Om





Jag heter Eva och älskar naturen och amatörfotografering. Refugium betyder tillflyktsort och när jag vandrar med kameran i skog & mark är det min tillflyktsort i vardagsbruset.
 


Tack för att du tittade in hos mig!

  












Bloggar jag följer; 

Annechristine´s blogg
Berglunds Botaniska bilder
Bosse Lidén/Bloggäventyr
Bosse Lidén/Gotlanduppochner
Dagny Carlsson
Gunwahs blogg
Irland
Jonna Jinton
Kicki
Louise
Långt borta och nära
Nillas Hälsa & Harmoni



Fotobloggar;

Andreas Christensen
Ankis bildblogg
Annette Seldén/Seldenphoto
Elena Shumilova
Göteborgsfotografier
Rapsbollen Galleri & Foto



besöksräknare 










Follow on Bloglovin



 





 























































© Evas Foto Refugium 
2013 - 2020












                                                      



 



                                              



















































 

Besök i Gunnebo Slott & Trädgårdar ...


... en dag i början av september. Tycker det är så avkopplande att ströva omkring vid slottet och blev glatt överraskad att det fanns så många vackra växter fortfarande. Mångfalden är stor i rabatterna vid Orangeriet. Blommor och köksväxter samsas gott och humlor och fjärilar trivs. Jag önskar att jag kunde namnen på alla blommorna men rosor, doftpelargoner, solrosor, vallmoer och tistlar känner jag igen. Under de stora bladverken skymtar man pumporna. Den här trädgården är ett litet paradis på jorden.




Slottet har haft många färger under årens lopp och jag måste säga att jag inte är så förtjust i den gula färgen. Tyckte att den ljusa, nästan vita, var så mycket finare men det finns säkert en bra anledning varför det till slut blev denna färg. 







 








 


 





Efter vandringarna i trädgården var det dags att besöka Gunnebo Kaffehus & Krog för lunchen som var en fantastisk god fisk med rostad rödbeta, rökt gräddfil, rödbetescrudité och dragon. Jag brukar inte lägga ut maträtter så ofta men jag tycker det är synd att inte visa det vackra upplägget med blombladen. Jag tycker att det har varit så bra ordnat att man beställer ute i en kiosk och sen serverar de vid borden på uteserveringen och med avstånd mellan borden. Ett av våra favoritställen och det har blivit många luncher och fikastunder här i sommar.



Sedan maj 2020 bor två ardennerhästar, Umar och Julin, på Gunnebo lantgård. De är arbetshästar som hjälper till att sköta kulturreservatet med allt från att dra timmerstockar i skogen till att placera ut exotiska träden i barockträdgården. Här är Umar och kusken Siri på väg att klippa gräset med denna hästdragna gräsklippare som är både miljövänlig och tyst. När Siri stannade för lite prat passade hästen på att tillverka lite gödsel som använts som värdefull näring på åkrar och i odlingsbäddarna i köksträdgårdarna.

  


 

Detta blev ett långt inlägg och blir nog mitt sista med sommarblommor. Hösten står för dörren och nu med den krispiga luften kommer alla vackra färger också.

Ha en skön fortsättning och kramen 💗


Råda Sätteri - där dåtid och nutid möts


En strålande vacker dag i augusti åkte vi till Råda Säteri för första gången. Råda Säteri är en välbevarad och kulturhistorisk intressant miljö som ingår i Rådasjöns naturreservat. 


  


Det fanns en tid när det ringdes i vällingklockan så att gårdens arbetare skulle veta att det var dags för mat och ringandet har säkert använts även för andra sammankomster.



Dess skiftande och bitvis dramatiska historia börjar troligtvis på 1300-talet. Gränsen till Halland, som fram till 1658 var danskt, gick mycket nära Råda socken. Trakten härjades av återkommande strider och plundringar och byggnaderna på Råda Säteri brändes ner två gånger. Den nuvarande mangårdsbyggnaden uppfördes 1772 av Martin Törngren, direktör vid Ostindiska kompaniet. Den karolinska barocken rådde då i Sverige, vilket utmärks av en mangårdsbyggnad flankerad av flyglar och en mittaxel markerad av en lång, rak allé. Trädgård, allé och park ansågs vara lika viktiga som byggnaderna. Mycket av detta återfinns på Råda Säteri.

