Om





Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.

Tack för att du tittade in hos mig!















Bloggar jag följer; 

Annechristine´s blogg
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Dagny Carlsson
Daniel Mendoza
Gunwahs blogg 
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Ponnymyran
Tove Olberg
Zelda16


Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto


besöksräknare 










Follow on Bloglovin



























































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2020












                                                      



 



                                              



















































 

Regnet skapar vattenmagi ...

 
Regnet har öst ner och trots att jag är ganska så less på detta väder har jag upptäckt att det har skapat en sorts magi i naturen. Skogstjärnen som är fylld till bredden speglar den förföriskt blåa himlen i allt det gråa. Den lilla bäcken som oftast är en liten rännil, knappt märkbar, har plötsligt förvandlats till ett litet minivattenfall. Även det tristaste diket omvandlas till en skogsspegel. 

   











Naturen bjuder på en gråskala i den här tidiga vårtimmen men det finns små färgklickar här och där som gör bilden intressant. Den blåa himlen och de mossbelupna gamla stengärsgårdarna i min trollskog.


 
 




Det är bara en tidsfråga nu innan våren slår ut och det går fortare än någonsin. Naturens vila är över för denna gång och snart grönskar det och allt det gråa är ett minne blott.


 Ha en fin fortsättning & kramen

Tulpantider ...

 

Januari har varit en grå och regnig månad så här långt. Vi har haft varmare än normalt och jag läste att pollensäsongen har startat i smyg. Buskarna har fått knoppar som börjar slå ut och fåglarna kvittrar som när det är vår. Det känns lite tidigt så undrar hur det påverkar växterna som börjar slå ut om kylan kommer? 

En tröst i allt det gråa är de vackra tulpanerna som nu finns i affärerna. Jag köpte röda till jul och nu finns de i regnbågens alla färger. Finns det något ljuvligare än dessa krispiga små underverk som förgyller vardagen. Nu är de njutbara i buketter och till våren och sommaren lika vackra i rabatten.  Som de här resliga tulpanerna som växte i Mölndals centrum.



Botaniska Trädgården är en magisk plats som jag ofta besöker. Där fotade jag stenurnan med lila tulpaner och de färgglada oranga i en installation för många år sedan.

 
 




Namnet Stallbacken knyter an till gångna tider i Botaniska Trädgården. Byggnaden var förr ett stall där de nordsvenska trotjänarna Herkules, Fingal och Balder mumsade sin havre när de inte släpade kärror med växter, jord och sten genom trädgården. Ända in på 1960-talet användes hästar i trädgården.

Här på stallbacken växer en stor del av John Candows samling av dagliljor som donerades till Botaniska Trädgården efter hans bortgång. Tillsammans med liljorna växer även tulpaner och andra knölväxter i de frodiga rabatterna.














Nu blir dagarna ljusare och det är skönt att drömma om den ljuvliga tid som bara är månader bort. När jag tittar på sommarbilder kan jag nästan känna känslan av att åter vandra på mina smultronställestigar igen.


Vårdrömskramar!

Januarikvällens ljus ...





När det blånande januari mörkret faller över staden lyser ljusdekorationerna så vackert i träden.

God fortsättning





Taggat med: 

, ,

Gott Nytt År - 2020




I nyårskvällens mörka prakt försluts en del av livet.
Och gjort blir gjort och sagt blir sagt vårt blad blir färdigskrivet.

Då, i en svindlande minut hörs vett och sanning tala
och våra drömmar saknar slut
och vi blir fullt normala.

Mats Holmberg


Gott Slut & Gott Nytt År!


Fjärde advent


Här på västkusten har regnet öst ner under veckan, ingen snö i sikte än. Mörkret omfamnar oss och i många fönster lyser stjärnorna och ger hopp i  decemberkvällen. 





På väg till eftermiddagspasset på biblioteket passerar jag Kungsbackaån som nästan svämmar över efter allt regnande. Bryggan är tom och ödslig och det är blött och dimmigt.


