Om





Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.
 


Tack för att du tittade in hos mig!

  

 











Bloggar jag följer; 

Annechristine´s blogg
Berglunds Botaniska bilder
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Dagny Carlsson
Gunwahs blogg
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Nillas Hälsa & Harmoni



Fotobloggar;


Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto



besöksräknare 










Follow on Bloglovin



 


























































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2020












                                                      



 



                                              



















































 

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön...


det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.



Den här diktstrofen av Gustaf Fröding speglar känslan jag får när jag står vid Stensjön i Mölndal och tittar ut över vattnet. Sakta glider en kanot förbi och delar den blanka vattenspegeln. Här finns många aktiviteter att välja på och kanotuthyrningen går på högvarv. Minigolf, bad och den fina grillstugan lockar säkert många nu när vi semestrar på hemmaplan. 


 


Naturen har klätt sig i sin finaste stass och inbjuder oss till fest. Jag är inte sen att anta inbjudan och vandrar runt Stensjöns stränder i timmar. Det är så vackert att det är svårt att greppa allt det sköna. Sätter oss på den gröna ängen och njuter av medhavd lunchkorg. Vi sitter kvar länge och vilar i den sköna sommarkänslan. Humlor som surrar och fågelsång i buskar och snår och jag tänker vilken lycka att få uppleva detta ännu en gång.



 

 


 



Jag skriver en dikt om en himmel nånstans
en himmel som fyllts utav stjärnornas glans.
Där finns även skogar och ängar som blommar
ingen kyla och snö blott en underbar sommar.
Stig Wikman



Jag blir kvar ända in på småtimmarna tills solen går ner och det sprider sig en magisk stämning vid sjön. Lugnet infinner sig och det tar jag med mig när jag sakta vandrar hemåt i natten.

Önskar er alla en underbar sommar och var rädda om er.

Sommarkram


En vänlig grönskas rika dräkt...


...har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.





Jag hör den här vackra sommarpsalmen i mitt inre när jag vandrar i naturen. Grönskan är så otroligt grön, blommor av alla de slag slår ut och fåglarna fyller rymden med sin hyllningssång. För mig är sommarängen som lyser i gult av alla smörblommor sinnebilden för sommaren. Allt är så intensivt nu och det går så fort. Vilken lycka att i dessa tider ha tillgång till naturen som fyller mitt hjärta med tacksamhet varje dag. 






























Hur vacker är inte en vitvissnad maskros i närbild som står redo att släppa ifrån sig sina fröställningar? Förstår att de som kämpar för att slippa dem i gräsmattan inte riktigt håller med mig.

Smultronen växer i stora mängder i dikeskanterna. Finns det något mer somrigt än ett smultronstrå?










Jag gjorde en liten avstickare till Halland i veckan. Havet glittrade så inbjudande så jag kunde inte motstå sommarens första bad. Nere vid havet växer strandtriften som ett rosa stråk på strandängarna och i klippskrevor. Det är en liten perenn som kan vara ganska oansenlig när den inte är i blom. På håll kan man lätt ta den för ett gräs av något slag. 

En ståtlig växt som jag tror kan höra till vänderotssläkten växer också här, kanske kan det vara en flädervänderot?













De späda granskotten går utmärkt att använda i mat och det finns massor av recept på nätet. Mandelmans grankottssirap, picklade granskott, granskottssaft, i sillinläggningar och mycket annat. En härlig smak som påminner om rosmarin och harsyra. Det är alltså en lite viltaktig smak med viss syra. 






Ystra ekorrar leker med varandra och råbocken betar lugnt obekymrade av oss. 










Jag brukar oftast avsluta mina promenader på en bänk under mitt härligt skuggande träd. Sittande i egna tankar och halvt mediterande såg jag något som pockade på min uppmärksamheten. En liten larv som hängde i en tråd och sakta vajade fram och tillbaka i vinden. Den var så söt där den klättrade i sakta mak upp till säkerheten på sitt blad. 


Håll er friska & kramen


 

Den blomstertid nu kommer...


... med lust och fägring stor. 


Vid det här laget har jag lärt mig varje meter i grannskapet under de dagliga promenaderna. Det skulle kunna vara ganska tråkigt om inte naturen bytte skepnad från dag till dag. Jag är ingen kännare av blommor och växter men vill gärna lära mig. Vissa känner jag igen men det finns många som jag inte är säker på. Det är så många okända buskar som blommar i skiraste vitt men häggen känner jag i alla fall igen. Ni får gärna berätta om ni vet vad blommorna heter. 













