsparken.





Vid strandpromenaden växte många vildblommor som jag är extra svag för. Tycker de är så vackera i all sin enkelhet ...








Vi bodde alldeles vid torget som var en fin mötesplats med restauranger, underhållning och utomhusfilm. I centrum fanns flera intressanta statyer som Maj av Emil Näsvall och Vattenbäraren av Knutte Wester.





Skulpturgruppen gjuten i brons och består av tre delar, i en av dem finns möjlighet att hämta dricksvatten under sommaren.

Avslutar med denna roliga målning på ett plåtskåp. Önskar er alla en fin fortsättning på sommaren. 






En lugn oas ...


Pigg och utvilad är jag tillbaka efter minisemestern. Vi åkte tåg till Varberg och det tog bara 30 minuter. När vi planerade resan googlade jag runt och föll för Brygghuset Bed & Kitchen. Så glad att vi följde magkänslan och hamnade i ett litet paradis mitt i centrum. 



Här bodde vi i den mysiga lägenheten Brygghuset 2 som syns på panoramabilden längst till vänster. Så skönt boende med bara två lägenheter och en innergård med en helt underbar trädgård. Många ställen att slå sig ner och bara vara. Kvällarna avslutades i det mysiga orangeriet med tända ljus, lite bubbel och jordgubbar, allt medans mörkret sänker sig. Så skönt och rofyllt att gå till sängs efter småprat om dagens upplevelser och planering för morgondagen.






Har nog aldrig bott så fint tidigare. Gårdshuset som en gång inrymt kor och höns är nu renoverat med känsla och stilsäker design. Lägenheten var helt i min smak. Jag älskar vitt och svart i heminredning och här var allt så genomtänkt. Här finns golvvärme, AC, TV och fritt Wifi. Fri parkering i närheten och det finns cyklar att hyra. Man kan beställa frukost och jag ångrar att vi inte tog den för när jag läste om allt gott vattnades det i munnen. Men nästa gång ...

Med mitt stora intresse för hus och dess historia blev det en glad överraskning när jag upptäckte att det fanns en bilderbok som berättade gårdens intressanta historia med anor från 1860-talet.






Den upplyst trädgården var magisk och jag hade lite svårt att gå och lägga mig i den ljumma sommarnatten. Men sköna Carpe Diem sängar och ljuden av fåglar och staden som gick till vila vaggade mig snart till ro.
















En spännande dörr som väcker min nyfikenhet. Vad finns det på andra sidan? 





Jag får en skön känsla av Söderkåkar här på innergården. Allt är så genuint och avkopplande och hängmattan är som gjord för lata semesterdagar. Det porlande vattnet i fontänen har en meditativ verkan.





Det är precis så här jag vill att min semester ska vara och att sen komma hem utvilad och full av intryck som får min energi att flöda. Jag tackar den trevliga värdinnan Annika för underbara dagar i er vackra idyll och önskar er en fortsatt fin sommar. Vi kommer snart igen och jag kan varmt rekommendera Brygghuset Bed & Kitchen om ni har vägarna förbi Varberg. Ni kan boka på www.brygghusetvarberg.se

Jag återkommer snart med mer bilder från härliga Varberg.






Historiens vingslag ...



På med sköna skor och promenerade till ett av mina favoritställen. Mölndals Kvarnby där man känner att man går på historisk mark och forsen dånar på samma sätt idag som den gjorde när man malde säd på medeltiden. Gamla industribyggnader inramar den skummande forsen. Så vackert på kvällen när fallen är upplysta och man kan se vattnet kasta sig ner mellan de höga, mörka fabriksväggarna. Fallhöjden är 48 meter. Den första bilden togs i fjol eftersom det inte fanns några blommor nu och flera vägskyltar var slängda i vattnet. Inte så snyggt :( Bilden i mörker togs 2017.










Den här platsen är själva ursprunget till Mölndal stad. Från medeltiden och framåt utnyttjades vattnets kraft till att driva kvarnar. Längre fram utvecklads ett industrisamhälle med papperstillverkning, textilindustri och oljeslageri.













Här finns så mycket att se men idag nöjde vi oss med ett besök på museet. I Öppna magasinet blandas vardagsprylar med foton, berättelser och tankeväckande frågeställningar. Föremålen berättar om människors vardagsliv och arbete under 1900-talet. Jag blir nostalgisk och föremålen väcker många minnen från barndomen och framåt. Bra minnesträning för äldre är att se saker de minns och Öppna magasinet är en riktig guldgruva. 












Nu pågår en utställning om cyklar från höghjuling till landsvägsracer. Det ser man även i Mölndals rondeller som har färgglada cyklar i alla modeller. Cyklar överallt även på museets fönster.