Lite längre fram sprakar det av färger i de julpyntade träden. Trots regnet känner jag en spirande julkänsla när jag vandrar vidare. Den känslan förstärks när jag inne på biblioteket möts av den fina pepparkakshusutställningen. Jag tycker att den här kokboken är så fin och jag fattar inte hur man kan göra så otroliga alster av pepparkaksdeg. 








Hemma igen njuter jag av mina favoritblommor så här i juletid och avslutar kvällen med te och en engelsk serie. 









Kram & god natt

Varbergs Stadshotell & Asia Spa




Mitt födelsedagsfirande fortsatte i helgen med en resa till Asia Spa i Varberg. Älskar såna presenter och trevligt sällskap hade jag också, min syster, hennes dotter och barnbarnet. Första gången jag besöker Varbergs stadshotell som ligger vid torget som är ett av Sveriges största och där det är marknad två gånger i veckan året runt.  Det första intrycket var välkomnande miljö med varma färger. Stämningsfylld sekelskiftesatmosfär blandats med tusenåriga influenser från österlandet.

Varbergs stadshotell är i dag den enda verksamheten som funnits sedan huset invigdes 1902. Ursprungligen fanns Bergqvist charkuteriaffär, Wetterlunds Manufaktur, Postkontor, Ivar Johansson herrfrisering och fröknarna Hertzbergs modeaffär, samt Kindvalls bokhandel och boktryckeri, Spritbolaget och så hotellet. Svindlande tanke så mycket som har utspelat sig under ett och samma tak.

Under hösten 2001 invigdes Asia Spa men eftersom det enligt Japansk tradition råder totalt foto- och mobilförbud har jag inga bilder. En lugn och rogivande atmosfär med lågmälda samtal och tid för kontemplation. Blir du nyfiken och vill veta mer gå in på Asia Spas hemsida och kolla även min systers blogg
Vardagsglitter









Invändigt är det rikligt utsmyckade trapphuset med drag av nyrenässans och jugend bevarat. I trapphuset finns stora fönster med dekorationsglas utsmyckat med stiliserat mönster av växter och vatten. Även Varbergs vapen med getabocken, tornet och trädet och länsvapnet med sitt lejon ser man i de små fönstren längst upp. Magiskt vackert med en doft av den fina världen.




 








Vi valde rummen Boutique Garden som är belägna på olika våningsplan med utsikt mot takträdgården. Rummen fanns i tre olika färger - vitt, beige och lila. Här möts charmigt sekelskifte och modern komfort. Mycket vacker konst och mysiga sittplatser i anslutning till rummen. Trots det november gråa kan jag tänka mig takträdgården i all sin prakt under sommarmånaderna med sina buddhafigurer och växter. Efter en avslappnande dag i spaet och en god trerätters middag är det skönt att krypa ner i den sköna sängen och sova gott.





















Ha en skön söndag  & varm kram


Ljudet av fallande löv ...



På min promenad stannade jag upp när jag hörde främmande ljud i min skog. Först kunde jag inte förstå vad de kom ifrån men när jag stod där alldeles stilla under de höga träden såg jag löv som sakta, väldigt sakta singlade ner mot marken. Jag har aldrig hört detta tidigare det var nästan som glas som klirrade sprött. Det var magiskt vackert och som sagt något jag aldrig upplevt förut. Det gav min vandring en extra dimension som fick min själ att må gott. Höstens melodi ...




Naturen bjuder på hela färgpaletten och marken täcks mer och mer av löv. Jag kom att tänka på en höstdikt som vi läste i småskolan. Elsa Beskows fina Höstvisa.


Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fälla nu bladen till marken:
"Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och så tätt,
vi väver ett täcke åt marken."

Varma höstkramar🍂








Mölndalsfallen


Kvarnbyn och Mölndalsfallen är hjärtat i det gamla Mölndal och själva ursprunget till Möndals stad. Här dånar forsen på samma sätt idag som den gjorde när man malde säd på medeltiden. Fallhöjden är 48 meter. Kvarnverksamheten pågick fram till 1940-talet, då den sista kvarnen lades ner. Den enda bevarade kvarnen, uppförd 1858, ligger vid Götaforsliden. 