Maskros





Kan detta vara en fibbla av något slag?


Svalört 







 




Ha det så gott & kramen

Gammelskogen

 
Skogen ger mig så mycket i denna annorlunda tid. Att det är bra för hälsan att vistas i naturen är allmänt känt. Skogspromenader påverkar hälsan positivt och nu är det vetenskapligt bevisat att immunförsvaret stärks, och därmed minskar risken för sjukdomar som diabetes, depression och hjärt- och kärlsjukdomar. 

Jag visste inte att det finns så många olika skogar. Gammelskogen som är äldre än 120 - 140 år. Urskogen är en skog som aldrig har utsatts för mänsklig beröring som jordbruk och skogsbruk, annat än enstaka träd. Motsatsen är kulturskog. Ett mellanting är naturskog, skog som inte har utsatts för mänsklig verksamhet på 150 år. Källa: Wikipedia

Jag är så glad att jag har "min" skog i närområdet där jag bor. Det är så nära en  gammelskog man kan komma. Det är en riktig trollskog med gamla träd och mjuka mossmattor där himmelens vita stjärnor nu breder ut sig. En skog full av mystik, stillhet och spännande upptäckter. Jag följer stigen in i skogens dunkel och njuter av dofter och fågelsång.





Bland alla höga träd känner jag mig liten. Jag är den lilla pysslingen längst bort på stigen. 
















Jag älskar träd men tycker också att det är så vackert med fallna träd där det nya livet spirar. Att se alla årsringar och fantisera om de olika tidsperioderna. Tänk om ett gammalt träd kunde berätta om allt som tilldragit sig under dess lövkrona. 










 

"Då visste jag precis
varför mitt hjärtas pulsar slog
blott för sällsamhetens ro
i min egen trolska skog"
Stig Wikman


Ha det så gott & kramen

Historiens vingslag ...


I dessa tider av avskildhet är jag så tacksam över att jag har naturen så nära inpå. Det är en grön lunga som skänker ro när allt runt omkring är ett förvirrande kaos. Jag gör mina strövtåg här varje dag och upptäcker nya saker jag inte sett förr. Blev glad över denna hälsning från någon okänd som värmde mitt hjärta. Tack, du gjorde min dag lite bättre.



Stannade till vid den lilla tjärnen där vitsippan (Anemone nemorosa) har slagit ut och bildar en stjärnbeströdd bädd under träden. Även Svalörten (Ranculus ficaria) är vanligt förekommande här.













Jag svänger av efter en liten skogsstig och kommer fram till en plats där det på 1800-talet låg en gård som hette Peppared. Man kan se spåren efter gården genom terrassmuren, rester av husgrunder och genom att en del trädgårdsväxter som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea finns kvar.  Om man går upp för den lilla trappan i terrassmuren kommer man upp till den plats där bostadshusen låg. Inom området har funnits två gårdar. Den förste kände ägaren till den större gården är kommunister C P Millberg som ägde gården i mitten av 1800-talet. Bönderna i Fässberg och Eklanda klagade på att det var långt till prästbostaden då de hade något ärende dit. De hade ingen framgång med sina klagomål. Efter Millberg ägdes gården av bönder som drev jordbruk.

Varje år skar någon av bönderna som bodde här bort alla kvistar utom en från de spirande hasselbuskarna. Denna enda kvist växte sig då desto kraftigare. Genom att upprepa detta år efter år åstadkom bonden en lund av stora, höga träd med raka stammar. Dessa upptäcktes av några naturvårdare som trodde att de stött på en mycket sällsynt trädsort, hasselträd eller pelarhassel. Peppareds gårds hassellund hade ett stort bestånd av pelarhassel som naturminnesförklarades 1925. Dessvärre förbjöds bonden att fortsätta beskära skotten eftersom naturen skulle sköta sig själv. Resultatet av beslutet blev att de spirande hasselbuskarna kvävde snart pelarhasslarna, som dog, föll och förmultnade.  

År 1936 köptes gården av James Svensson. Han var inte lantbrukare, men drev gården i egen regi med anställd rättare. Jordbruksdriften lades ner i början på 1960-talet och ladugården hyrdes ut för industriändamål. 

Den mindre gården kan ha varit avstyckad från den större. I varje fall har vi uppgifter om ägarna från 1848. Beda Zackrisson och dottern Tekla flyttade från gården 1904 och bosatte sig i Kvarnbyn. Detta hus fick namnet "Peppar-Bedas". Denna gård såldes också till James Svensson 1936. Den sista lantbrukaren, Clas Johansson, bodde kvar på gården tills han avled 1948.