"Att cykla är att färdas med måttlig fart.
Att cykla är att låta barnet inom oss leva.
Att cykla är att inte i onödan tära
på jordens knappa tillgångar.
Att cykla är därför nödvändigt." 
Cykelfilosof Eric Sandström











På toaletten finns denna spännande dörr där man kika in i snickarverkstan. 



"Under 1700-talet började hantverksskickliga bönder i Lindome snickra möbler som en bisyssla till Jordbruket. De specialiserade sig på att tillverka stolar efter moderiktiga förlagor. Arbetet utfördes under enkla förhållanden ute på gårdarna och möblerna såldes till förmögna kunder i Göteborg. Med tiden spreds böndernas hantverk över Sverige och ut i Europa. Fram till 1900-talets mitt var Lindome ett betydande centrum för möbeltillverkning."



I utställningen "Lyx från Lindome" visas den unika samlingen av stolar och möbler. Här kan man besöka verkstaden, känna på materialen och inspireras av stolar klädda i moderna tyger.












Graffitti kan vara fint på rätt plats. På hemvägen upptäckte vi ett annat vackert kvinnoporträtt på en husfasad. Längst ner stod namnet Niamh Chinn Oir som jag känner igen från den irländska mytologin. Men kan det här vara namnet på konstnären? 





Bilderna är tagna med mobilen och källa är; https://www.molndal.se 



Öland i mitt hjärta ...


Jag har många smultronställen men ett som för alltid tagit en stor plats i mitt hjärta är vackra Öland. Det är något alldeles speciellt med öar som jag inte riktigt kan förklara men som jag älskar. Två somrar har jag tillsammans med min syster och hennes underbara barnbarn varit på Öland. Jag är som en bonusmormor till dem och har så uppskattat våra semestrar tillsammans. Vi har bott i ett härligt hus alldeles vid Ölands djurpark ett år och i en mysig stuga på Böda sand det andra. 











Det finns så mycket att se och uppleva här. Finns något för alla både för barnen och för oss. Jag kände en sån frihet och kunde till fullo njuta av naturen, havet och stranden. Barnen som var i den åldern när de såg ett äventyr i allt hade så roligt och det är underbart att bara följa dem. Dagarna kändes oändliga och alla vardagsbekymmer var långt borta.
Många vägar att vandra och vi tog alla på en och samma dag. Den kvällen somnade vi ovaggade. 





Trollskogen gjorde verkligen rätt för namnet. Vid ingången stod Trolleken som med sina fantasieggande former gör skäl för namnet. Den är troligen omkring 900 år gammal. Att den inte har blivit större beror på att här på udden är jordtäcket så tunt att träden inte kan växa så snabbt. 

Eken står ganska nära stranden. förr i tiden när hela nordöstra udden betades av djur var landskapet mera öppet. Då kunde man se eken från havet och kanske användes den som sjömärke. 

Kanske bra att det på informationsskylten står;

"Trolleken är själv en levande varelse som är tacksam för att inte bli trampad av klättrande barn. Den ska ju hålla i många år än."







Vi gick längs stranden och där hittade vi vraket av skonaren Swiks från Åland som en vinternatt år 1926 i dåligt väder rände upp på en sandbank utanför kusten. Besättningen på sju man lyckades ta sig i land med livbåten. Fartyget låg länge kvar på revet men kastades iland vid en storm 1954. Swiks är bara en av många fartyg som strandat på norra Öland. Besökare uppmanas att vara rädd om vraket och låta vrakdelarna ligga kvar. Tror inte att spindeln som byggt sitt nät i vraket gör någon skada.











En dag åkte vi till Ölands södra udde för att titta på fyren Långe Jan men tyvärr var det stängt just den dagen men vi njöt av den vackra naturen och träffade på vänliga kor. På vägen tillbaka stannade vi vid ett mysigt värdshus och åt en god middag så vi var nöjda med den utflykten.














Vädret var soligt och varmt men en kväll blev det åskväder med mörka moln och lite blixt och dunder. Vi var ute och vandrade på stranden när plötsligt ovädret slog till och vi fick skynda oss hem.





Stranden med klippor och stenrösen var vår favoritplats och många kvällar avslutade vi med picknick och lekar. En underbar plats som jag gärna åker tillbaka så snart jag kan …




















Botaniska trädgården ...


Det kanske är lite ovanligt att försöka skildra vårtecknen i Botaniska i svartvitt men jag tycker det är så mycket gråbruna nyanser i naturen som bara blir murrigt på bilderna. Jag är mest ute efter vårblommornas färger och som den amatör jag är lekte jag lite med en app,  Supersplash Pro. 