Längre fram utvecklades ett industrisamhälle med pappers tillverkning, textilindustri och oljeslageri. Gamla industribyggnader bildar fond till det skummande vattnet. Från mitten av 1800-talet började arbetarbostäder att byggas på bergssluttningarna kring forsen. Här finns även ännu äldre bebyggelse, i form av de gårdar som kvarnägarna lät uppföra.


"ENTER Mölndal - Kvarnbyn" är en webbaserad berättelse och tur i kvarnbyn. Vandringen börjar i den lilla parken med två bänkar och en gammal lyktstolpe nära forsebron, vid korsningen Götaforsliden - Norra Forsåkersgatan. Öppna din webbläsare där och starta upplevelsen på entermolndal.se.






På kvällen är fallen upplysta och man kan se vattnet kasta sig ner mellan de höga, mörka historiska fabriksväggarna. Upplevelsen är magisk och stannar kvar i mitt sinne hela vägen hem.

Ha en fortsatt fin höst 



Ljungen blommar ...


Hösten är här med storm och regn. Det börjar bli dags att ta farväl av sommaren för denna gång. Lite vemodigt men samtidigt lite nytändande. 

Naturen är som en gigantisk konsthall där tavlorna går i varma vibrerande färger. Blodapelsinrött, apelsinskalsorange, citrongult och hela skalan till ebenholtssvart. 

Jag älskar våra årstider och hösten är magisk. För mig en tid för eftertanke och reflektion. 



Nu blommar ljungen igen på hedarna vid havet efter förra årets torka. Den vackra rödvioletta färgen mot de karga hällmarkerna.

”Ljung, även kallad höstljung, är en starkt förgrenad dvärgbuske. Den är den enda arten Calluna och är en av de vanligaste och individrikaste arterna i Norden. Ljungplantan kan bli upp till omkring 25 år gammal och man har iakttagit mer än 50-årig ljung.”

Ljung är Västergötlands landskapsblomma.


Ha en fortsatt fin höst. Kram/Eva


                           

Äskhult - 1700-talsbyn




En strålande vacker dag funderade vi vart vi skulle bege oss och då kom vi på Äskhult som vi länge hade pratat om. Det blev en fantastisk dag och vi har hittat ett nytt smultronställe. Denna välbevarade 1700-talsby  består av fyra gårdar som alla är vackert grånade. Vi kan tacka Nils Brogren, en brinnande hembygdsentusiast som varit med om att bära den nordhalländska bygdekulturen vidare genom fem decennier och mer än någon annan medverkat till att den unika 1700-talsbyn Äskhult blivit bevarad.

Allt tyder på att här har bott människors i flera tusen år. Fynd har gjorts av boplatser som kan vara ända från bronsåldern.

"Byn Äskhult är unik i sitt slag genom att den ålderdomliga bebyggelsen aldrig flyttades ut från bykärnan i samband med 1800-talets skifte. Den täta bebyggelsen runt bytorget har en tydlig 1700-talskaraktär vilken förstärks av omgivande landskap med allmogeåkrar, kålgårdar (köksträdgårdar) och hamlade träd. Husen är byggda av ekträ och furu med tak av halm, spån och tegel. Byn består av de fyra gårdarna Bengts, Derras, Jönsas och Göttas." 





Guiden Emilie i sin vackra allmogedress tog oss med på en tur bland gårdarna och berättade om byn och dess innevånare. Hon berättade med sån inlevelse att det var jättespännande höra om alla dessa människoöden och berättelser som rymde både glädje och sorg. Tack för en fantastisk guidning 😊





Den första gården man ser på väg upp till byn är Bengts gård som är uppkallad efter Bengt Pehrsson, som var riksdagsman i början av 1800-talet. Det nuvarande boningshuset är det yngsta byggnaden i byn och byggdes 1850 av Bengt Pehrssons sex sonsöner. Ladugården däremot, är från första delen av 1600-talet och troligtvis byns äldsta byggnad. Under sommaren är här kaffestuga med servering och slöjdförsäljning. Härlig vila med kaffe och god macka i skuggan under ett träd. 