Mölndals stad köpte båda gårdarna 1967 och rev alla byggnader 1979 och 1982.

Här känner man historiens vingslag och tankarna går till de människor som bott och verkat här. Ser på trappen och önskar att man bara för en sekund kunde få se hur det såg ut då. Tänk att de hållit i samma räcke som jag gör nu, svindlande tanke. Varför lämnades inte husen kvar som bar på så mycket historia?







Det är flera stora träd som blommar så vackert. Kan det vara vildkörsbär (sötkörsbär, skogskörsbär)?







Strax söder om gårdsplatsen rinner en bäck. Över bäcken leder en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften i bäcken har använts till att driva kvarnar. På 1800-talet fanns här två vattenkvarnar för husbehov. Det finns en del lämningar vid bäcken som antagligen hörde till dessa kvarnar.











Stengärdsgårdarna närmast söder om bäcken finns med på kartor från 1700-talets slut. Den långa muren väster om stigen var gräns mellan utmarken där korna gick på bete och inägorna dvs trädgårdsland, åker och äng. Murarna nere i sydost kom troligen till under 1800-talet eller början av 1900-talet, kanske har de använts som kalvhagar. Gårdens åkrar låg öster om gårdsplatsen. Mellan åkrarna och utmarken i väster fanns hagmark med stora hasselbuskar. Från dem fick man nötter och de långa smala grenarna kunde användas till spön eller som staketslanor.

Källa: Mölndals Hembygdsförening


Glad fortsättning på påsken 💛



Regnet skapar vattenmagi ...

 
Regnet har öst ner och trots att jag är ganska så less på detta väder har jag upptäckt att det har skapat en sorts magi i naturen. Skogstjärnen som är fylld till bredden speglar den förföriskt blåa himlen i allt det gråa. Den lilla bäcken som oftast är en liten rännil, knappt märkbar, har plötsligt förvandlats till ett litet minivattenfall. Även det tristaste diket omvandlas till en skogsspegel. 

   











Naturen bjuder på en gråskala i den här tidiga vårtimmen men det finns små färgklickar här och där som gör bilden intressant. Den blåa himlen och de mossbelupna gamla stengärsgårdarna i min trollskog.


 
 




Det är bara en tidsfråga nu innan våren slår ut och det går fortare än någonsin. Naturens vila är över för denna gång och snart grönskar det och allt det gråa är ett minne blott.


 Ha en fin fortsättning & kramen

Tulpantider ...

 

Januari har varit en grå och regnig månad så här långt. Vi har haft varmare än normalt och jag läste att pollensäsongen har startat i smyg. Buskarna har fått knoppar som börjar slå ut och fåglarna kvittrar som när det är vår. Det känns lite tidigt så undrar hur det påverkar växterna som börjar slå ut om kylan kommer? 

En tröst i allt det gråa är de vackra tulpanerna som nu finns i affärerna. Jag köpte röda till jul och nu finns de i regnbågens alla färger. Finns det något ljuvligare än dessa krispiga små underverk som förgyller vardagen. Nu är de njutbara i buketter och till våren och sommaren lika vackra i rabatten.  Som de här resliga tulpanerna som växte i Mölndals centrum.



Botaniska Trädgården är en magisk plats som jag ofta besöker. Där fotade jag stenurnan med lila tulpaner och de färgglada oranga i en installation för många år sedan.

 
 




Namnet Stallbacken knyter an till gångna tider i Botaniska Trädgården. Byggnaden var förr ett stall där de nordsvenska trotjänarna Herkules, Fingal och Balder mumsade sin havre när de inte släpade kärror med växter, jord och sten genom trädgården. Ända in på 1960-talet användes hästar i trädgården.

Här på stallbacken växer en stor del av John Candows samling av dagliljor som donerades till Botaniska Trädgården efter hans bortgång. Tillsammans med liljorna växer även tulpaner och andra knölväxter i de frodiga rabatterna.














Nu blir dagarna ljusare och det är skönt att drömma om den ljuvliga tid som bara är månader bort. När jag tittar på sommarbilder kan jag nästan känna känslan av att åter vandra på mina smultronställestigar igen.


Vårdrömskramar!

Januarikvällens ljus ...





När det blånande januari mörkret faller över staden lyser ljusdekorationerna så vackert i träden.