Många mer eller mindre kända personer har gästat Råda Säteri, bland annat Nobelpristagaren Albert Einstein. Några av gästerna har lämnat sin signatur i husets speciella "gästbok" – de har ristat in namn och hälsningar i tre fönster på husets övre våning.

Första anhalten på vårt Råda äventyr var det mysiga Trädgårdscaféet. Vi njöt av den goda lunchen i skuggan under ett träd. Här blev vi sittande en god stund innan vi gick ut i trädgården. Jag som har ett stort intresse för växter av alla de slag älskar att gå på upptäcktsfärd och botanisera. Visserligen börjar blomsterprakten avklinga så smått men det finns ändå mycket att förundras över.


 


 

   


 

 


"Hur trädgård och odlingar har sett ut under Rådas Säteris första århundraden vet vi inte. På 1600-talet blev den franska barockträdgården förebild och kom att prägla svensk herrgårdsmiljö under större delen av 1700-talet. Den här mycket formella stilen avlöstes av sin motsats, den engelska parken, med den orörda naturen som modell. På Råda Säteri finns drag av båda.


 


 

 

 





I den inhägnade kålgården, det gamla namnet för köksträdgård, odlades inte bara kål och rovor utan också morötter, lök, ärter, bönor och kryddväxter. Råda Säteri har säkerligen haft en kålgård och kanske fruktträd och bärbuskar långt innan prydnadsträdgården kom till.

Under senare delen av 1800-talet och några årtionden in på 1900-talet fanns stora grönsaks-, frukt- och blomsterodlingar på säteriet, både på friland och i flera växthus. Grönsaker och frukt såldes på torget i Göteborg och Råda hade egen blomsteraffär i staden. Jordbruket drevs vidare till 1975."

Efter att ha studerat omgivningarna runt säteriet tog vi en skön promenad mellan hästhagarna mot Labberahalvön. Vägen gick genom den vackra bokskogen som gav skön svalka denna varma dag och vi hade siktet inställt på ruinen. Det var en lite annorlunda ruin som aldrig hade varit någon färdig byggnad. Det var Martina von Schwerin, en av Råda Säteris mest kända ägare, som i början av 1800-talet önskade "förhöja naturens romantik" i området. Så hon byggde sig helt enkelt en egen ruin. Ett vackert exempel på den romantiska historiesyn som rådde under denna tid. Men det finns även tecken på att det funnits en riktig fornborg här, med vattenmagasin och muromgärdade rågångar.

   

 

 



 

 


Efter skogspromenaden avslutade vi vår dag med ett glas limoncello och en kokostopp. Min syster och jag var rörande överens om att Råda Säteri platsade bland våra smultronställen som vi gärna besöker igen.

Ha en fin fortsättning på augusti och kramen 🌿❤️



Äskhults by ...


"...besök en annan tid, den ligger närmare än du tror.
Tiden då folk trodde att älvor och jättar gömde sig i dimman.
När de små gårdarna stod tätt tillsammans
och ett klingande barnskratt kunde färdas en kilometer genom luften
utan att stöta på något annat än fågelsång.
Sjön blänkte likt en silverspegel i solskenet
och bortom de steniga beteshagarna tog skogen vid,
grön, vild och fylld av mystik."

Ett av mina favoritställen är Äskhults by som är ett kulturreservat inte långt från Kungsbacka. Det vackra citatet har jag lånat från Äskhults bys hemsida.

Upptäckte det här spännande utflyktsmålet i fjol och jag kan säga att jag blev helt förälskad. En strålande vacker dag i sommar åkte jag och min syster dit. Vi var ute i god tid eftersom det brukar bli så många besökare att de är tvungna att stänga. Visst var vi många där men det fungerade bra. Serveringen höll till utomhus och med avstånd mellan borden. Människor verkade ta sitt ansvar på fullt allvar och vi kunde både njuta av fikat och gå runt i stugorna. 


Vägen upp mot byn kantas av vackra humlestörar



Byn sedd ifrån sjösidan


 
Torget Laret med Derras gård i bakgrunden






 



Byn har numera inga boende kvar och är bevarad i historiskt skick. Den består av fyra gårdar och den skiftades på ett sådant sätt att husen inte behövde flyttas, vilket har gjort att den bevarat sin gamla struktur. Äskhults by ligger på krönet av en skogsbevuxen höjd och består av fyra gårdar från 1600-1800- talen, vilka ligger runt det lilla bytorget, Laret, från 1700-talet.