Vi följde en vandringsstig bakom Bengts gård med äppelträd och fallfrukt på marken. I hagen ovanför sjön betade de kraftiga belgiska hästarna fridfullt. 








Gården närmast Bengts kallas för Derras efter ordet grannens och har alltid haft det namnet. Johannes Svensson hette den man som flyttade hit 1820, när han gifte sig med dottern i huset. Han och sonen Anders var skickliga snickare, svarvare och målare. 1875 tog Anders söner Johannes och Olof över gården. Olof var träskomakare och hade fem barn och Johannes hade åtta barn. De bodde trångt och barnen fick sova under vävstolarna.

Gottfrid Pettersson var den siste boenden i Derras gård och han blev också byns siste innevånare när han gick bort 1964.








Jönsas gård består av ett boningshus och en ladugård. Gården har namn efter flera generationer Jöns-söner på 1600-1700-talen. Boningshuset brann ner 1953 så 1970 flyttades boningshuset från gården Timmerås i Förlanda hit.

Alla föremål är placerade enligt en bouppteckning från 1786 och visar hur vardagslivet kunde se ut.








Göttas gård är tidstypiskt kringbyggd och den bäst bevarade gården. Den består av boningshus, ladugård, stall och ”huggehus” som är en snickarverkstad och vedbod. Här finns också en mindre fruktträdgård. När Anders Persson från Gödatorp köpte gården 1755, fick den namnet Göttas.

De sista som bodde på gården var bröderna Albin och Aron som bodde där fram till 1945.








Så vackert inomhus med de gamla möblerna, vita gardiner, pelargoner i fönstret och i skålen på bordet ligger en påbörjad stickning. Det känns som om personen bara gått ut för att ta itu med gårdens sysslor för att sedan återvända till stickningen. Här hänger vackra tidstypiska linnekläder som tillverkades av linet.










I mullbänken växer medicinalväxter av alla de slag bland annat den kraftigt doftande libstickan, som enligt folktron skulle skydda folket i huset mot troll, ormar och annat skrömt. På skylten står det "Skydd mot ont" och det var precis så örterna användes på den här tiden och många av dem även idag. Vid husväggen står bikupan.




"Den övergripande visionen för Äskhult är att besökaren ska få en helhetsupplevelse av hur livet i en bondby kunde te sig i början av 1800-talet. Husen får kontinuerligt underhåll och istället för traktorer brukas markerna med hjälp av hästar. Traditionella lantraser som Linderödssvin och Åsbohöns ger under sommarhalvåret liv åt byn samtidigt som äldre lantsorter av korn, havre, råg och lin på nytt vajar för vinden på byns åkrar. Här blommar också gamla åkerogräs som klätt och blåklint - arter som nästan helt försvunnit i det moderna jordbrukslandskapet."










Vi blev kvar hela dagen och innan vi åkte hem gick vi ner till Svinsjön. Där blev vi sittande en lång stund och brisen svalkade skönt i värmen. 







Den söta katten som studerar oss hörde inte hemma här utan den valde bara att stanna kvar och jag förstår den, bättre plats för en katt kan jag inte tänka mig. Nu  är säsongen slut och det blir tomt i byn så det är nog bäst att kissen hittar hem innan kylan kommer.




"Du kan alltid promenera och strosa omkring i byn och i området även när husen är stängda. I Äskhult finns fyra historiska stigar av varierande längd. Längs stigarna finns ett antal stationer som berättar om historien och naturen på platsen. Det finns fina utsiktsplatser i mellersta och norra delen av kulturreservatet. Man får ut mest av vandringen om man har med sig häftet "Äskhults historiska stigar" som finns att köpa då Äskhults by håller öppet, men vid informationstavlan i Äskhult finns även enklare broschyrer som man kan plocka upp. I södra delen av reservatet, där Hallandsleden passerar, finns det ett vindskydd."

Förra helgen var det Bondens marknad men tyvärr kunde jag inte åka dit men nu ser jag fram emot att få uppleva en gammeldags jul i Äskhults by bland vättar och väsen.