God fortsättning





Taggat med: 

, ,

Gott Nytt År - 2020




I nyårskvällens mörka prakt försluts en del av livet.
Och gjort blir gjort och sagt blir sagt vårt blad blir färdigskrivet.

Då, i en svindlande minut hörs vett och sanning tala
och våra drömmar saknar slut
och vi blir fullt normala.

Mats Holmberg


Gott Slut & Gott Nytt År!


Fjärde advent


Här på västkusten har regnet öst ner under veckan, ingen snö i sikte än. Mörkret omfamnar oss och i många fönster lyser stjärnorna och ger hopp i  decemberkvällen. 





På väg till eftermiddagspasset på biblioteket passerar jag Kungsbackaån som nästan svämmar över efter allt regnande. Bryggan är tom och ödslig och det är blött och dimmigt.


Lite längre fram sprakar det av färger i de julpyntade träden. Trots regnet känner jag en spirande julkänsla när jag vandrar vidare. Den känslan förstärks när jag inne på biblioteket möts av den fina pepparkakshusutställningen. Jag tycker att den här kokboken är så fin och jag fattar inte hur man kan göra så otroliga alster av pepparkaksdeg. 








Hemma igen njuter jag av mina favoritblommor så här i juletid och avslutar kvällen med te och en engelsk serie. 









Kram & god natt

Varbergs Stadshotell & Asia Spa




Mitt födelsedagsfirande fortsatte i helgen med en resa till Asia Spa i Varberg. Älskar såna presenter och trevligt sällskap hade jag också, min syster, hennes dotter och barnbarnet. Första gången jag besöker Varbergs stadshotell som ligger vid torget som är ett av Sveriges största och där det är marknad två gånger i veckan året runt.  Det första intrycket var välkomnande miljö med varma färger. Stämningsfylld sekelskiftesatmosfär blandats med tusenåriga influenser från österlandet.

Varbergs stadshotell är i dag den enda verksamheten som funnits sedan huset invigdes 1902. Ursprungligen fanns Bergqvist charkuteriaffär, Wetterlunds Manufaktur, Postkontor, Ivar Johansson herrfrisering och fröknarna Hertzbergs modeaffär, samt Kindvalls bokhandel och boktryckeri, Spritbolaget och så hotellet. Svindlande tanke så mycket som har utspelat sig under ett och samma tak.

Under hösten 2001 invigdes Asia Spa men eftersom det enligt Japansk tradition råder totalt foto- och mobilförbud har jag inga bilder. En lugn och rogivande atmosfär med lågmälda samtal och tid för kontemplation. Blir du nyfiken och vill veta mer gå in på Asia Spas hemsida och kolla även min systers blogg
Vardagsglitter









Invändigt är det rikligt utsmyckade trapphuset med drag av nyrenässans och jugend bevarat. I trapphuset finns stora fönster med dekorationsglas utsmyckat med stiliserat mönster av växter och vatten. Även Varbergs vapen med getabocken, tornet och trädet och länsvapnet med sitt lejon ser man i de små fönstren längst upp. Magiskt vackert med en doft av den fina världen.




 








Vi valde rummen Boutique Garden som är belägna på olika våningsplan med utsikt mot takträdgården. Rummen fanns i tre olika färger - vitt, beige och lila. Här möts charmigt sekelskifte och modern komfort. Mycket vacker konst och mysiga sittplatser i anslutning till rummen. Trots det november gråa kan jag tänka mig takträdgården i all sin prakt under sommarmånaderna med sina buddhafigurer och växter. Efter en avslappnande dag i spaet och en god trerätters middag är det skönt att krypa ner i den sköna sängen och sova gott.





















Ha en skön söndag  & varm kram


Ljudet av fallande löv ...



På min promenad stannade jag upp när jag hörde främmande ljud i min skog. Först kunde jag inte förstå vad de kom ifrån men när jag stod där alldeles stilla under de höga träden såg jag löv som sakta, väldigt sakta singlade ner mot marken. Jag har aldrig hört detta tidigare det var nästan som glas som klirrade sprött. Det var magiskt vackert och som sagt något jag aldrig upplevt förut. Det gav min vandring en extra dimension som fick min själ att må gott. Höstens melodi ...




Naturen bjuder på hela färgpaletten och marken täcks mer och mer av löv. Jag kom att tänka på en höstdikt som vi läste i småskolan. Elsa Beskows fina Höstvisa.


Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fälla nu bladen till marken:
"Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och så tätt,
vi väver ett täcke åt marken."

