Om







Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.

Tack för att du tog dig tid att besöka min blogg! Jag blir glad om du skriver en liten kommentar:) 
























Bloggar jag följer;

Annechristine´s blogg
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Dagny Carlsson
Daniel Mendoza
Gunwahs blogg 
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Ponnymyran
Tove Olberg
Zelda16


Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto


besöksräknare 










Follow on Bloglovin



























































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2019












                                                      



 



                                              



















































 

Öland i mitt hjärta ...


Jag har många smultronställen men ett som för alltid tagit en stor plats i mitt hjärta är vackra Öland. Det är något alldeles speciellt med öar som jag inte riktigt kan förklara men som jag älskar. Två somrar har jag tillsammans med min syster och hennes underbara barnbarn varit på Öland. Jag är som en bonusmormor till dem och har så uppskattat våra semestrar tillsammans. Vi har bott i ett härligt hus alldeles vid Ölands djurpark ett år och i en mysig stuga på Böda sand det andra. 











Det finns så mycket att se och uppleva här. Finns något för alla både för barnen och för oss. Jag kände en sån frihet och kunde till fullo njuta av naturen, havet och stranden. Barnen som var i den åldern när de såg ett äventyr i allt hade så roligt och det är underbart att bara följa dem. Dagarna kändes oändliga och alla vardagsbekymmer var långt borta.
Många vägar att vandra och vi tog alla på en och samma dag. Den kvällen somnade vi ovaggade. 





Trollskogen gjorde verkligen rätt för namnet. Vid ingången stod Trolleken som med sina fantasieggande former gör skäl för namnet. Den är troligen omkring 900 år gammal. Att den inte har blivit större beror på att här på udden är jordtäcket så tunt att träden inte kan växa så snabbt. 

Eken står ganska nära stranden. förr i tiden när hela nordöstra udden betades av djur var landskapet mera öppet. Då kunde man se eken från havet och kanske användes den som sjömärke. 

Kanske bra att det på informationsskylten står;

"Trolleken är själv en levande varelse som är tacksam för att inte bli trampad av klättrande barn. Den ska ju hålla i många år än."







Vi gick längs stranden och där hittade vi vraket av skonaren Swiks från Åland som en vinternatt år 1926 i dåligt väder rände upp på en sandbank utanför kusten. Besättningen på sju man lyckades ta sig i land med livbåten. Fartyget låg länge kvar på revet men kastades iland vid en storm 1954. Swiks är bara en av många fartyg som strandat på norra Öland. Besökare uppmanas att vara rädd om vraket och låta vrakdelarna ligga kvar. Tror inte att spindeln som byggt sitt nät i vraket gör någon skada.











En dag åkte vi till Ölands södra udde för att titta på fyren Långe Jan men tyvärr var det stängt just den dagen men vi njöt av den vackra naturen och träffade på vänliga kor. På vägen tillbaka stannade vi vid ett mysigt värdshus och åt en god middag så vi var nöjda med den utflykten.














Vädret var soligt och varmt men en kväll blev det åskväder med mörka moln och lite blixt och dunder. Vi var ute och vandrade på stranden när plötsligt ovädret slog till och vi fick skynda oss hem.





Stranden med klippor och stenrösen var vår favoritplats och många kvällar avslutade vi med picknick och lekar. En underbar plats som jag gärna åker tillbaka så snart jag kan …




















Ett hav som böljar i vitaste vitt med inslag av skiraste grönska ...





















Taggat med: 

, ,

Dansa i regnet ...


Jag trodde aldrig att jag skulle bli glad för att det regnar men mitt bättre jag förstår att det är nödvändigt. Det är redan så torrt i markerna och det brinner på flera platser trots att vi bara är i april. Alla minns vi väl med fasa förra sommarens bränder som härjade i landet. Det är ljuvligt med värme och sol men det måste vara lite balans för att bli bra...