Jag kan varmt rekommendera detta fantastiska utflyktsmål och jag lovar du blir inte besviken.


Jag har hämtat information dels från guidningen med Emilie, från boken Äskhult av Stig R Larsson, från Länsstyrelsens Hallands
hemsida och från Äskhults egen hemsida.

Ha en fortsatt fin höst 

Sommaren dröjer sig kvar ...


Jag förundras dagligen över naturens rikedom. På mina strövtåg upptäcker jag ständigt nya växter. Som de här som blommade i dikesrenen på min väg ner till havet.  

På strandängarna blommar vildkaprifolen och björnbären mognar från dag till dag.

Nere vid badviken upptäckte jag denna gamla skylt bland nyponbuskarna. 

Det är så lugnt och stilla nu när alla sommargäster har åkt hem. Jag njuter av tystnaden när jag vandrar ner till badbryggan och tar mig ett dopp. Den här tiden är den bästa när sommaren ännu är kvar innan den så småningom går över i sensommar. I helgen väntas sol och upp emot 25 grader. Jag kommer att ta till vara varje minut ...

 Ha en riktigt skön helg mina vänner. Sommarkram 😎

På nya stigar ...


Ett av mina smultronställen är Tjolöholms slott och jag har varit här många gånger men jag har bara besökt slottet och trädgården. När jag nu läste en broschyr upptäckte jag att det finns så mycket mer som är outforskat för mig. Alla dessa gångstigar som går i alla riktningar runt slottet. Så spännande!!!




De olika stigarna i Slottsskogen och Riddaråsen har fått namn efter sagofigurer som finns skulpterade i slottet. Fabeldjuren återfinns dessutom någonstans längst varje stig. Frågan är om man kan upptäcka fabeldjuren.

Vi bestämde oss för att ta stigen som heter
Den kloka ugglans havspromenad. Den börjar vid Slottsbutiken och går  till att börja med genom skogen. Vi kom fram till Grindstugan som är en sagolik korsvirkesstuga vackert belägen vid slottets huvudgrindar. Huset är inrett i engelsk cottagestil med vackra jugendmöbler och textilier av William Morris. Stugan går att hyra och har utsikt över hav och strandängar.

"Ett slotts grindstuga bör icke vara en stuga vid en grind vilken som helst vid en väg vilken som helst", skrev arkitekten Lars israel Wahlman 1903.







Vandringen fortsatte genom blomstrande strandängar och det var så vackert med det solglittrande havet i blickfånget. Stigen fortsatte upp på klipporna och vi kom till de vindpiskade trädens portal. Här böjer sig ek, rönn och tall för havsvindarna och bildar en växtportal över stigen. Denna skogstyp med krokiga och kortvuxna träd kallas krattskog. Det var så magiskt att jag har svårt att finna ord för känslan. 













Lite växter och bär mitt bland alla vindpiskade träd. Kan den rosa blomman vara en vildorkidé av något slag? Jag var inne på jungfru Marias nycklar men har ingen aning. Ett liggande spindelnät såg lite otäckt ut och jag är glad att spindeln inte visade sig. Kan det vara en skogsande som jag tyckte mig se i nätet som bor där? ;)



Stigarna på Tjolöholmshalvön anlades runt sekelskiftet 1900. Det berättas att Blanche Dickson, som lät bygga Tjolöholms Slott, fick så många smycken av sin make James Fredrik att hon bad att få pengar istället. Pengarna använde hon till att anlägga de milslånga promenadvägarna och skogsstigarna som finns över hela egendomen. Varhelst det är brant finns det trappor byggda i sten, vilket gör det lätt att gå även i kuperad terräng. 





Vi blev länge sittande på klipporna och njöt av lugnet och vågornas kluckande mot stranden. Tankarna kommer och går om de människor som levt sina liv här. Beger oss hemåt efter en härlig dag och med den sköna känslan av hur värdefull naturen är för oss människor.  Något som även Blanche Dickson hade tagit till sig och gjort möjligt för oss att ta del av så här 100 år senare. Naturromantik när den är som bäst. 








Oväntat besök ...

