Nu är vi inne i december, en månad som jag tycker mycket om. Mina barndomsminnen väcks till liv och jag tänker med glädje och saknad tillbaka på familjejularna förr. Jag växte upp i en mindre by i norrland med gnistrande snövidder och norrsken. Ofta kallt under långa perioder men det fanns också så mycket trygghet och värme. En sprakande brasa i kakelugnen, dofterna från mammas kakbak, spänningen med julklapparna som gömdes i ett speciellt skåp och sparkåkning på skaren med kompisarna. Vi gjorde snöänglar och tittade förundrade upp på den stjärnbeströdda himlen. 

Nu bor jag på Västkusten och jularna är fortfarande underbara men på ett annat sätt. Vi har sällan snö på julaftonen och stjärnhimlen ser jag inte så ofta. Bakar inte så mycket men pyntar och njuter lika mycket ändå. Julbordet är nedbantat och jag passar på att hänge mig åt delikatesser som Kalix rom och lutfisk. Familjetid är det jag uppskattar allra mest och julens största gåva. Inga måsten som bara stressar utan vi träffas när alla vill och kan. Tror många tar på sig offerkoftan och förväntar sig att man måste träffas just på julaftonen och det tar bort mycket av den sanna julglädjen. 

December började med sol och varmgrader. Skönt väder för skogspromenader och fantastiska vyer när solen går ner i ett rosa skimmer och sakta sänker sig mörkret över ännu en dag.

Varma västkustkramar