Promenader i ett stilla regn har sin tjusning och det är så vackert med regndroppar som glittrar och visar spännande spegelbilder om man bara är öppen för det. Den känslan när man på promenaden känner alla naturens dofter som är så mycket rikare efter ett sommarregn. 

Jag gillar ett irländskt ordspråk som påminner mig om att ta tillvara även de gråa och regniga dagarna;

”Livet handlar inte om att vänta tills ovädret går över 
utan det handlar om att lära sig dansa i regnet”

Ljudet av regn mot fönster och fönsterbleck är så avslappnande. Det sprider sig en ombonad känsla och jag är så tacksam att jag har ett hem och slipper vara ute. Mina tankar går till alla stackars människor och djur som är hemlösa. Under veckan har fattigpensionärernas situation uppmärksammats genom organisationen Vid din sida som anordnade demonstrationen i Stockholm som enligt polisen drog uppemot 4 000 personer. De ville överlämna en lista med namnunderskrifter till stadsministern men tyvärr uteblev han. En av de största namninsamlingarna med 75 000 underskrifter och den fortsätter växa med underskrifter hela tiden. För mig är det ofattbart hur vi kan behandla de människor som byggde upp landet så fruktansvärt illa. Tack och lov att det finns människor som Jeanette och alla andra som jobbar för att hjälpa våra hemlösa pensionärer. Ni är änglar på jorden.

















Some people feel the rain.
Other just get wet.

Bob Marley



Påsk med guldkant ...


Nu är påsken slut för denna gång. Här på västkusten har vi haft ett underbart väder med sol och värme, klarblå himmel och lite vind. Sköna promenader med familjen och hunden Godfrey i den späda vårgrönskan som formligen exploderat dessa dagar. Många promenader blev det ibland som här i skogen och andra dagar efter ridvägen vid stallet. Här är så vackert med stora träd som kastar fantasifulla skuggor på stigen. Vi tog vägen förbi paddoken där fina barnbarnet tränar med hästen Compis. Min kamera har dessvärre gått sönder så jag tog bilderna med mobilen.














Andra dagar går promenaden ner till havet som glittrar så inbjudande i solskenet. Vi kunde inte hålla oss så det blev ett uppfriskande premiärdopp även om badbryggorna inte kommit på plats än. Man känner sig som en ny människa och känslan är euforisk … 




På de små strandängarna blommor violerna och är vackra blickfång i det annars trista fjolårsgräset. Längre upp på klipporna har någon byggt stenrösen och även dekorerat dem med blommor.










Här finns rester av en stenstuga eller en gammal fårstuga. Man känner historiens vingslag när man står vid grunden och funderar på att här har människor bott och verkat. Det är mäktigt och man känner sig liten. Stenstugor var vanligt här och jag har skrivit om dem i ett tidigare inlägg. Stenstugan i utmarken





Efter alla naturupplevelser avslutades påsken med en härlig familjeträff på restaurang Pinchos.  Om ni orkat komma så här långt vill jag önska er en fin fortsättning på veckan …





Hopp och uppfyllelse ...


Detta är årets skönaste tid: hopp och också delvis uppfyllelse. Längtan är över, man vilar i nuet och är lycklig. Naturens skiftningar ändras dag för dag. Bland fjolårslöven och det torra gräset kommer de vackra vårblommorna, först de försiktiga och sen bara fler och fler. I skogen lyser marken vit som om alla himlens stjärnor ramlat ner bland mossorna. Vitsipporna som bildar vidsträckta mattor under träden och skänker mig sån glädje. De är tusen små mirakler som bär budskapet att nu är det vår.








De är vackrast där de växer men jag kunde inte motstå frestelsen att plocka en liten bukett att ta med hem. Nu står den och sprider goda energier på mitt skrivbord. 

I ett annat av mina smultronställen, naturreservatet vid sjön, växer en av mina favoritblommor, den fridlysta backsippan. Den är så anspråkslös men så vacker med sin ludna uppenbarelse.

Med dessa små blomsterbetraktelser vill jag önska er alla en underbar påskvecka. 







Motion på historisk mark ...