Den fantastiska sommaren fortsätter med sol och 30 grader. Nu vill man vara ute så mycket det bara går. I dag badade vi i Rådasjön och sen tog vi solstolarna och satte oss vid Mölndalsån. Så rofyllt och på avstånd hörde man barnskratt från badstranden. Plötsligt kom ett gäng tjattrande änder. De var så söta och inte alls rädda. Vi fick umgås med dem ett bra tag innan de drog ner till vattnet igen. 

Ha det så gott i värmeböljan alla ni som tittar in hos mig och njut så länge det varar.









Tjolöholms Slott



Ännu ett slottsbesök denna vecka. Jag dras till dessa historiska byggnadsverk som berättar om en tid som varit. Så fint att de finns kvar och att vi kan fortsätta beundra och förundras över byggnationerna och trädgårdarna. Tjolöholms Slott ligger naturskönt vid Kungsbackafjorden. 




"Tjolöholms Slott är Sveriges främsta Arts and Craftsanläggning. Slottet byggdes 1898-1904 och är en spännande blandning av engelskt 1500-tal, jugend och dåtidens mest moderna innovationer. Runt slottet ligger den hårt tuktade trädgården som sakta övergår i en fritt formad, engelsk park. Egendomen ligger på en egen halvö med promenadstigar bland ekskogar och strandängar. Unikt för Tjolöholm att hela godset byggdes som ett idealsamhälle. Innanför slottsgrindarna finns förutom huvudbyggnaden även Allmogebyn med de forna arbetarbostäderna och Slottskyrkan. Allmogebyn är ett exempel på förra sekelskiftes nationalromantik och några av husen har restaurerats till sitt ursprungliga skick och hyrs ut som hotell- och semesterboende." Jag tycker att det liknar ett slumrande Törnrosa slott.










Den ståtliga växten med vita och lila blommor tror jag hör till akantusväxter men är inte säker om det kan vara en taggakantus?





Jag har så undrat vad denna vackra blåa blomma heter men så såg jag den hos en bloggvän och nu vet jag att det är en praktmartorn. 












Tistlar och rosor är lika vackra men på olika sätt …











Vildhästar av konstnären Per Josephson ger en illusion om hästar på bete.




Avslutade med picknick på stranden och badtemperaturen var helt ok för ett dopp ...




Bland slott herresäten ...

Bland kullar och lummiga skogar, mellan Rådasjön och Stensjön ligger Gunnebo Slott & Trädgårdar. En av mina favoritplatser i närområdet och en av Sveriges främsta 1700-talsanläggningar. Här kan jag strosa omkring i timmar och intrycken är många. Spännande se den stora köksträdgården där växter av alla de slag samsas i en skön symbios. Älskar att besöka den lilla presentaffären och när man blir hungrig slå sig ner på Kaffehus & Krog för en god lunch eller fika. 

Om man istället känner för att äta ute i naturen kan man hämta en korg med råvaror, matlagningsutrustning och recept komponerade av Gunnebos kockar till ett pris på 150 kr/pers. Det ingår i satsningen The Edible Country genom Turistrådet och Visit Sweden. 13 bord är utplacerade i Sveriges avlånga land och ett står i en vacker ekdunge I Gunnebos kulturreservat. Spännande initiativ.

Här finns en välbesökt sommarteater som har blivit en kär tradition för många och i år visas Den osalige.

Bilderna har jag tagit med min alldeles sprillande nya mobil som är en Huawei P30 Pro.











Så mäktigt vandra genom det vackra treillaget där de klippta lindarna med tiden kommer att bilda en lövsal. Treillaget är en länk mellan natur och arkitektur och var vanliga under 1500 - 1800 talet. 























Humlestören är ett dekorativt inslag liksom den grönskande inramningen vid dörren.








Vi avslutade med en skön vandring efter skogsstigarna och jag kom att tänka på Barbro Hörbergs fina låt "med ögon känsliga för grönt" … 





Vid hagen stannade vi till hos de gulliga hästarna och sen begav vi oss hemåt tacksamma för ännu en rolig dag.



Äldre inlägg