År 1824 bodde det 26 personer i byn och befolkningen kom därefter att öka till omkring 40 personer under 1800-talets senare del. Den första bybon emigrerade till Amerika år 1859, men kom senare att återvända. Omkring 30 år senare tog utvandringen fart och ca 15 ungdomar lämnade byn och på 1930-talet fanns 8 personer kvar i Äskhult. 

Traditionella lantraser som Linderödssvin och Åsbohöns ger under sommarhalvåret liv åt byn samtidigt som äldre lantsorter av korn, havre, råg och lin på nytt vajar för vinden på byns åkrar. Här blommar också gamla åkerogräs som klätt och blåklint – arter som nästan helt försvunnit i det moderna jordbrukslandskapet. 

 


Här finns betesdjur som håller landskapet öppet och i stället för traktor är det hästarna som drar när det ska sås och harvas. Den belgiska hästen är känd för att vara en riktigt stor och stark hästras med otrolig stark rygg och en vänlig blick. Benen är kraftiga med stora hovar. En av hästarna har det glamorösa namnet Diamant och kanske kan det vara den här som lugnt betar i sin hage?

 







Bengts gård, uppkallad efter riksdagsman Bengt Pehrson, består av ett boningshus och en ladugård. Boningshuset som är det yngsta huset i Äskhults by och uppfördes 1850 medan ladugården är från 1600-talets första hälft och är därmed troligen byns äldsta byggnad. Här i Kaffestugan kan man njuta av lättare rätter, goda mackor och förföriska hembakta läckerheter. Askens lövverk skänker skön skugga. 

I mullbänken på framsidan av huset växer pepparmynta, stormhatt, löjtnantshjärtan akleja, dunört, libbsticka, nejlikrot, smultron, träjon, vit syrén och nyponros. 

Derras gård, namnet kommer av ordet grannens och gården har alltid haft det namnet. Utöver manhuset består gården av ett stall med svinhus och en ladugård. Byggnaderna ligger runt en stenlagd gård. Byns sista innevånare var Gottfrid Pettersson, som bodde i gården Derras fram till sin död 1964.

 

 


 


Jönsas gård, uppkallad efter flera generationer Jöns-söner under 1600- och 1700-talen, består av ett boningshus och en ladugård. Det nuvarande boningshuset flyttades till Äskhults by från Timmerås i Förlanda under åren 1968-1970, sedan det tidigare huset brunnit ned år 1953. Vävstolen som finns i boningshuset är i original, då den vid branden stod i ladugården.




Göttas gård, som fick sitt namn år 1755 sedan Anders Persson från Götatorp köpte gården, består av boningshus, stall, ladugård, jordkällare, "huggehus" med snickeriverkstad och vedbod, samt har en mindre fruktträdgård. Göttas är Äskhults bäst bevarade gård. Den förste ägaren finns omnämnd i en skattelängd år 1630 och gården var bebodd fram till år 1945.

  

 


 


    


 


  


  


Nils var som en son i byn, fast han var född och uppvuxen i Släp men det var egentligen Anna-Lina som väckte Nils intresse för Äskhult. Anna-Lina jobbade från början av 1900-talet hos Nils Brogrens föräldrar och därefter hos hans farmor i Släp. Nils hade åtta syskon och fick som näst yngst den omtänksamma Anna-Linas omvårdnad. Anna-Lina berättade ofta om sin gamla by och uppmuntrade Nils att samla på gamla prylar, ett intresse som hon insåg att han hade redan i tidig ålder.

När Nils farmor dog år 1929 flyttade Anna-Lina hem till Äskhult igen och hon flyttade in till sin systerdotter och svåger i Bengts. Sommaren år 1930 tog Nils, då 17 år gammal, sin cykel upp till Äskhult för att hälsa på Anna-Lina och hon visade honom byn där han fick träffa alla grannarna. Han blev helt betagen av denna gamla fina by och cyklade sedan flera gånger varje sommar de tre milen upp till Äskhult. Han blev så bekant med alla grannar att de kallade honom Anna-Linas ”pöjk”.

Nils insåg vilket värde byn hade för eftervärlden och hans envishet och kunskap är den starkaste anledningen till att vi har byn kvar som kulturreservat. 

Ett underbart ställe som jag varmt kan rekommendera. Var ute i god tid för det är många som söker sig hit. 