Varma höstkramar🍂








Mölndalsfallen


Kvarnbyn och Mölndalsfallen är hjärtat i det gamla Mölndal och själva ursprunget till Möndals stad. Här dånar forsen på samma sätt idag som den gjorde när man malde säd på medeltiden. Fallhöjden är 48 meter. Kvarnverksamheten pågick fram till 1940-talet, då den sista kvarnen lades ner. Den enda bevarade kvarnen, uppförd 1858, ligger vid Götaforsliden. 

Längre fram utvecklades ett industrisamhälle med pappers tillverkning, textilindustri och oljeslageri. Gamla industribyggnader bildar fond till det skummande vattnet. Från mitten av 1800-talet började arbetarbostäder att byggas på bergssluttningarna kring forsen. Här finns även ännu äldre bebyggelse, i form av de gårdar som kvarnägarna lät uppföra.


"ENTER Mölndal - Kvarnbyn" är en webbaserad berättelse och tur i kvarnbyn. Vandringen börjar i den lilla parken med två bänkar och en gammal lyktstolpe nära forsebron, vid korsningen Götaforsliden - Norra Forsåkersgatan. Öppna din webbläsare där och starta upplevelsen på entermolndal.se.






På kvällen är fallen upplysta och man kan se vattnet kasta sig ner mellan de höga, mörka historiska fabriksväggarna. Upplevelsen är magisk och stannar kvar i mitt sinne hela vägen hem.

Ha en fortsatt fin höst 



Ljungen blommar ...


Hösten är här med storm och regn. Det börjar bli dags att ta farväl av sommaren för denna gång. Lite vemodigt men samtidigt lite nytändande. 

Naturen är som en gigantisk konsthall där tavlorna går i varma vibrerande färger. Blodapelsinrött, apelsinskalsorange, citrongult och hela skalan till ebenholtssvart. 

Jag älskar våra årstider och hösten är magisk. För mig en tid för eftertanke och reflektion. 



Nu blommar ljungen igen på hedarna vid havet efter förra årets torka. Den vackra rödvioletta färgen mot de karga hällmarkerna.

”Ljung, även kallad höstljung, är en starkt förgrenad dvärgbuske. Den är den enda arten Calluna och är en av de vanligaste och individrikaste arterna i Norden. Ljungplantan kan bli upp till omkring 25 år gammal och man har iakttagit mer än 50-årig ljung.”

Ljung är Västergötlands landskapsblomma.


Ha en fortsatt fin höst. Kram/Eva


                           

Äskhult - 1700-talsbyn




En strålande vacker dag funderade vi vart vi skulle bege oss och då kom vi på Äskhult som vi länge hade pratat om. Det blev en fantastisk dag och vi har hittat ett nytt smultronställe. Denna välbevarade 1700-talsby  består av fyra gårdar som alla är vackert grånade. Vi kan tacka Nils Brogren, en brinnande hembygdsentusiast som varit med om att bära den nordhalländska bygdekulturen vidare genom fem decennier och mer än någon annan medverkat till att den unika 1700-talsbyn Äskhult blivit bevarad.

Allt tyder på att här har bott människors i flera tusen år. Fynd har gjorts av boplatser som kan vara ända från bronsåldern.

"Byn Äskhult är unik i sitt slag genom att den ålderdomliga bebyggelsen aldrig flyttades ut från bykärnan i samband med 1800-talets skifte. Den täta bebyggelsen runt bytorget har en tydlig 1700-talskaraktär vilken förstärks av omgivande landskap med allmogeåkrar, kålgårdar (köksträdgårdar) och hamlade träd. Husen är byggda av ekträ och furu med tak av halm, spån och tegel. Byn består av de fyra gårdarna Bengts, Derras, Jönsas och Göttas." 





Guiden Emilie i sin vackra allmogedress tog oss med på en tur bland gårdarna och berättade om byn och dess innevånare. Hon berättade med sån inlevelse att det var jättespännande höra om alla dessa människoöden och berättelser som rymde både glädje och sorg. Tack för en fantastisk guidning 😊





Den första gården man ser på väg upp till byn är Bengts gård som är uppkallad efter Bengt Pehrsson, som var riksdagsman i början av 1800-talet. Det nuvarande boningshuset är det yngsta byggnaden i byn och byggdes 1850 av Bengt Pehrssons sex sonsöner. Ladugården däremot, är från första delen av 1600-talet och troligtvis byns äldsta byggnad. Under sommaren är här kaffestuga med servering och slöjdförsäljning. Härlig vila med kaffe och god macka i skuggan under ett träd. 