Motionsspåret lockar mer än någonsin när solen skiner och den varma vinden smeker kinden. Vi har sån tur att spåret går genom en fin skog och gamla kulturmarker. Här finns en hassellund som naturminnesförklarades 1925. Genom området går en skyltad promenadstig omgiven av trädstora hasslar och stora ekar. Utmed stigen kan man läsa om traditioner och folktro kring en del av våra vanliga växter som bland andra ask, rönn och vitsippa.




Under promenaden kommer man förbi platsen där det förut låg en gård som varit både prästgård och lantbruk. Man kan se spåren av gården genom terassmuren, rester av husgrunder och rester av trädgårdsväxter från den gamla trädgården. Man kan fortfarande hitta buskar som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea. Det är en vacker och rogivande plats med en liten porlande bäck som rinner förbi. Över bäcken leder en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften har används till att driva kvarnar och på 1800-talet fanns här två kvarnar för husbehov. Runt om i området finns rester av mossbelupna stengärdsgårdar och stora gamla ekar. Området är ett naturreservat så skogen har fått stå orörd och träden har fått växa sig stora. En underbar känsla att vandra under dessa gamla knotiga träd som säkert har mycket att berätta, om de bara kunde. Det finns så mycket historia här och det känns att man beträder mark där så många andra gått före mig …













Vid ett gammalt träd som till slut nått sitt öde spirar nytt liv igen och på ett annat växer färgglada trädsvampar.





Det finns flera skogstjärnar i området och jag stannar alltid till för lite meditation vid dess trolska vatten. Jag blir uppfylld av energi och ro. Två viktig komponenter i min vardag.






Bilderna har jag tagit med min mobil men som jag brukar säga; "Bästa kameran är den som är med"



Botaniska trädgården ...


Det kanske är lite ovanligt att försöka skildra vårtecknen i Botaniska i svartvitt men jag tycker det är så mycket gråbruna nyanser i naturen som bara blir murrigt på bilderna. Jag är mest ute efter vårblommornas färger och som den amatör jag är lekte jag lite med en app,  Supersplash Pro. 

En härlig oas för avkoppling och skönhetsintryck. Så här i början som sagt inte så mycket färger men så rofyllt att bara strosa omkring och upptäcka små vårprimörer. Sköna sittplatser för stilla kontemplation och när magen säger till finns Gardencafé AnyDay som idag bjöd på en fantastisk god kummel med ungsbakade rotfrukter och en supergod sås. För mig är maten eller fikat halva nöjet på såna här utflykter. Det ska va gott att leva …






En av mina favoriter stor backsippa 




En död ekjätte har blivit konst, s. k. ”Land Art”. ”HAVEN – a safe place” av Stuart Ian Frost. Eken är redan död och får stå kvar så länge den inte utgör någon fara. Tack vare Frost har den fått nytt liv.















Tiden rusar iväg och vi är snart inne i April. En underbar tid väntar och jag önskar att den inte går så fort. Vill bara ha kvar våren lite längre. Det enda sättet att lyckas med det är nog att leva i nuet så gott det går och vara tacksam för varje dag. Vare sig de är gråa eller har lite skimmer. Ha en riktigt fin fortsättning på helgen mina vänner.



Vårspaning ...


Värmen ska komma till veckan, fåglarna håller serenad och bland fjolårslöven tittar vårblommorna fram. Inte konstigt att man får vårkänslor … 






Bilderna är tagna förra året i Trädgårdsföreningen, Göteborg



Skylt från förr ...


Jag älskar såna här gamla skyltar som fortfarande finns kvar. Färgen är borta men den fungerar fortfarande och är så mycket finare än dagens skyltar. Gissar att den är från 50-talet eller kanske äldre? Är det någon som vet får ni gärna berätta.






Stenstugan i utmarken ...