Ha en underbar fortsatt sommar & kramen



Det är skimmer i molnen och glitter i sjön...


det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.



Den här diktstrofen av Gustaf Fröding speglar känslan jag får när jag står vid Stensjön i Mölndal och tittar ut över vattnet. Sakta glider en kanot förbi och delar den blanka vattenspegeln. Här finns många aktiviteter att välja på och kanotuthyrningen går på högvarv. Minigolf, bad och den fina grillstugan lockar säkert många nu när vi semestrar på hemmaplan. 


 


Naturen har klätt sig i sin finaste stass och inbjuder oss till fest. Jag är inte sen att anta inbjudan och vandrar runt Stensjöns stränder i timmar. Det är så vackert att det är svårt att greppa allt det sköna. Sätter oss på den gröna ängen och njuter av medhavd lunchkorg. Vi sitter kvar länge och vilar i den sköna sommarkänslan. Humlor som surrar och fågelsång i buskar och snår och jag tänker vilken lycka att få uppleva detta ännu en gång.



 

 


 



Jag skriver en dikt om en himmel nånstans
en himmel som fyllts utav stjärnornas glans.
Där finns även skogar och ängar som blommar
ingen kyla och snö blott en underbar sommar.
Stig Wikman



Jag blir kvar ända in på småtimmarna tills solen går ner och det sprider sig en magisk stämning vid sjön. Lugnet infinner sig och det tar jag med mig när jag sakta vandrar hemåt i natten.

Önskar er alla en underbar sommar och var rädda om er.

Sommarkram


En vänlig grönskas rika dräkt...


...har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.





Jag hör den här vackra sommarpsalmen i mitt inre när jag vandrar i naturen. Grönskan är så otroligt grön, blommor av alla de slag slår ut och fåglarna fyller rymden med sin hyllningssång. För mig är sommarängen som lyser i gult av alla smörblommor sinnebilden för sommaren. Allt är så intensivt nu och det går så fort. Vilken lycka att i dessa tider ha tillgång till naturen som fyller mitt hjärta med tacksamhet varje dag. 


























Hur vacker är inte en vitvissnad maskros i närbild som står redo att släppa ifrån sig sina fröställningar? Förstår att de som kämpar för att slippa dem i gräsmattan inte riktigt håller med mig.

Smultronen växer i stora mängder i dikeskanterna. Finns det något mer somrigt än ett smultronstrå?








Jag gjorde en liten avstickare till Halland i veckan. Havet glittrade så inbjudande så jag kunde inte motstå sommarens första bad. Nere vid havet växer strandtriften som ett rosa stråk på strandängarna och i klippskrevor. Det är en liten perenn som kan vara ganska oansenlig när den inte är i blom. På håll kan man lätt ta den för ett gräs av något slag. 

En ståtlig växt som jag tror kan höra till vänderotssläkten växer också här, kanske kan det vara en flädervänderot?










De späda granskotten går utmärkt att använda i mat och det finns massor av recept på nätet. Mandelmans grankottssirap, picklade granskott, granskottssaft, i sillinläggningar och mycket annat. En härlig smak som påminner om rosmarin och harsyra. Det är alltså en lite viltaktig smak med viss syra. 






Ystra ekorrar leker med varandra och råbocken betar lugnt obekymrade av oss. 








Jag brukar oftast avsluta mina promenader på en bänk under mitt härligt skuggande träd. Sittande i egna tankar och halvt mediterande såg jag något som pockade på min uppmärksamheten. En liten larv som hängde i en tråd och sakta vajade fram och tillbaka i vinden. Den var så söt där den klättrade i sakta mak upp till säkerheten på sitt blad. 


Håll er friska & kramen


 

Den blomstertid nu kommer...


... med lust och fägring stor. 


Vid det här laget har jag lärt mig varje meter i grannskapet under de dagliga promenaderna. Det skulle kunna vara ganska tråkigt om inte naturen bytte skepnad från dag till dag. Jag är ingen kännare av blommor och växter men vill gärna lära mig. Vissa känner jag igen men det finns många som jag inte är säker på. Det är så många okända buskar som blommar i skiraste vitt men häggen känner jag i alla fall igen. Ni får gärna berätta om ni vet vad blommorna heter. 













Maskros





Kan detta vara en fibbla av något slag?