En härlig oas för avkoppling och skönhetsintryck. Så här i början som sagt inte så mycket färger men så rofyllt att bara strosa omkring och upptäcka små vårprimörer. Sköna sittplatser för stilla kontemplation och när magen säger till finns Gardencafé AnyDay som idag bjöd på en fantastisk god kummel med ungsbakade rotfrukter och en supergod sås. För mig är maten eller fikat halva nöjet på såna här utflykter. Det ska va gott att leva …






En av mina favoriter stor backsippa 




En död ekjätte har blivit konst, s. k. ”Land Art”. ”HAVEN – a safe place” av Stuart Ian Frost. Eken är redan död och får stå kvar så länge den inte utgör någon fara. Tack vare Frost har den fått nytt liv.















Tiden rusar iväg och vi är snart inne i April. En underbar tid väntar och jag önskar att den inte går så fort. Vill bara ha kvar våren lite längre. Det enda sättet att lyckas med det är nog att leva i nuet så gott det går och vara tacksam för varje dag. Vare sig de är gråa eller har lite skimmer. Ha en riktigt fin fortsättning på helgen mina vänner.



Stenstugan i utmarken ...




Under en av våra hundpromender förra året kom vi fram till en spännande plats med rester av en stenstuga. Dagen var grå och det låg ett gammeldags skimmer över den öde boningen. Jag får alltid en vemodig känsla av öde hus och på samma gång väcks min nyfikenhet. Den här platsen är i närheten av Onsala i Halland och jag har läst mig till informationen om stenstugorna i trakten. Som jag önskar att väggarna kunde tala och berätta historien om de människor som levde här. De människorna som bodde så här var de allra fattigaste och att man i det längsta sökte undgå förnedringen att säljas som fattighjon på auktion. Det är denna mänskliga stolthet och kamp på liv och död som de här övergivna boplatserna berättar om.

Många backstugor eller stenstugor har funnits i Onsala. Oftast låg de längre in bland bergen eller närmare sjön än andra hus och gårdar därför att marken ansågs vara mindre värd. Där kunde de som inte hade råd att köpa sig jord få bygga sig en stuga på böndernas utmarker. Som betalning fick ägaren till marken hjälp att uträtta en del arbete på bestämda dagar av året. 

Väggarna byggdes av sten och taket ofta av brädor som var upphittade på stranden som vrakgods. Ovanpå lades torv eller tång. Stugan bestod mestadels av ett rum med en öppen härd för att laga mat på och få värme av. Vanligt att golvet var ett trampat jordgolv med trasmattor på. Om stugorna byggdes väl och ej alltför små kunde de vara riktigt trevliga med sina djupa fönsternischer.


















Under midsommarhelgen besökte jag öde stugan igen och det var magiskt. Den skira grönskan som så vackert inramade stugresterna. Det blev liksom ett med varandra och gjorde det svårt att urskilja stugan. Resliga ormbunkar växte i massor även på den lilla stugans tak. 

Harry Martinssons dikt "Multnande stuga" beskriver det så fint;

De vita hundlokorna med sitt skira blomflor
blev ödestugans sista gardiner.
Det ryggbrutna taket har fallit in i huset.
Stigen är bara ett band av gräsmark
där ingen längre kommer.
Men enbusken och stenen har flyttat 
närmare varandra.
De ska gifta sig om hundra år.
















Det finns många historier om människor som bodde i stenstugorna i boken Onsala utgiven av Onsala Hembygdsgille. Men inget som jag kunde knyta till just denna stuga. Om det är någon som vet mer är jag tacksam om ni hör av er med en kommentar.



Fjärås Bräcka i vinterskrud ...






Ett av mina favoritställen är Fjärås Bräcka inte långt från Kungsbacka i Halland. Underbart ställe med fina promenadvägar i backig terräng. Hit kommer jag gärna under hela året, alla årstider har sin tjusning. Som nu när vi fått lite snö som lyser upp i januari mörkret. 

Det ger mig sån sinnesro att vandra i naturen som här bjuder på så många skiftande intryck. Stora träd, övergivna betesmarker där hästar och andra djur brukar gå under sommaren och sjön Lygnern där vågorna rullar in mot den snötäckta sandstranden. Vindpinade träd vid den gamla kolerakyrkogården. Ljuset är speciellt nu och himlen är oändlig ...

Stannar till på café Bräckan för gott fika eller en värmande soppa. 

Ett tidigare inlägg om platsen från i somras finns här.








 


Solfönster




Solfönster på de gamla husväggarna i Kvarnbyn, Mölndal. 



Taggat med: 

, , ,

Fifty shades of grey ...



Julpromenad vid Rådasjön en dag när vita dimmor sveper in och lägger sig över landskapet. Här kan man verkligen tala om alla nyanser av grått som ger ett magiskt skimmer. Jag älskar den här platsen för stillheten och den ro jag känner när jag kommer hit …

God fortsättning på det nya året som jag hoppas blir lyckosamt för oss alla.














Äldre inlägg