Under en av våra hundpromender förra året kom vi fram till en spännande plats med rester av en stenstuga. Dagen var grå och det låg ett gammeldags skimmer över den öde boningen. Jag får alltid en vemodig känsla av öde hus och på samma gång väcks min nyfikenhet. Den här platsen är i närheten av Onsala i Halland och jag har läst mig till informationen om stenstugorna i trakten. Som jag önskar att väggarna kunde tala och berätta historien om de människor som levde här. De människorna som bodde så här var de allra fattigaste och att man i det längsta sökte undgå förnedringen att säljas som fattighjon på auktion. Det är denna mänskliga stolthet och kamp på liv och död som de här övergivna boplatserna berättar om.

Många backstugor eller stenstugor har funnits i Onsala. Oftast låg de längre in bland bergen eller närmare sjön än andra hus och gårdar därför att marken ansågs vara mindre värd. Där kunde de som inte hade råd att köpa sig jord få bygga sig en stuga på böndernas utmarker. Som betalning fick ägaren till marken hjälp att uträtta en del arbete på bestämda dagar av året. 

Väggarna byggdes av sten och taket ofta av brädor som var upphittade på stranden som vrakgods. Ovanpå lades torv eller tång. Stugan bestod mestadels av ett rum med en öppen härd för att laga mat på och få värme av. Vanligt att golvet var ett trampat jordgolv med trasmattor på. Om stugorna byggdes väl och ej alltför små kunde de vara riktigt trevliga med sina djupa fönsternischer.


















Under midsommarhelgen besökte jag öde stugan igen och det var magiskt. Den skira grönskan som så vackert inramade stugresterna. Det blev liksom ett med varandra och gjorde det svårt att urskilja stugan. Resliga ormbunkar växte i massor även på den lilla stugans tak. 

Harry Martinssons dikt "Multnande stuga" beskriver det så fint;

De vita hundlokorna med sitt skira blomflor
blev ödestugans sista gardiner.
Det ryggbrutna taket har fallit in i huset.
Stigen är bara ett band av gräsmark
där ingen längre kommer.
Men enbusken och stenen har flyttat 
närmare varandra.
De ska gifta sig om hundra år.
















Det finns många historier om människor som bodde i stenstugorna i boken Onsala utgiven av Onsala Hembygdsgille. Men inget som jag kunde knyta till just denna stuga. Om det är någon som vet mer är jag tacksam om ni hör av er med en kommentar.



Fjärås Bräcka i vinterskrud ...






Ett av mina favoritställen är Fjärås Bräcka inte långt från Kungsbacka i Halland. Underbart ställe med fina promenadvägar i backig terräng. Hit kommer jag gärna under hela året, alla årstider har sin tjusning. Som nu när vi fått lite snö som lyser upp i januari mörkret. 

Det ger mig sån sinnesro att vandra i naturen som här bjuder på så många skiftande intryck. Stora träd, övergivna betesmarker där hästar och andra djur brukar gå under sommaren och sjön Lygnern där vågorna rullar in mot den snötäckta sandstranden. Vindpinade träd vid den gamla kolerakyrkogården. Ljuset är speciellt nu och himlen är oändlig ...

Stannar till på café Bräckan för gott fika eller en värmande soppa. 

Ett tidigare inlägg om platsen från i somras finns här.








 


Let it snow ...




Vaknade till ett vackert vitt landskap. Skogen byter skepnad och jag ser nya spännande vyer på min promenad. Jag är glad så länge det varar men man nästan ser hur det vita, rena försvinner. Jag önskar er alla en fin fortsättning på veckan.












Taggat med: 

, ,

Himlen i brand ...






Solfönster




Solfönster på de gamla husväggarna i Kvarnbyn, Mölndal. 



Taggat med: 

, , ,

Fifty shades of grey ...



Julpromenad vid Rådasjön en dag när vita dimmor sveper in och lägger sig över landskapet. Här kan man verkligen tala om alla nyanser av grått som ger ett magiskt skimmer. Jag älskar den här platsen för stillheten och den ro jag känner när jag kommer hit …

God fortsättning på det nya året som jag hoppas blir lyckosamt för oss alla.














Äldre inlägg