Svalört 







 




Ha det så gott & kramen

Gammelskogen

 
Skogen ger mig så mycket i denna annorlunda tid. Att det är bra för hälsan att vistas i naturen är allmänt känt. Skogspromenader påverkar hälsan positivt och nu är det vetenskapligt bevisat att immunförsvaret stärks, och därmed minskar risken för sjukdomar som diabetes, depression och hjärt- och kärlsjukdomar. 

Jag visste inte att det finns så många olika skogar. Gammelskogen som är äldre än 120 - 140 år. Urskogen är en skog som aldrig har utsatts för mänsklig beröring som jordbruk och skogsbruk, annat än enstaka träd. Motsatsen är kulturskog. Ett mellanting är naturskog, skog som inte har utsatts för mänsklig verksamhet på 150 år. Källa: Wikipedia

Jag är så glad att jag har "min" skog i närområdet där jag bor. Det är så nära en  gammelskog man kan komma. Det är en riktig trollskog med gamla träd och mjuka mossmattor där himmelens vita stjärnor nu breder ut sig. En skog full av mystik, stillhet och spännande upptäckter. Jag följer stigen in i skogens dunkel och njuter av dofter och fågelsång.





Bland alla höga träd känner jag mig liten. Jag är den lilla pysslingen längst bort på stigen. 












Jag älskar träd men tycker också att det är så vackert med fallna träd där det nya livet spirar. Att se alla årsringar och fantisera om de olika tidsperioderna. Tänk om ett gammalt träd kunde berätta om allt som tilldragit sig under dess lövkrona. 








 

"Då visste jag precis
varför mitt hjärtas pulsar slog
blott för sällsamhetens ro
i min egen trolska skog"
Stig Wikman


Ha det så gott & kramen

Historiens vingslag ...


I dessa tider av avskildhet är jag så tacksam över att jag har naturen så nära inpå. Det är en grön lunga som skänker ro när allt runt omkring är ett förvirrande kaos. Jag gör mina strövtåg här varje dag och upptäcker nya saker jag inte sett förr. Blev glad över denna hälsning från någon okänd som värmde mitt hjärta. Tack, du gjorde min dag lite bättre.



Stannade till vid den lilla tjärnen där vitsippan (Anemone nemorosa) har slagit ut och bildar en stjärnbeströdd bädd under träden. Även Svalörten (Ranculus ficaria) är vanligt förekommande här.









Jag svänger av efter en liten skogsstig och kommer fram till en plats där det på 1800-talet låg en gård som hette Peppared. Man kan se spåren efter gården genom terrassmuren, rester av husgrunder och genom att en del trädgårdsväxter som krusbär, snöbär, fruktträd och spirea finns kvar.  Om man går upp för den lilla trappan i terrassmuren kommer man upp till den plats där bostadshusen låg. Inom området har funnits två gårdar. Den förste kände ägaren till den större gården är kommunister C P Millberg som ägde gården i mitten av 1800-talet. Bönderna i Fässberg och Eklanda klagade på att det var långt till prästbostaden då de hade något ärende dit. De hade ingen framgång med sina klagomål. Efter Millberg ägdes gården av bönder som drev jordbruk.

Varje år skar någon av bönderna som bodde här bort alla kvistar utom en från de spirande hasselbuskarna. Denna enda kvist växte sig då desto kraftigare. Genom att upprepa detta år efter år åstadkom bonden en lund av stora, höga träd med raka stammar. Dessa upptäcktes av några naturvårdare som trodde att de stött på en mycket sällsynt trädsort, hasselträd eller pelarhassel. Peppareds gårds hassellund hade ett stort bestånd av pelarhassel som naturminnesförklarades 1925. Dessvärre förbjöds bonden att fortsätta beskära skotten eftersom naturen skulle sköta sig själv. Resultatet av beslutet blev att de spirande hasselbuskarna kvävde snart pelarhasslarna, som dog, föll och förmultnade.  

År 1936 köptes gården av James Svensson. Han var inte lantbrukare, men drev gården i egen regi med anställd rättare. Jordbruksdriften lades ner i början på 1960-talet och ladugården hyrdes ut för industriändamål. 

Den mindre gården kan ha varit avstyckad från den större. I varje fall har vi uppgifter om ägarna från 1848. Beda Zackrisson och dottern Tekla flyttade från gården 1904 och bosatte sig i Kvarnbyn. Detta hus fick namnet "Peppar-Bedas". Denna gård såldes också till James Svensson 1936. Den sista lantbrukaren, Clas Johansson, bodde kvar på gården tills han avled 1948.