Vi följde en vandringsstig bakom Bengts gård med äppelträd och fallfrukt på marken. I hagen ovanför sjön betade de kraftiga belgiska hästarna fridfullt. 








Gården närmast Bengts kallas för Derras efter ordet grannens och har alltid haft det namnet. Johannes Svensson hette den man som flyttade hit 1820, när han gifte sig med dottern i huset. Han och sonen Anders var skickliga snickare, svarvare och målare. 1875 tog Anders söner Johannes och Olof över gården. Olof var träskomakare och hade fem barn och Johannes hade åtta barn. De bodde trångt och barnen fick sova under vävstolarna.

Gottfrid Pettersson var den siste boenden i Derras gård och han blev också byns siste innevånare när han gick bort 1964.








Jönsas gård består av ett boningshus och en ladugård. Gården har namn efter flera generationer Jöns-söner på 1600-1700-talen. Boningshuset brann ner 1953 så 1970 flyttades boningshuset från gården Timmerås i Förlanda hit.

Alla föremål är placerade enligt en bouppteckning från 1786 och visar hur vardagslivet kunde se ut.








Göttas gård är tidstypiskt kringbyggd och den bäst bevarade gården. Den består av boningshus, ladugård, stall och ”huggehus” som är en snickarverkstad och vedbod. Här finns också en mindre fruktträdgård. När Anders Persson från Gödatorp köpte gården 1755, fick den namnet Göttas.

De sista som bodde på gården var bröderna Albin och Aron som bodde där fram till 1945.








Så vackert inomhus med de gamla möblerna, vita gardiner, pelargoner i fönstret och i skålen på bordet ligger en påbörjad stickning. Det känns som om personen bara gått ut för att ta itu med gårdens sysslor för att sedan återvända till stickningen. Här hänger vackra tidstypiska linnekläder som tillverkades av linet.










I mullbänken växer medicinalväxter av alla de slag bland annat den kraftigt doftande libstickan, som enligt folktron skulle skydda folket i huset mot troll, ormar och annat skrömt. På skylten står det "Skydd mot ont" och det var precis så örterna användes på den här tiden och många av dem även idag. Vid husväggen står bikupan.




"Den övergripande visionen för Äskhult är att besökaren ska få en helhetsupplevelse av hur livet i en bondby kunde te sig i början av 1800-talet. Husen får kontinuerligt underhåll och istället för traktorer brukas markerna med hjälp av hästar. Traditionella lantraser som Linderödssvin och Åsbohöns ger under sommarhalvåret liv åt byn samtidigt som äldre lantsorter av korn, havre, råg och lin på nytt vajar för vinden på byns åkrar. Här blommar också gamla åkerogräs som klätt och blåklint - arter som nästan helt försvunnit i det moderna jordbrukslandskapet."










Vi blev kvar hela dagen och innan vi åkte hem gick vi ner till Svinsjön. Där blev vi sittande en lång stund och brisen svalkade skönt i värmen. 







Den söta katten som studerar oss hörde inte hemma här utan den valde bara att stanna kvar och jag förstår den, bättre plats för en katt kan jag inte tänka mig. Nu  är säsongen slut och det blir tomt i byn så det är nog bäst att kissen hittar hem innan kylan kommer.




"Du kan alltid promenera och strosa omkring i byn och i området även när husen är stängda. I Äskhult finns fyra historiska stigar av varierande längd. Längs stigarna finns ett antal stationer som berättar om historien och naturen på platsen. Det finns fina utsiktsplatser i mellersta och norra delen av kulturreservatet. Man får ut mest av vandringen om man har med sig häftet "Äskhults historiska stigar" som finns att köpa då Äskhults by håller öppet, men vid informationstavlan i Äskhult finns även enklare broschyrer som man kan plocka upp. I södra delen av reservatet, där Hallandsleden passerar, finns det ett vindskydd."

Förra helgen var det Bondens marknad men tyvärr kunde jag inte åka dit men nu ser jag fram emot att få uppleva en gammeldags jul i Äskhults by bland vättar och väsen.

Jag kan varmt rekommendera detta fantastiska utflyktsmål och jag lovar du blir inte besviken.


Jag har hämtat information dels från guidningen med Emilie, från boken Äskhult av Stig R Larsson, från Länsstyrelsens Hallands
hemsida och från Äskhults egen hemsida.

Ha en fortsatt fin höst 

Äldre inlägg