Mölndals stad köpte båda gårdarna 1967 och rev alla byggnader 1979 och 1982.

Här känner man historiens vingslag och tankarna går till de människor som bott och verkat här. Ser på trappen och önskar att man bara för en sekund kunde få se hur det såg ut då. Tänk att de hållit i samma räcke som jag gör nu, svindlande tanke. Varför lämnades inte husen kvar som bar på så mycket historia?





Det är flera stora träd som blommar så vackert. Kan det vara vildkörsbär (sötkörsbär, skogskörsbär)?





Strax söder om gårdsplatsen rinner en bäck. Över bäcken leder en stenbro med tre stora hällar. Vattenkraften i bäcken har använts till att driva kvarnar. På 1800-talet fanns här två vattenkvarnar för husbehov. Det finns en del lämningar vid bäcken som antagligen hörde till dessa kvarnar.








Stengärdsgårdarna närmast söder om bäcken finns med på kartor från 1700-talets slut. Den långa muren väster om stigen var gräns mellan utmarken där korna gick på bete och inägorna dvs trädgårdsland, åker och äng. Murarna nere i sydost kom troligen till under 1800-talet eller början av 1900-talet, kanske har de använts som kalvhagar. Gårdens åkrar låg öster om gårdsplatsen. Mellan åkrarna och utmarken i väster fanns hagmark med stora hasselbuskar. Från dem fick man nötter och de långa smala grenarna kunde användas till spön eller som staketslanor.

Källa: Mölndals Hembygdsförening


Glad fortsättning på påsken 💛



Regnet skapar vattenmagi ...

 
Regnet har öst ner och trots att jag är ganska så less på detta väder har jag upptäckt att det har skapat en sorts magi i naturen. Skogstjärnen som är fylld till bredden speglar den förföriskt blåa himlen i allt det gråa. Den lilla bäcken som oftast är en liten rännil, knappt märkbar, har plötsligt förvandlats till ett litet minivattenfall. Även det tristaste diket omvandlas till en skogsspegel. 

   











Naturen bjuder på en gråskala i den här tidiga vårtimmen men det finns små färgklickar här och där som gör bilden intressant. Den blåa himlen och de mossbelupna gamla stengärsgårdarna i min trollskog.


 
 




Det är bara en tidsfråga nu innan våren slår ut och det går fortare än någonsin. Naturens vila är över för denna gång och snart grönskar det och allt det gråa är ett minne blott.


 Ha en fin fortsättning & kramen

Tulpantider ...

 

Januari har varit en grå och regnig månad så här långt. Vi har haft varmare än normalt och jag läste att pollensäsongen har startat i smyg. Buskarna har fått knoppar som börjar slå ut och fåglarna kvittrar som när det är vår. Det känns lite tidigt så undrar hur det påverkar växterna som börjar slå ut om kylan kommer? 

En tröst i allt det gråa är de vackra tulpanerna som nu finns i affärerna. Jag köpte röda till jul och nu finns de i regnbågens alla färger. Finns det något ljuvligare än dessa krispiga små underverk som förgyller vardagen. Nu är de njutbara i buketter och till våren och sommaren lika vackra i rabatten.  Som de här resliga tulpanerna som växte i Mölndals centrum.



Botaniska Trädgården är en magisk plats som jag ofta besöker. Där fotade jag stenurnan med lila tulpaner och de färgglada oranga i en installation för många år sedan.

 
 




Namnet Stallbacken knyter an till gångna tider i Botaniska Trädgården. Byggnaden var förr ett stall där de nordsvenska trotjänarna Herkules, Fingal och Balder mumsade sin havre när de inte släpade kärror med växter, jord och sten genom trädgården. Ända in på 1960-talet användes hästar i trädgården.

Här på stallbacken växer en stor del av John Candows samling av dagliljor som donerades till Botaniska Trädgården efter hans bortgång. Tillsammans med liljorna växer även tulpaner och andra knölväxter i de frodiga rabatterna.














Nu blir dagarna ljusare och det är skönt att drömma om den ljuvliga tid som bara är månader bort. När jag tittar på sommarbilder kan jag nästan känna känslan av att åter vandra på mina smultronställestigar igen.


Vårdrömskramar!

Äldre inlägg